Världens bästa teamdag!
En gång i månaden får vi lite pengar från företaget för att ha en "teamdag"! Detta hade vi bokat in igår... Blev en absolut så perfekt dag som det bara kan bli! :-D
08.20 började dagen då team Sharm el Sheikh (eller Sunshine Habibis som vi kallar oss!) åkte in till Tropitel i Naama Bay, det hotell där vi har flest gäster, och åt en härlig frukostbuffé. Dem som känner mig väl vet hur mycket jag älskar frukostbufféer så en bättre start på dagen kunde jag knappast ha!
Efter lite lattjande med två av hotellets managers Antonio och Hassan som vi börjar bli så pass bra polare med nu så vi har avancerat från handslag till kindpuss-hälsning så åkte vi iväg till vårt kontor och gjorde oss i ordning för Saharaöknen... I samma byggnad som vi har kontor utgår nämligen ett företag som anordnar fyrhjulningsturer i öknen! Så vi blev insvepta till oigenkänning med sjalar och solglasögon, allt för att man skulle slippa få sand i hår och ögon. (Men ens kläder och resten av kroppen såg ungefär ut som när man kommer från päreplockaren på sommaren när vi hade kört färdigt ;-P) Sen bar det i bil ut i öknen där vi fick instruktion på hur fyrhjulingarna fungerade och sen åkte vi ut i grupp på fina led, jag har ju testkört Pers hemma innan så jag var inte så orolig, och när jag fick klartecken på att man fick stå upp och köra om man ville var det Hanna-fartdåre som kom igång och tummade lite på omkörnings- och avståndsreglerna... :-P Men jag klarade mig utan några tillsägningar från guiderna och hade riktigt kul över guppen och sanddynerna! Man kände sig lite malplacerad där när man körde förbi lite kameler här och var... Men dem verkade ha vant sig vid motorljuden. Det enda var väl att jag tyckte fyrhjulingen kunde haft lite högre maxfart... ;-)
Vi såg ut som ett gäng terrorister, varmt var det inne i sjalarna men de var perfekta när sanden yrde!
Klockan hade sen hunnit bli halv två och vi blev skjutsade till en strand, badade av oss den värsta smutsen från ökenturen, beställde lite lunch- jag körde på grekisk sallad och färskpressad lemonjuice som var mumma! Där låg vi sen och latade oss i solen några timmar innan bilen återigen kom och hämtade oss fram mot femtiden för att köra oss till ett hotells spa där Magda hade dealat till sig bästa priset av managern! :-) Vi kom dit klockan fem och gick därifrån först kl nio på kvällen, på dem fyra timmarna blev vi så bortskämda så det är nästan äckligt! Först badade vi bastu, både ångbastu och torrbastu och satt och njöt i en jacuzzi. När vi kände oss färdiga med det blev vi peelade med en kokos- och kaffescrub som fick en att bli väldigt sugen på chokladbollar... Den blev vi sen inpackade med handdukar i så man kände sig som en mumie och i ansiktet fick vi en svalkande mask som stelnade så det tog emot bara man skulle öppna munnen! I inpackningen hamnade man djupt ner i dvala och blev skönt avslappnad, när man fått duschat av sig fick vi varsin massör som körde en lång helkroppsmassage på oss. Mannen jag fick var duktig, inte den bästa men det var skönt och jag blev nöjd! Helt mosig skickade han sen in mig till beautycentret, där jag på dem få meterna dit nästan gick in i en glasvägg och kände att jag knappt visste var jag bodde! Jag hade hunnit bli riktigt avslappnad... På beautycentret var det en annan kille som tog hand om mig, först satte han upp mitt hår (vilket ingen av oss förstod varför han gjorde för det var mina händer och fötter han skulle ta hand om så håret var ju inte direkt ivägen, men jag bara tackade och tog emot, då hade jag kommit till stadiet att det är skönt vad dem än gör!) Sen fick jag både pedikyr och manikyr, killen var super och hyvlade och filade mina fötter som aldrig förr! Han hade gett sig den på att ge dem perfektion! Och nu har jag fint målade både finger- och tånaglar :-) Tillsist fick jag även något som heter "fattla" då dem noppar ens ögonbryn med en tråd som dem med hjälp av munnen och händerna river av håret på en med, riktigt coolt är det och det går på ett kick! Efter allt detta hade jag en hud len som en barnrumpa och kände mig lugn som en filbunke, exakt vad vi behövde emellan alla stressiga dagar vi har! Det bästa var att jag hade jourtelefonen och våra gäster var så duktiga så de ringde inte och störde mig någongång under hela spavistelsen! Underbart! :-)
Riktigt nöjd fröken Arvidsson, i spegeln kan ni se hur min lille man hyvlar och filar för allt vad han är värd!
Denna härliga dag slutade sen som den började, på Tropitels restaurang ätandes deras middagsbuffé... Denna dagen kan jag tänka mig att återuppleva om och om igen... :-)
Vanligaste frågorna jag får i Egypten...
Ok, så här är det! Så fort en arab börjar prata med mig har man nu lärt sig hur samtalet kommer låta;
- De börjar nästan alltid en mening med "How are you?" istället för att säga Hej! Framförallt inne på hotellreceptionerna, varje dag när man kommer till de olika hotellen är det How are you, how are you, how are you...Man borde någon dag börja dra värsta historien när de frågar en, säga att man inte mår alls bra och lätta sitt hjärta över dem! Hade varit kul! ;-)
- Nästa sak de undrar är var man kommer ifrån. Antingen frågar de fint "where are you from?" eller så säger de rakt ut "ruski?"... Den största delen av turisterna här är ju från Ryssland nämligen... Man kan se alla möjliga (fast mest omöjliga) klädkombinationerna på dessa ryssar när man står på flygplatsen! Vissa kan ju sen nåt svenskt ord, Hoppa, hoppa lilla loppa är nog det vanligaste!
- Tredje frågan är (om man har uniformen på sig) "tourleader?" Vilket är en något dum fåga när man kommer med board, magväska, uniform och namnskylt... Säger sig själv lite! Möter man dem istället när man har sina vanliga kläder så frågar de "Do you like it here in Sharm el Sheikh?" (Har man uniformen på sig ställer de istället den frågan direkt efter tourleader-frågan...)
- Efter det kommer "I love your eyes/hair, is it your real eyes? Då jag brukar blinka lite extra och stirra lite extra förföriskt för att genera dem och säga "jadå, så här exotisk ser man ut när man kommer från Sverige"!
- Sen undrar dem ju såklart vad man heter. Och flera gånger om dagen när jag presenterar mig som Hanna får jag höra "ohh Hanna, it's an egyptian name!" Lika exalterade låter de varje gång de berättar för mig att detta är ett egyptiskt namn... Nu börjar jag bli något trött på det, så nu brukar jag mest säga "ja, och det är ett engelskt, svenskt och säkert tyskt, norskt och finskt namn också!"
- Sen kommer frågan de helst vill ha svar på (denna frågan kan även komma allra först...) Det är ju såklart "Do you have a husband?" Detta undrar alla, även om de är 12 eller 60 år gamla... Då svarar man "nej", och de undrar direkt "why?" När man då försöker förklara för dem att jag är 22 år och inte riktigt intresserad av att gifta mig på länge än har de väldigt svårt att förstå detta! Vissa av dem tycker att jag redan borde ha både man och barn, jag är ju ändå 22!! (De som tycker detta är dem som redan själva är gifta!) De som inte är gifta frågar ju då istället direkt "would you like to be my wife?" Sen har de lite svårt att ta ett nej och friar några gånger innan de inser att det är kört. Det här med giftermål är väldigt viktigt för de flesta av dem, bilda familj är deras enda mål i livet! Många av dem är heller inte intresserade av att ha flickvän eller gå på dejt, de vill gifta sig direkt! Idag har jag nämligen haft värsta diskussionen med en arab på stranden angående det här. Jag försökte få honom att förstå att det är mycket lättare att skaffa sig en flickvän och leva ihop ett tag innan man gifter sig, men nej han höll inte med mig. Flickvänner var bara problem, men en fru var det aldrig nåt problem med! Intressant diskussion! ;-) Hos många av dem är det ju fortfarande så att familjen hjälper en att välja en fru, denna gifter man sig med utan att ens ha kysst henne eller varit ensam med henne innan! Båda ska ju vara oskulder också när de gifter sig. När de gifter sig måste mannen ge kvinnan guld! Detta har vi diskuterat med en av våra lokalguider, som snart ska genomgå ett sånt här bröllop! Han behöver ju tusentals kronor för att kunna köpa detta guld till sin blivande fru, så detta försöker han jobba ihop de sista på nu! Ja, man tror knappt det är sant att de fortfarande lever så här...
- När man nobbar deras frieri, ger de ändå inte riktigt upp, utan då försöker de ju istället tjata om att få ens telefonnummer... eller om man vill gå ut och äta med dem! (Liksom först efter de fått nobben på sitt frieri försöker de bjuda ut en på dejt! Lite fel ordning, killar...) Vi pratade även lite om kvinnosyn, på stranden får deras kvinnor inte visa hud, utan även där går de i sina slöjor och heltäckande kläder, vissa tycker inte ens de ska bada för då blir kläderna för åtsmitande och visar för mycket av deras former! Du får heller inte som tjej umgås ensam med killkompisar om du har en arabisk man, då blir han sjukt svartsjuk!!!
Det är lite annorlunda liv man lever här nere i Egypten! Såna här samtal har jag flera stycken varje dag! Kommer kännas konstigt sen när man kommer hem att inte bli friad till varje dag...
Galen vecka!
Till en början hade jag ju min första utflykt i söndags! Kairo gick utmärkt, bara 6 personer med mig så det var ju en baggis. Imorgon blir det desta tuffare, då ska jag ha med mig en grupp på 32 personer! Holy shit liksom! Och en av dem är en som jobbar på Solresors huvudkontor i Malmö och hon har innan jobbat som guide och guidat Kairo många gånger... nervöst o ha med ett proffs, men men det får man försöka glömma när man står där imorgon! :-S
Veckan har sen varit "magnon" (börjat slänga mig med lite arabiska uttryck ju ;-) detta betyder galet!) I tisdags kom våra första svenska gäster, vi började med att stå på vårt vanliga ställe (inne på flygplatsen precis där de kommer ut från bagagebanden) när vår agent helt plötsligt kommer "we have a problem, girls...", då visade det sig att polisen var där och gjorde kontroller så vi fick smita ut utanför byggnaden och hälsa gästerna välkomna där istället också fick vi ha en lokalguide där inne! Det är ju den där dumma regeln dem har här att man inte får ta egypternas jobb här, så kommer polisen ska man ju låtsas vara turist... Men det känns så fjantigt för dem vet ju, dem låtsas ju bara inte se det! Jag menar tre tjejer med skyltar och likadana kläder... och alla andra reseledare som står där i sina uniformer... De vet ju att vi inte är turister! Men de gör ju inget åt det ändå för de vet att landet tjänar på att ha oss här! Men fjantigt känns det...
När vi stod där ute med våra skyltar ser jag plötsligt en som ropar "Hanna" på lång väg! Och där kom Jonas Stefansson gående med sin familj, han hade faktiskt förvarnat mig med att han skulle komma men tiden har rusat iväg så jag hade helt glömt bort att det var redan han skulle komma! Men han åkte med våra konkurrenter och jag hade fullt upp och ta hand om våra gäster så vi hann inte säga mer än hej typ... Ändå kul o se ett känt ansikte! :-)
På tisdagkvällen hade jag ett hemskt välkomstmöte... Blev utskälld efter noter, mest av en gäst. De var inte riktigt nöjda med hotellet och vår service... Tråkigt, ingen rolig dag på jobbet... :-( Onsdagen blev bättre, men massor att göra. Åkte runt på hotellservice i flera timmar, då jag hade väldiga problem att hitta vin i detta muslimska land! Vi skulle nämligen sätta upp vin på rummet till en gäst som kompensation. Men tillsist hittade jag, sen var även president Mubarak i Sharm denna dag på nån kongress så det var många poliskontroller för min chaufför att ta sig igenom... Fick pratat lite mer med våra missnöjda gäster och försökt göra allt för att få dem nöjda. Våra chaufförer här är väldigt roliga! De är inte jättebra på engelska utan man får kommunicera med dem på en blandning av engelska, arabiska, italienska, kroppsspråk och svenska! Låter ganska kul! Men så länge man kommer fram till rätt plats i rätt tid så är man nöjd! Ibland får man dock visa vägen själv, köra med ischmell, imin och allatoll (vänster, höger och rakt fram)! Och när man inte kan vägen är det jobbigt, då har vi tom varit inne på andra hotell och frågat efter vägen ibland...
Torsdag var det första avresetransfern för mig och Tess. Sen skulle vi stanna på flygplatsen och vänta på en ankomsttransfer. Jag har haft jourtelefonen denna veckan (den har t ex ringt och stört mig i duschen två gånger, det e spännande att ha jouren!;-)) och på vägen att hämta mina första avresegäster ringer den och berättar att vi har ett dödsfall (och det var mannen som skällt ut mig och som jag varit en massa i kontakt med!) Planen fick ändras väldigt! Jag och Tess fick klara av flygplatsen helt själva då vår chef Magda fick ta hand om krissituationen. Vi var som två asplöv, darrade som få och hade ju svårt att hålla tankarna borta från tragedin...
Och till råga på allt fick jag reda på under tiden jag tog mina gäster till sina hotell att 4 av dem var överbokade och skulle flyttas till ett annat hotell, men jag visste inte vilka! Så medans jag pratade i mikrofonen för gästerna fick jag hålla koll på mobilen för att se när jag fick ett sms med namnet på gästerna som var överbokade! Det hade varit bra att ha två hjärnor i detta jobbet! Men jag fick smset till sist, och gästerna blev inte förbannade på mig när jag informerade dem (de blev ju uppgraderade till ett bättre hotell och fick en massa extra förmåner så de var ju jättenöjda!) Men det var inte slut där, för när jag kom in på hotellet var det ändå prolem med deras rum. Men efter några samtal med vår agent och med receptionen så fick vi löst det! När jag väl kom hem visste jag knappt var jag bodde! Men välkomstmötet sen på kvällen gick iaf bra! Ingen utskällning, bara lite småpyssel med rumsbyte och söndriga kassafack. Baggis ju;-) Vi var nöjda emd oss själva den kvällen, jag och Tess hade klarat av vår första avresa och vår tredje ankomst helt själva! We rock!! :-D
Efter den intensiva torsdagen kom en ledig fredag igår för mig coh Tess, det blev beachen! Men inte Ramses beach, så hoppade massage igår. Blev en annan strand, där det låg en lite snygg dansk som jag kunde småspana lite på, trevligt ledighetsnöje! ;-) Sen fick jag organiserat alla papper som hamnat huller och buller i mitt rum, kommer man hem från jobbet kl 22 slänger man bara alla papper någonstans därför hade jag det rörigaste rum jag någonsin haft! Men nu är det bättring på det.
Nu måste jag gå och nanna, ska ju upp mitt i natten och åka till Kairo igen!