Hanna Arvidsson

Snart är en månad av rastlöshet till ända! Ibland är det jobbigt att ha en sådan här rastlös själ, och denna månad har det varit extra illa. Vi har inte haft så mycket jobb vilket har gett en väldigt mycket fritid. För andra kan det låta som lyx och ha mycket fritid på ett ställe dit alla åker på semester. Och visst det är väl skönt att ligga i vår ”trädgård” bland granatäppelträd, bananplantor, citronträd och Bouganville vid poolen och steka en timme eller två per dag (är brunare än på länge!) Men mer än det klarar jag inte av, då måste jag aktivera mig. Har tagit lite promenader ibland, men finns inte så många roliga rundor att gå här så det tröttnar man också på rätt fort. Det är väl inte bara utbudet i Side och området i sig som vi inte gillar som gör att det är tråkigt utan det är nog lite att det gått och blivit ”höst”. Visst temperaturen ligger på sol och 26 grader på dagarna men på kvällarna blir det nu mörkt redan vid 17-tiden och så fort det blir mörkt går temperaturen ner väsentligt till runt en 12 grader nattetid, och då har man ju inte samma sug som på de varma sommarkvällarna att sticka ut och ta en kaffe, drink eller festa vilket gör att vi ofta kommit i säng allt för tidigt om kvällarna, vi har liksom inte haft nåt bättre för oss… Har sovit igen all tid jag legat back i sommar och mer därtill! ;-) Oftast på våra helt lediga dagar denna månaden har jag och Challe lämnat Side och istället åkt ner till Sara och Emely i Alanya (Emely, som varit lika rastlös som vi) och varit ute och ätit, druckit lite vin, sovit över och sen roat oss dagen efter i Alanya med turkisk frukost, strandhäng längs Kleopatra stranden, lite seightseing i Alanya; var bland annat upp och besökte dess kända borg och promenerat runt. Sist gjorde vi till och med lite bazarshopping! Nya läderstövlar och sjal hittades bland annat, och med min beslutsångest samt att försäljaren var tvungen att utvidga läderstövlarna i omfång för att få plats med mina vader i gjorde att vi var inne i affären minst en timme! 

Söndagar har ju alltid varit mina jobbigaste dagar, därför är det viktigt att göra ordentliga utflykter på söndagar. En söndag åkte vi upp till Green Canyon, ett naturreservat med jättevackra vyer som ligger en bit upp i bergen ovanför Side. På vägen stannade vi och åt turkfrukost, vi blir dock grymt besvikna på turkfrukostarna här! En turkfrukost ska vara stekt ägg, oliver, olika ostar, marmelader, gurka, tomat, honung, bröd och svart te. Sen kan det alltid vara lite extra grejer med men detta är det som alltid SKA vara! Här får man tråkiga ostar, inte goda marmelader och ovanpå allt så har de försökt modernisera turkfrullen och slänger med ett fat med pommes frites bland allt annat!! Vad är det för fjanterier liksom, pommes frites… Nej nej nej… Så vi är lite lätt missnöjda med turkfrullarna som serverats oss här, iaf runt om Side de som ska kalla sig "village breakfast", nere i Alanya är det lite bättre. På vägen från Green Canyon stannade vi till vid ett av alla bomullsfälten som finns här för att plocka med oss lite, att bomull växer så är lite roligt!

Det vi har räknat ner till under tiden här har varit Istanbul! Jag, Emely och Challe fick lite extraledigt och bokade in oss till Istanbul, åkte i måndagskväll och kom tillbaka i onsdagskväll. Så två intensiva dagar med seightseing blev det i Istanbul. Precis vad vi behövde! Ny stad, mycket att göra och se och ingen rastlöshet;-) Vi bodde på ett mysigt litet krypin som jag bokat in oss på via nätet, Selale house. Det var dock ett väldigt speciellt hotell som visade sig vara några rum ovanpå en kebabrestaurang, men rummet var fräscht, fint och billigt så vi var nöjda:-) Har aldrig bott så nära en moské märkte jag iaf vid böneutropen kl 05.00 på morgonen…

 Vid Blå Moskén

I Istanbul gjorde vi som jag brukar göra i en storstad, gick och gick och gick och gick. Det är på det sättet jag tycker man upplever en stad bäst. Vet inte hur lång sträcka vi till slut hade gått under tisdagen men vi tog oss från Sultanahmet med besök på Blå moskén, fotografering över Hagia Sofia, besök på kryddmarknaden med inhandling av hasselnötter från Giresun (området där Agah är ifrån, som är väldigt kända för sina hasselnötter. Han hade med sig såna i somras och de är verkligen de godaste hasselnötter jag smakat!), sen blev det insupande av fisklukt vid Galatabron från alla som stod och fiskade där ifrån samt provsmakning av säsongens specialitet färskpressad granatäppeljuice. Spillde lite på skorna av det också som väl aldrig lär gå bort, men det kan ge mig ett trevligt minne;-) Därefter blev det en lite svettigare promenad uppför backen mot Galata tornet, en bit upp bestämde vi oss dock för att svänga av lite för det var ändå en lite dimmig dag så vyn över Bosporen hade inte varit den bästa från tornet. Istället tog vi oss shoppinggatan Istiklal bort, ingen av oss var ju så intresserade av att shoppa dock utan det var mest för att se gatan. Vi var ju där för att turistaJ I varje gränd längs hela den gatan som sen mynnar ut i Taksim torget så var det poliser redo med tårgas, pistoler, glasskärmar och alla de vapen och skydd för att kunna avstyra ett eventuellt för vilt nationaldagsfirande. I tisdags firade nämligen republiken Turkiet 90 år, och det firades kan jag lova! Där var många demonstrationståg och framåt kvällen var där massvis med festbåtar som gick ut, fullproppat av folk på restaurangerna och barerna samt ordentligt fyrverkeriskådespel. Allt gick dock lugnt till, och det var tur för hade det spårat så hade vi varit mitt i smeten… Som jag sa när vi gick där ”Om mamma hade vetat…”;-P

 Nationaldagsfirande!

 

 

Efter Taksim torget promenerade vi vidare mot Dolmabache palatset, platsen där Ataturk dvs. Turkiets första president en gång dog och sen skulle vi ta oss upp mot Ortaköy där det skulle vara trevligt att ta en kvällsdrink hade vi hört. Det låg dock längre bort än vi trodde men tillsist kom vi dit också, och där var verkligen allt folket denna kväll! Efter en dag då vi varit ute från kl 8 på morgonen och förmodligen totalt gått några mil så var vi ganska trötta på kvällen så redan vid 20.30 började vi försöka ta oss hemåt. Det var lättare sagt än gjort. Vi fick gå en bit innan vi tillsist lyckades få en ledig taxi som kunde ta våra trötta fötter hem.

 Simit!

På onsdagen var det upp tidigt igen och med träningsvärk i benen började vi dagen på Topkapi palace, sultanernas gamla tillhåll. Det var jag väl inte helt fascinerad över, eller är det bara så att efter mer än tre år som guide på allt för många olika platser så har man sett för mycket och är svårimponerad nu för tiden. Tre timmar tillbringade vi nästan där iaf, sen blev det en simit för att få upp energin lite innan vi rusade ner mot en av hamnarna där båtarna som åker längs Bosporen går. Simit är mums! Det är något du hittar överallt i Turkiet, en rund brödbit med sesamfrön på som helst ska köpas från någon av alla simitvagnarna som står längs med gatorna. Förutom simitvagnar och granatäppelbord så hittar man vagnar med rostade kastanjer, kokt majs och salep(typ lite som chai te)

Vi tog en två timmars båttur längs Bosporen där vi kunde se områdena vi promenerat igenom dagen innan, åka under några av de imponerande broarna som går från den asiatiska till den europeiska sidan. Den som kom på hur broar kunde byggas är för mig ett geni! Vi åkte längs med en del av den asiatiska sidan samt jag fick se mitt favoritställe ”The Maiden’s Tower”, ett torn som ligger ute i Bosporen och som har många gamla legender men idag är ett café och restaurang. Detta torn har jag sett på många bilder innan, och min favoritmålning på ett av våra hotell i Bodrum var på detta. Han som hade gjort målningen har även gjort målningar i just detta tornet. Han har även sagt att jag, Emely, Challe och Sara ska få varsin målning av honom, undrar vart den har tagit vägen;-) Båtfärden avslutades med en tur upp mot The Golden horn, sundet mellan de två europeiska delarna, som har spelat stor roll i olika slag genom historien. På båtturen drack vi te som några äkta turkar och som sig bör när man åker längs med Bosporen!

Istanbul var en häftig stad, och nu hann vi ju bara besöka den eurpeiska delen, där är ju så mycket mer att se av den staden så dit bör man definitivt komma tillbaka!:-)

Ett annat ställe vi var på häromveckan är ett annat utav Turkiets mest kända sevärdheter, Pamukkale. Pamukkale betyder bomullsborgen och är vita berg som färgats av det kalkrika vattnet som rinner där. Ser ut som ett vinterlandskap! Riktigt häftigt, det som även finns där är Hieropolis en gammal antik stad. Den är dock inte riktigt lika mycket att ha, inte speciellt välbevarad. Men de vita bergen är häftiga, och helst ska man ju bada där för vattnet sägs vara föryngrande;-P Själv kände jag mig rätt nöjd med min ålder så jag badade bara fötterna;-) Jag och Emely var där tillsammans, tyckte att eftersom jag inte tagit mig dit de senaste två åren jag jobbat här så var det hög tid. 

 I vintervärlden?;-)