Hanna Arvidsson

Ok jag har blviit väldigt konstig på senaste...vet inte riktigt vad som har hänt men jag har börjat få en liten förkärlek för blommor...innan har jag inte alls brytt mig om dem små växande sakerna o alla blommor brukar dö för jag inte kommer ihåg o vattna dem...men nu jävlar! Det startade för någon månad sen när jag blev skickad till blomsteraffär för att köpa tulpaner till pappa...när jag hittat tulpanerna gick jag runt lite själv o kikade o då ser jag en blomma som bara tittar på mig och bara beeer mig om att jag ska köpa den! jag försökte faktiskt gå därifrån men det gick bara inte..jag var tvungen o köpa denna blomman...redan då blev jag rädd för mig själv...också mamma förklarar det bara som

"Du såg bara plötsligt att små enkla ting kan betyda väldigt mycket"

Herregud vad hon kan vara poetisk min moder...jag tyckte mest hon var extrem...men idag har jag iaf blivit mamma till min andra blomma...jag köpte en blomma idag för 200 spänn!! Jag säger ju att jag inte är klok...snart börjar jag väl med "mitt favoritprogram är gröna rum" också...ja säger då d... ;-P
Nä men jag måste väl ha fått några såna konstiga känslor för blommor nu typ som mammor får när de för första gången får se sitt barn...ja de e nog nästan så illa för jag har till o med börjat gulla och prata med mina blommor också...o denna som var så dyr kommer jag väl gulla nåt djävulskt med...jaja jag hade ändå så mycket kontanter nu ;-P

Har faktiskt börjat tassa runt ltie utan mina kryckor nu :-D måste försöka bli av med dem nu..har räknat ut hur mycket jag har gått med kryckor de senaste nio månaderna..o deprimernade nog så visade det sig vara nästan hälften utav den tiden... :-S så det e ju inte för inte så konstigt att man får kommentaren

"E Hanna född med kryckor eller? Jag tycker hon går alltid runt med kryckor"

Har faktiskt fått börja cykla på träningscykel hos sjukgymnasten igår o fick även göra två styrkeövningar...vilket resulterade i att jag har haft träningsvärk i vaderna idag efter tåhäven...så vältränad var jag... :-S  Tillbaks till ruta ett liksom...ojojoj...

HERREGUD! Jag har verkligen köpt en blomma för tvåhundra kronor idag! Inte kläder...utan en blomma! Nä detta e verkligen inte likt mig...jag kan ha fått en hjärntumör...då kan man få personlighetsförändringar...

Ja jag har ju två extraben nu...går på kryckor sen jag opererade korsbandet för 2 veckor sen. O därför är jag just nu inte riktigt en sån partypingla som jag brukar vara. I går var det ju då fest borta på idrottsplatsen för dam- o herrlaget, men jag gick inte dit...(o det var faktiskt inte kryckornas fel utan det var så att min lillebror fyller 15 idag så vi firade honom igår...) Helt plötsligt under kvällen får man iaf värsta påhoppet! Hör hur mobilen plingar till (har just nu den ICQ-tonen "o-o", ja ni vet nog hur den låter...o den gör en lika upprymd varje gång :-P) O jag bara "yippie sms!", studsar upp från stolen och smiter smidigt ut mellan pappa o gentlemannen Lasse (ja så mycket man nu kan studsa o vara smidig med kryckor) Alla andra blir ju såklart jättenyfikna och sitter andäktigt där inne och ropar en efter en efter mig
- Hanna, vem var det...vad skrev han...
Jag tar ju mobilen och ser att det är från Olof . "Jaha tänker jag, det var ju längesen man pratade med honom, vad kan han ha på hjärtat" Så man öppnar ju sms:et fortfarande glad och förväntansfull i hågen och blir ju helt chockad av hans påhopp! ;-P

"Hanna. Ditt handikappade jäüel kom hit nu/ olof"

Ja, jag kunde ju utläsa redan av stavningen på "jävel" att han inte var riktigt nykter...så kunde ju räkna ut rätt lätt att han var på idrottsplatsen och att där var "bra fest"...

O jag som inte ser mig som så jättehandikappad längre! Kan ju faktiskt halta fram några steg utan kryckorna utan att det gör ont...går ju i och för sig i en hastighet av kanske 0,5 km/h...max....Men det har väl ingen betydelse;-) Men det kan ju inte Olof veta..han har ju faktiskt inte träffat mig på nån vecka...o då var jag ju faktiskt ganska så handikappad o ynklig ;-P men nu e jag tillbaks i mitt kaxiga jag igen! Satt o hade så roligt i köket igår när jag var århundradets bitch mot pappa o mina två systrar hela tiden, ibland finns det faktiskt inte något roligare än o irritera folk o låta dem slava för en....

Jodå så att...eller "således" som dem säger borta i Lillaryd;-)

men nu ska jag upp o sjunga lite karaoke igen...min stora hobby för tillfället! För jävla roligt alltså...