Hanna Arvidsson

Första tre nätterna bodde jag på hotell ovanför Sorrento. Vår agent äger ju lite alla möjliga grejer i Sorrento, bland annat lite hotell. Det finaste av dem fick jag tillbringa första nätterna på, dock inte med den utsikten man fick om man bodde i de finaste rummen men jag klarade mig väldigt bra ändå. Frukostbuffén var till exempel himmelsk. OCH det är inte vanligt i Italien där det stora klagomålet brukar vara frukostarna. Italienarna själva är ju mest kända för att dricka kaffe till frukost, ev. lyxa till det med en cornetto (dvs croissant) så frukostbufféer är ju ingenting dem uppskattar… Men de fianste hotellen har bra. Till och med färskpressad juice, och som man inte behöver betala extra för (ni som är vana vid All Inclusive hotellen vet vad jag menar, färskpressad juice kostar alltid extra!);-P

Efter dessa hotelldagar fick jag min lägenhet, samma som Isabella alltid haft där och som jag känner till bra. Så det kändes verkligen som att komma hem:-) Dagen innan redan hade jag fått mitt första besök! Mina gamla Bodrum kollegor Emely, Jenny och Challe ville ju komma och se Sorrento som jag alltid talat så varmt om. De fick bo en natt på hostel och sen flyttade de in till mig. Under deras vecka hade jag dels mycket jobb då det var mycket hotelländringar, jag skulle sätta mig in i hur man konterade fakturor, gjorde kassor och utlfyktssammanställningar m.m. Eftersom vi har väldigt få gäster och allt är förbokat hemifrån så är det egentligen väldigt lätt men för en som aldrig sysslat med ekonomi typ så var det inte lika lätt. Men jag fick kläm på det. :-) Sen skulle jag ju fräscha upp guidningen och komma ihåg allt man snackar om när man är i Italien, var ju ändå mer än två år sen sist! Förvånansvärt nog satt allt fortfarande väldigt bra, jag hade fortfarande kläm på min Axel Munthe till exempel;-P

Mitt i allt detta hann jag ändå rätt bra hänga med tjejerna också. Vi var ute och festade, varpå jag hittade en stilig fransman! Vi var och åt massa god mat, vissa kvällar också tillsammans med Anna som jobbar på mitt ”svenska till och från jobb” - Torekov Hotell och som var på bröllopsresa med sin Mattias där. Söndagen efter vi hade varit ute och festat till sent (alt. Tidig morgon beroende på hur man vill se det) tog vi och vandrade halva Sorrentohalvön runt! Tur man har energi som få;-) Varmt var det också men väldigt trevligt. Vi lyckades överleva alla backarna, fick god espresso på mitt favorit café på torget i lilla byn Termini. Vi åt god matsäck på panino (smörgås) fylld med skinka, mozzarella och tomat med utsikt över vackra Capri och sen tog vi alla trapporna ner till bukten Marina del Cantone där vi fick oss ett välförtjänt bad! Efter alla trapporna ner dit började till och med mina ben skaka. På stranden frågade vi en av båtsnubbarna om han visste när sista bussen gick hem, kl 19 svarade han. Kl 18.45 gick vi för att köpa biljetter och blir då informerade om att sista bussen för dagen gick för en kvart sen och mitt i alltihop dog min telefon så jag kunde inte heller ringa någon som kunde komma och hämta oss… Hoppsan kände vi… Taxi är inget alternativ i denna del av Italien, så sjukt dyrt. 30-40 minuter tar det att åka till Sorrento där ifrån och gå hem också var inget vi hade en tanke på att göra, för jobbigt o långt hade ju ändå tagit oss halva dagen att ta oss dit! Så jag drog fram mina finaste ögon och letade upp killen som såg snyggast ut. Efter att studerat honom när han pratade i telefon och hört honom nämna något om blondiner samtidigt som han slängde ett öga på mig så kände jag att där har jag kanske en potentiell skjuts. Så när han pratat färdigt i telefon och började gå mot sin bil ropade jag efter honom och frågade om det möjligtvis fanns en chans att han var på väg mot Sorrento. Nej, jag bor i byn ovanför här (dvs. Nerano, 2 minuter bort…) Ajdå, sa jag, för vi har missat sista bussen hem och försöker hitta något sätt att ta oss till Sorrento. Han lät lite osäker först men sen sa han ja men hoppa in jag kan köra er. :-) och så klart hade jag lyckats hitta en riktigt fin människa! Han var väldigt trevlig och när vi kom fram vägrade han ta några pengar och ville inte bli utbjuden på en drink heller utan han sa att han hade flickvän men trodde på karma och att göra fina grejer ger dig bra karma därför körde han oss. Alltså, jag hittar dem bästa ibland;-)

Efter dem brudarna hade varit på besök hade jag en natt själv sen kom Ingrid och Jojo. Mitt i allt detta hade jag ju också fått ner en vandringsgrupp som jag guidade runt. Så det var lite lätt intensivt!

 Positano

Men veckan med Ingrid och Jojo blev också väldigt bra. De hängde med mig och min lilla vandringsgrupp på 8 personer på lite vandringar, över på Capri, till Pompeji och sen var det såklart även denna veckan mycket sol, bad och lite fest! Första kvällen de kom hit drog jag med dem (trots att de gått upp fyra på morgonen) ut, det var ju ändå lördag! Vi hamnade i Positano och Music on the rocks, utestället som ligger i ett gammalt försvarstorn tillsammans med två kanadensare och en italienare från Milano. När vi skulle gå in ville de först ha 30 euro i inträde! 30 euro, jag tänkte det har jag aldrig betalat här! Men det var ju killen från Milano som frågade och det visade sig att för turister så var det gratis! Bra o vara turist;-) Där inne råkade jag dock lämna mitt nummer till en snubbe som jag nästan tröttnat på innan jag ens druckit upp drinken…Han och hans kompis var dock snälla och körde oss hem sen samt köpte nattamat i form av galet chokladfyllda cornettos, både inuti och ovanpå med ljus och mörk choklad! Cornetto är alltså vad vi skulle kalla croissant. En del kaffebarer öppnar 3 på morgonen och stänger 10 på kvällen. Så på hemväg från uteställen svänger alla inom. En espresso och en cornetto mitt i natten är inte helt fel;-) Den här snubben ringde dock hela tiden på min telefon sen, och kunde inte ett ord engelska men till sist fick jag honom att förstå på italienska att där fanns ingen framtid för oss. Positano är en stad som är byggd på höjden så det är väldigt mycket trappgående när man är där. Jag hade högklackade, samt att jag redan gått en mil på vandring med gäster under dagen och snubben från Milano inte kunde hitta vart han ställt sin bil så vi gick runt halva Sorrento för att hitta den, så dagen efter var mina ben rätt möra!

Annars var de tre höjdpunkterna under Ingrid och Jojos vecka när Ingrid fick frågan av en man om hon kunde ta ett foto på honom (detta hände nere vid ett av klippbadställena och det var typ bara Ingrid, Jojo och han där. Jag var på kontoret) Ok, säger Ingrid. När hon ska ta fotot bestämmer mannen plötsligt att han vill ha ett nakenfoto! Så han drar ner byxorna, Jojo går därifrån och Ingrid (enligt henne själv) tittar åt ett annat håll och trycker av kameran innan hon sätter ner kameran och går därifrån. Ingrid tyckte ändå han skulle få sin bild! Trodde inte mina öron när jag hörde detta, men tydligen kan man få äran att bli nakenfotograf i Sorrento också;-P) Den andra höjdpunkten var sista kvällen när vi var ute och festade och jag hittar en skitsnygg italienare. Som det dagen efter går upp för mig att jag haft ihop det lite med hans storebror några år tidigare… Ajdå… Lite ångest… Efter att jag fick problem att se skillnad på dem när jag mötte dem ute, då de är ganska lika kände jag att det nog var dags att lägga ner både (storebrodern hade ju också hört av sig om att ses nämligen…) Jag vet fortfarande inte om de har förstått att jag varit med båda, är inte helt intresserad av att få reda på det heller…Den tredje höjdpunkten var när vi fick komma in på en av mina stammis restauranger Ristorante Tasso och när vi inte visste vad chantilly cream var fick komma in i köket och hjälpa till att göra en dessert med chantilly cream! 

 Jojo lär sig göra chantilly cream!

 Baddjuret Johanna

 Jag och Ingrid i Pompeji och med mäktiga Vesuvius i bakgrunden

Efter att Ingrid och Jojo också åkt hem började kroppen ta stryk av all stress att få ihop jobb och besök så jag fick ryck i ögonen när jag satt vid datan och några dagar efter att Ingrid och Jojo åkt låg jag pall i en magsjuka då jag sov en hel dag ungefär. Inför min andra vandringsgrupp lyckades jag också slå foten i badrumsdörren så jag fick en blå tå, först trodde jag den var bruten för det gjorde helt sjukt ont hela dagen. Jag haltade runt utanför Pompeji medans gästerna var där inne. På kvällen tog jag två panodil och en Voltaren, gjorde fortfarande lika ont. Nästa dag skulle jag ha vandring med gästerna så det var bara att gå till apoteket och be "doktorn" (de kallar alltid snubbarna där för doktor men de ser så unga ut så de omöjligt kan ha hunnit göra en doktorsutbildning) om ett mirakel. Han gav mig en kräm som verkligen var som ett mirakel! Direkt efter jag strukit på den kunde jag böja på tån, vilket jag inte kunnat göra på hela dagen, och smärtan försvann en hel del. Under natten dränkte jag tån i denna kräm och jag lyckades ta mig igenom nästa dags vandring, om en gåendes lite lätt på sidan av foten...

Sen tog jag en ledig dag att för första gången ta tag i att besöka turistfällan Den Blå Grottan på Capri. Grottan som ger ett blått ljus och som folk betalar galna summor för att ta sig in i någon minut, och innan dess köa till i timmar! Denna grottan kan du komma till med båt eller med buss. jag tog tredje alternativet och gick de 3,5 km från staden Anacapri till grottan. Det gör jag inte om, det kändes väldigt mycket längre så vägen upp tog jag bussen. Där köade jag i troligen 1,5 h innan det blev min tur att hoppa i den lilla ekan tillsammans med tre andra personer. Åka till båten där man betalar inträdeavgiften och avgiften för att få åka ekan in i grottan = totalt 13 euro! Sen får man nästan ligga ner i ekan då öppningen är så liten medan du åker in i grottan, får njuta av det blåa ljuset från vattnet och din "sjömans" sång. Sen är allt över. Det går väldigt fort, men hela upplevelsen är ju väldigt spännande med den lilla öppningen, killarna i ekorna som skojar med alla turister och är på gott humör hela tiden. (Förutom en gubbe som stod med sin eka i ett hörn och vägrade jobba för han var hungrig, fick uppleva ett väldigt roligt bråk mellan honom och han som var the big boss för ekorna;-)) Så att jag tyckte ändå det var värt väntan och priset, kanske inte för det blå ljuset i grottan. Har sett andra grottor med häftigt ljus runt om i världen, utan mer för all uppståndelse runt omkring! Plus, att jag lyckades få en av de två ekorna som en snygging rodde:-) Samma dag vandrade jag också upp till Villa Jovis, ruinerna från en 7000 m2 stor villa från Romartiden då Kejsare Tiberius styrde hela Romarriket från den villan och från Capri, tycker det är sjukt coolt att hela Romarriket har blivit styrt från denna lilla ö på 10 km2!!

 Turistjippot vid den blå grottan!

 Blå grottan=blått vatten

 Villa Jovis

Tiden i Sorrento var underbar! Det kändes verkligen inte som två år sen sist, alla kände igen en och till och med folk som jag inte hade en aning om vem de var eller folk som tagit passfoton på en för tre år sen kom fram och kände igen en! Det var samma servitörer på restaurangerna och alla mina söta gamla gubbar som jobbade här o var. (Har ju lite favoritgubbar i Sorrento också;-P) Så det är saknad direkt jag åkte ifrån Sorrento igen! Jag måste tillbaks nästa sommar.

Jag hittade också en hel hög med nya vänner i Sorrento, till och med lyckades någorlunda bra få vissa killar att förstå att man bara ville vara kompis med dem, inget annat. Fortfarande fick man ju dock inte betala sin mat, dryck eller någonting när man var ute med dem. En italienare låter aldrig en tjej betala! Men dem godtog ändå att de inte fick bli något annat än kompis. Något som var lite störigt var att jag min sista kväll hittade en sjukt rolig engelsman som jobbade där som guide och som jag dansade och snackade med halva natten. Han var gay, och det är ju inte helt lätt bland alla italienare ibland men det var rätt roligt att höra hans syn på männen där. Sjukt rolig människa och så hittar jag honom min sista kväll. Suck, liksom… Ett annat mission jag hade varje dag var att komma på ursäkter varför jag inte ville äta pizza med min 36-åriga granne och hans mamma. Han bor fortfarande hemma hos sin mamma och de bråkar varje dag samt pratar inte ett ord engelska, efter jag gått igenom bassnacket på italienska hade vår måltid kunnat bli väldigt intressant. Helst ville han ha söndagspizza också, och söndagar innebär alltid lång middag! Jag kom på tillräckligt med ursäkter.

Nu har jag haft mig lite ledighet hemma, som sen blev en väldig hets denna veckan då mitt visum till Sri Lanka som hade blivit godkänt först, nu plötsligt inte gällde längre vilket gjorde att jag denna veckan har skytteltrafik till Stockholm. Flög först upp i söndags, bodde över på hotell och var på ambassaden på måndagen, flög hem måndag kväll och torsdag åker jag upp igen med morgonflyget och ner igen på eftermiddagen. Då ska jag förhoppningsvis få tillbaka mitt pass med ett giltigt visum i för på fredag är jag inbokad för att åka till Sri Lanka. Stockholmsbesöken har ju dock gjort att jag fått möjlighet att träffa lite kompisar där uppe också. I söndags blev det middag med Malin och måndag blev det träff med gamla guidekollegor; lunch med Sara och fika med Aksel. Torsdag får vi se vilka vi lyckas träffa! Två veckor har det nästan blivit i Sverige iaf, bjöd på fint väder först och till och med ett bad i ett femtongradigt svenskt ha för mig, första sen 2011! Men nu börjar de gråa dagarna titta fram och då känns det bra att åka tillbaka mot värmen! :-) Samt det blir alltid för jävla dyrt när jag är hemma, går alltid mer pengar i detta land. I dag bidrog jag den svenska polisen med några tusenlappar, ha femtio efter en motorväg. Inte ok! Inte kan man prata sig ur det här heller eller få halva priset om man betalar direkt. Han skrattade iaf efter jag blåst och sa du var då extremt nykter! Hur kan man vara extremt nykter? Var ju bra iaf.

 Jag guidar vidare!