Nu kör vi på grönt!
I tisdags var jag på Ortopedmottagningen i Helsingborg på återbesök. Mitt lila gips sågades upp och under döljde sig ett hårigt ben, lite mindre muskulöst än sist jag såg det och med svullnader på lite konstiga ställen... Men det var inte så farligt blå/lila/grön/gult! Utan det var där längst ute vid tårna som jag sett innan också lite runt där själva brottet var vid fotknölen och lite upp på benet. Men det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att ha något på för så fort dem tagit av gipset och han pillade upp stygnen kändes det helt naket, känns väldigt obehagligt så man blir nästan lite illamående och vill bara ha på något igen om skyddar!
Vi hade en fin konversation angående vilken färg på gipset jag skulle ha...
Sköterskan: Vad vill du ha för färg på gipset nu då?
Jag: Oj, får jag välja på alla färgerna nu, ja vad har ni för några då?
Sköterskan: Ja, men där är några stycken bara säg en färg du vill ha...
Jag: Åhh, men har ni guld!?!
Sköterskan: Guld, det är ju ingen färg. Du får ju välja en RIKTIG färg för sören!
Jag: Ja, men vad har ni då...
Sköterskan: Ja men där finns lila, blå, röd, grön, vit, rosa...
Jag: Hmm, vad svårt. Jag som har såna problem att bestämma mig... Det är ju lite roligt att byta färg...Hmm... Blå kanske... Eller den gröna; är det ljus eller mörkgrön?
Sköterskan: Alltså detta är ingen målerifirma, den är grön bara... Man kan inte få randigt, och där är inga stänk, eller touch eller något annat av någon annan färg. Utan det är vanliga färger!!
Jag: Jaja, jag tar grönt...
Efter jag fått på det gröna gipset, ett mycket hårdare och lite tyngre men på samma gång mindre gips än det lila (i början skulle man tydligen ha ett litet lättare för att svullanden på ett annat sätt kunde expanderas) fick jag även med mig en ful sko som jag ska ha på sen när jag ska börja stödja på foten. Efter det var det röntgen. Sen blev det återigen till Ortopedmottagningen och få träffa en läkare. Han visade röntgenbilderna (2 spikar och 2 klamrer tror jag benet var satt ihop med), jag hade inte behövt någon platta iaf och det var tydligen bra för dem kunde ge mer problem senare än vad spikar och klamrer gav. Han sa att allting såg bra ut, men sa även att skador just där vid fotknölen där benet sitter så nära huden kan ge en problem och smärtor senare i livet. Så jobba med träning 40 timmar i veckan rekommenderade han inte... men så många timmar i veckan har jag ju inte träning så jag hoppas inte jag ska behöva få några problem med det! Annars får man väl se om man ska bli ännu mer invalid...
I början av nästa vecka har jag haft gipset i 3 veckor så då ska jag få börja stödja på foten. Ett steg i rätt riktning!
I veckan har jag terroriserat familjerna Thronée och Hervén! Jag har haft mkt trevligt och tror nog att dem också har haft det. Familjen Thronée har ju fått hjälp att passa barn av mig! Och Hervéns fick äntligen bestämt vad de skulle göra med en rabatt i sin trädgård och beställt plantor, vilket de funderat på i minst ett år men inte blivit färdiga till! Och jag fick komma utanför huset lite, blivit bjuden på både mat och fika och träffat folk! Så jag tror nog alla blev nöjda! :-) Sen har Frida varit här och gjort plättar med mig och Per en eftermiddag (blev så sugen på plättar efter jag hade sett en göra det i barnprogram hos familjen Thronée...), så då hade vi lite mysig fika! :-) Fast nu blir Per lite mobbad för att vara lite hemmafru... :-P Och ja, han är en perfekt hemmafru! ;-)
Igår var det lagfest med fotbollen, Maria bjöd oss bort till Hjärnarp då hon var trött på att alltid fixa skjuts ut till VK på lagfester... Det var mkt trevligt, med lite lekar, singstar, god mat och trevligt sällskap! Mycket trevligt initiativ, Maria! :-)
Pimpat gips!
Sofia har fått snygga till mitt gips lite! Bara det att den svarta färgen torkar aldrig...detta gjordes för typ 5-6 dagar sen och man blir fortfarande lite grön om fingrarna om man rör det svarta! Hehe, så tror inte nästa blir pimpat med den pennan, ska nämligen in på tisdag och ta bort stygnen och röntga foten. Ska bli spännande att se hur foten och benet ser ut under gipset, hårigt och gammal äcklig hud...jag tappar också muskler snabbare än kvickt så gipset har redan blivit för stort för vaden. När jag skadade knäet hade jag som mest typ 10 cm skillnad på mina två lår! Gissar att 3 veckor uten att stödja på foten kan ge en del skillnad på vaderna... Ska även bli spännande att se hur mycket av foten som är blå/gul/grön/röd! Har kunnat se enda ut vid tårna hur det varit blått så lär ju vara en del av foten som är det, även om det ju har gått ner lite nu var ju värre förra helgen!
Men efter röntgen blir det ju nytt gips på sen, funderar på vilken färg jag ska välj denna gången. Jag gillar dock det lila så erbjuder dem inte nån riktigt go färg som guld får vi nog se om jag inte håller mig till lila! Men ombyte förnöjer ju, så vi får se...
Annars i veckan har jag legat på soffan och kollat O.C, en serie som gick för några år sen som Per har alla säsongerna av så är nu inne på nästsista säsongen! Får nog köra Vänner eller Sex and the City eller nåt sen... Sen har jag varit två dagar ute på spa, träffa folket på jobbet och ligga och slappa lite där! Fick även vara docka åt en praktikant som skulle lära sig några av våra behandlingar, och sen fick jag lite massage av henne också. Man får något ont i ryggen av att ligga på soffan så här mycket, inte riktigt vad jag är van vid... Sen unnade jag mig en egen behandling, tyckte jag behövde bli lite vardagssnygg(inte riktigt så att man pallar piffa till sig nåt särskilt när man hoppar på kryckor och allt tar tio gånger så lång tid att göra...) så jag färgade ögonfransarna och ögonbrynen, blev väldigt stiligt! Allt för att höja upp stämningen lite! ;-)
Varför drabbas jag alltid av skador vid de sämsta tänkbara tiderna?
Med min vanliga otur skadar jag mig såklart innan jag ska iväg till New York. På match i söndags bröt jag benet i den sista sekunden! Och det var inte i en situation som man normalt tror man ska kunna bryta benet i...
Såhär såg det ut... Jag kommer stormande fram och ska skjuta mot mål, backen kommer stormande och ska rensa undan. Så båda tar väl i för kung och fosterland antar jag och på nån vänster så bröts mitt vadben och foten flyttades lite ur sitt läge... Kändes lite konstigt som nåt flyttade sig lite men gjorde inte så ont! Svullnade upp rätt bra runt fotknölarna (mediala och laterala malleolen, för att skryta lite;-P) och sen kände jag hur foten var lite "lealös" i ett läge, så då sa jag att nåt måste vara av! Pappa fick köra fram bilen också hoppade Annika med in, sen for vi hem om där hemma och hämtade min plånbok, efter att jag jobbat på akuten vet jag att de blir mycket gladare om man har med patientbricka och grejer när man kommer. Sen åkte vi inom idrottsplatsen och tog min väska och sen åkte vi in till akuten i Ängelholm. Annika följde med som lite extra sällskap! På akuten gick det fort, fick snabbt komma in, träffa en snygg doktor som jag flörtade lite med. Pappa och Annika tyckte det var lite pinsamt men jag ansåg att nåt roligt får man väl ha i den situationen! Sen fick jag in och röntga det där dem då såg att vadbenet var brutet och att foten då var lite snedvriden. För att jag inte ska få några problem senare i livet bestämde dem sig för att det var bäst att gå in och operera rätt foten och det var jag tvungen att åka till Helsingborg för att få gjort. Under tiden vi väntade på ambulanstransport till Helsingborg la de benet i en skena som skulle stabilisera det lite så länge. Sen var det ett evinnerligt väntande på transporten, de fick mer akuta grejer att åka efter hela tiden så vi fick vänta och vänta... Jag frågade sköterskan om de hade något spel eller kortlek eller nåt vi kunde underhålla oss med, de enda hon kunde hitta var två niobitarspussel! Så jag och Annika hade tävling vem som snabbast kunde lägga pusslet, jag vann... hehehe
Kl åtta på kvällen stängde Akuten så då kom sköterskan på att jag ju kunde skjutsas ut i väntrummet och kolla på tv. Så sängen åkte ut där, och Annika och pappa kunde köpa sig lite kvällsmat från automaten, blev typ wasaknäcke och en del choklad! Inte riktigt mat från hela näringscirkeln. Jag fick ju inte äta eller dricka något eftersom de inte visste när jag skulle opereras...Jag var framförallt rätt törstig efter matchen... sen kollade vi på 21.00-filmen på trean, fick tyvärr inte veta hur den slutade för halv 11 hade ambulanspersonalen tid för mig, inga riktiga hetingar tyvärr... Men jag och Annika åkte med dem till Helsingborg, medan pappa åkte hem. I Helsingborg fick vi ligga på en stressad akutavdelning i 1½ timme, där det sprang förvirrade läkare som ena stunden skulle operera mig under natten (om han var tillräckligt pigg, annars visste han inte om han ville skära i mig...det gör ju en väldigt säker när läkaren typ rådfrågar en om man tror han kan vara tillräckligt pigg...) Så fick jag prata med nån narkosläkare som mumlade fram orden varpå man hörde hälften. Ena stunden skulle jag upp på en avdelning över natten och opereras först på morgonen och andra stunden skulle jag opereras direkt! Tillsist blev det operation, och då fick jag inte ha med mig mina grejer för sjukhuset var väldigt fullbelagt så de visste inte vilken avdelning jag skulle hamna på efter operationen. Så lite innan ett på natten rullades jag till operation och Annika åkte hem till sin lägenhet i Helsingborg med mina kläder, pengar, mobil och sånt. Operationen tog typ en timme sen låg jag på uppvaket fram till halv 6 och slumrade fram och tillbka så gott jag kunde med en kliande syrgasslang i näsan. Halv 6 blev jag uppskjutsad av en ung lite småsöt kille från transport till barnavdelningen (ortopeden var full och som de sa det var ju bättre att lägga in mig på barn än en sjuttioåring!)
Sen fick jag sova lite tills de kom in vid kvart över åtta och ville få upp mig på toa, men det tyckte jag inte behövdes. Jag fick låna en telefon så jag kunde ringa och berätta hur det hade gått och få tag i Annikas nr så jag kunde ringa henne och höra om hon kunde komma inom med mina grejer innan hon stack till jobbet. Hon fick bli lite sen till jobbet och kom inom med grejerna vid lite över nio, när hon gått bad jag om lite frukost. Men de hade inte jättehög prioritet när de var jag som kallade... Så först efter att ha ringt på klockan några gånger till (varje gång jag ringde tog det typ 10 minuter innan de kom...) och tjatat några gånger så kom en sur kille in med min frukost kl 11! Då hade jag hunnit bli rättså hungrig då jag inte hade fått äta sen halv 2 dagen innan! Men sen blev det dubbelt upp för redan kvart i 12 kom dem med lunch...
Tja servicen var ju inte den bästa dena gången jag var på sjukhus direkt men tillsist fick jag veta att jag låg där och väntade på röntgen som skulle se så operationen gått bra och gipsning. Det kom jag till på eftermiddagen och sen skrev de ut mig. Så vid fem kom pappa och Per och hämtade mig. Det var dagens träningspass att bara ta sig i bilen hm så sen var jag trött och sov i soffan ett tag. Och det är så ina dagar i princip ser ut nu, ligger i soffan och kollar på tv, filmer, serier, har lite folk som kommer på besök, har pappa och Per som mina underbara skötare! Och väntar på att Sofia ska komma hem på söndag och börja pimpa mitt lila gips, jag tänker lite mönster i guld och svart. Sen sitter jag i telefon med olika försäkringsbolag för att få mina pengar för New York, för den resan får vänta... Gipset ska jag ha i 6 veckor, efter två ska stygnen tas sen en till och sen ska jag få börja stödja på det om allt ser bra ut.
Jag är iaf glad att det inte är knäna!