Mannen, myten, legenden!
Dagens kommentar: Det här är bättre en triss!
Och vad är det då som har hänt...
Jo på vår favoritbar i Sorrento Guarracino har vi ju märkt efterhand vilka som är stammisar.
Det är båtfolket som kommer i sina flipflops, dricker mest läsk och spanar kunder.
Det är långemannen som står i ett hörn och har överblick över stället och inte riktigt alltid vågar hälsa.
Det är mustachen med tatueringen som har världens minsta rumpa och rör sig i hundranittio som en liten vessla!
Sen har vi ju han som alltid ser drogad ut och går runt och ser lite smådimmig ut.
Vi har ju också bartendern med för litet förkläde, bartendern "i love my work" som klär sig med hängslen och tuffa jeans trots att vi gissar att han är över 60, tjejbartendern som är så myyyyyysig, mannen med det långa håret som jag tycker är lite småsnygg fast han inte alls är det... och nallebjörnen som är kär i Isabella. Vi har lärt känna bartenderna där rätt bra som sagt...
Men sen till sist har vi mannen, myten, legenden: Sigge! Han är stammisen som har en egen vodkaflaska i kylskåpet där som han tar fram o dricker rent av i sitt lilla shotglas som han alltid går runt o smuttar på. Han har en lång hårman och är smalare än smalast. Ofta kör han även med hatt. I början var vi inte så värst nyfikna på vad han var för ngn, men i höst har jag blivit helt besatt i denna människa! Han är ingen man blir attraherad av så inget sånt, men jag har alltid sagt till de andra att han verkar vara en riktigt cool människa, en sån man vill hänga med! De andra har mest skrattat åt mig och sagt att jag får skärpa mig när jag skiner som en sol och är som ett barn på julafton när jag fått ögonkontakt med honom ;-P haha
Men igår hände det plötsligt!
Sigge kom fran och pratade med oss, bjöd oss på Sigge-drickan och presenterade sig (som om vi inte redan visste allt om honom med jobb, boende, ålder och namn...) Fast han var faktiskt fem år yngre än vad vi hade hört! Och han visade sig också vara bror till han som alltid ser hög ut (vilket vi har insett att han nog är lite varje dag också, så det är inte bara som det ser ut) Sen bjuder Sigge ner oss till stranden idag, så idag har vi hängt på Peter's beach tillsammans med Sigge och hela hans släkt. Vissa italienare visar tjejer tidigt för mamma o pappa... Och han här är verkligen inte en italienare som är mycket snack o liten verkstad vilket jag klagar ibland över att vissa av de andra är! Känns som att hänga med en kändis (bättre än Sorrentos fotbollslag;-)) Idag när vi kommer ner til stranden frågar de direkt i luckan där man betalar för att komma in på stranden "ni är vänner till Sigge va?" Ja, säger vi o dem ger oss rabatt och vsar bort oss till honom. Och där kommer han svansades i sin minikropp, med rosa stråhatt på huvudet, solbrillor, sarong (med speedos under märkte vi sen när vi badade...suck italienarna med sina speedos, alltid...) Men det var trevligt, ikväll har han bjudit med oss på hans kompis födelsedagsfirande, blir nog på en klubb utanför Sorrento. Det e glassigt! ;-)
Förutom Guarracino brukar vi sen dra vidare till Filou Club eller Insolito. Finns också Irish Pub, som kebabbrödernas farbror har. Han är liten o väldigt rund och skriker alltid happy days coh ger en de blötaste kindpussarna man kan tänka sig! Där hänger vi inte så ofta, för mycket irländare/engelsmän o för lite italienare... Insolito hänger vi bara med bartenderna Luigi, Marco och asiaten (som nog egentligen snarare är sydamerikan, vi vet inte riktigt hur Amanda tänkte när hon bestämde det smeknamnet...) Men de är egentlgien jävligt lama o mesiga, typiska såna mycket snack o lite verkstad! Men på Filou har vi kostymmannen, min favorit! Ser ut som Jean-Pierre Barda och har oftast olika kostymer. Han är ju något äldre men jag diggar honom! ;-P Sen har vi bartenderna där som ger en galna shotar och har koll på en till tusen, vem man åkt motorino med vart osv... Han hade väldigt roligt åt när jag först hängt där med en av kebabbröderna (har snabbmatsrestaurang...) och han sen sett mig åka motorino en sen natt med den andra brodern... Ingen av dem är dock någon jag har intresse av nu, bara som kompisar. Men där är ju några killar som är lite mer intressanta, en napolitanare och två servitörer...så det får nog bli en säsong till här nästa år! För här har man riktigt spännande liv!
När vi känner för att besöka Music on the rocks i Positano, Blue Mare eller Blue night som är klubbar utanför Sorrento raggar vi upp nån med bil så löser det sig ;-) Livet är inte så svårt här... Vi är tre brudar som har det bra...
Och vad är det då som har hänt...
Jo på vår favoritbar i Sorrento Guarracino har vi ju märkt efterhand vilka som är stammisar.
Det är båtfolket som kommer i sina flipflops, dricker mest läsk och spanar kunder.
Det är långemannen som står i ett hörn och har överblick över stället och inte riktigt alltid vågar hälsa.
Det är mustachen med tatueringen som har världens minsta rumpa och rör sig i hundranittio som en liten vessla!
Sen har vi ju han som alltid ser drogad ut och går runt och ser lite smådimmig ut.
Vi har ju också bartendern med för litet förkläde, bartendern "i love my work" som klär sig med hängslen och tuffa jeans trots att vi gissar att han är över 60, tjejbartendern som är så myyyyyysig, mannen med det långa håret som jag tycker är lite småsnygg fast han inte alls är det... och nallebjörnen som är kär i Isabella. Vi har lärt känna bartenderna där rätt bra som sagt...
Men sen till sist har vi mannen, myten, legenden: Sigge! Han är stammisen som har en egen vodkaflaska i kylskåpet där som han tar fram o dricker rent av i sitt lilla shotglas som han alltid går runt o smuttar på. Han har en lång hårman och är smalare än smalast. Ofta kör han även med hatt. I början var vi inte så värst nyfikna på vad han var för ngn, men i höst har jag blivit helt besatt i denna människa! Han är ingen man blir attraherad av så inget sånt, men jag har alltid sagt till de andra att han verkar vara en riktigt cool människa, en sån man vill hänga med! De andra har mest skrattat åt mig och sagt att jag får skärpa mig när jag skiner som en sol och är som ett barn på julafton när jag fått ögonkontakt med honom ;-P haha
Men igår hände det plötsligt!
Sigge kom fran och pratade med oss, bjöd oss på Sigge-drickan och presenterade sig (som om vi inte redan visste allt om honom med jobb, boende, ålder och namn...) Fast han var faktiskt fem år yngre än vad vi hade hört! Och han visade sig också vara bror till han som alltid ser hög ut (vilket vi har insett att han nog är lite varje dag också, så det är inte bara som det ser ut) Sen bjuder Sigge ner oss till stranden idag, så idag har vi hängt på Peter's beach tillsammans med Sigge och hela hans släkt. Vissa italienare visar tjejer tidigt för mamma o pappa... Och han här är verkligen inte en italienare som är mycket snack o liten verkstad vilket jag klagar ibland över att vissa av de andra är! Känns som att hänga med en kändis (bättre än Sorrentos fotbollslag;-)) Idag när vi kommer ner til stranden frågar de direkt i luckan där man betalar för att komma in på stranden "ni är vänner till Sigge va?" Ja, säger vi o dem ger oss rabatt och vsar bort oss till honom. Och där kommer han svansades i sin minikropp, med rosa stråhatt på huvudet, solbrillor, sarong (med speedos under märkte vi sen när vi badade...suck italienarna med sina speedos, alltid...) Men det var trevligt, ikväll har han bjudit med oss på hans kompis födelsedagsfirande, blir nog på en klubb utanför Sorrento. Det e glassigt! ;-)
Förutom Guarracino brukar vi sen dra vidare till Filou Club eller Insolito. Finns också Irish Pub, som kebabbrödernas farbror har. Han är liten o väldigt rund och skriker alltid happy days coh ger en de blötaste kindpussarna man kan tänka sig! Där hänger vi inte så ofta, för mycket irländare/engelsmän o för lite italienare... Insolito hänger vi bara med bartenderna Luigi, Marco och asiaten (som nog egentligen snarare är sydamerikan, vi vet inte riktigt hur Amanda tänkte när hon bestämde det smeknamnet...) Men de är egentlgien jävligt lama o mesiga, typiska såna mycket snack o lite verkstad! Men på Filou har vi kostymmannen, min favorit! Ser ut som Jean-Pierre Barda och har oftast olika kostymer. Han är ju något äldre men jag diggar honom! ;-P Sen har vi bartenderna där som ger en galna shotar och har koll på en till tusen, vem man åkt motorino med vart osv... Han hade väldigt roligt åt när jag först hängt där med en av kebabbröderna (har snabbmatsrestaurang...) och han sen sett mig åka motorino en sen natt med den andra brodern... Ingen av dem är dock någon jag har intresse av nu, bara som kompisar. Men där är ju några killar som är lite mer intressanta, en napolitanare och två servitörer...så det får nog bli en säsong till här nästa år! För här har man riktigt spännande liv!
När vi känner för att besöka Music on the rocks i Positano, Blue Mare eller Blue night som är klubbar utanför Sorrento raggar vi upp nån med bil så löser det sig ;-) Livet är inte så svårt här... Vi är tre brudar som har det bra...