Hanna Arvidsson

Tyvärr börjar mina dagar i denna världsdelen gå mot sitt slut. Jag är verkligen så glad för att jag tackade ja till att göra detta och har haft fullt upp med att njuta så jag har inte hunnit skriva här! Jag har mött massvis med helt underbara människor som jag kommer sakna något otroligt!

Nu är jag min sista gång på Langkawi. Johanna, en av Apollo tjejerna här som jag hängt med åkte vidare till nästa destination förra gången jag var här. En annan har kommit från Phuket för att hjälpa till men de åker alla på tisdag. Och jag åker på torsdag… Förra gången jag var här passade jag och Josefine på att ta en festkväll på Eagle Rock, ett ställe vi aldrig varit på här och som påminner en del om Hard Rock Café. Det är lite mer thaibar också så det var mer thailändare samt vi var i princip de enda två blondisar man såg där inne. Men det var kul o få lite Thailand känsla, sätta ihop händerna framför ansiktet och säga Sawadee kaaaaaa! Vi åkte dit för att jag hade en kille där som jag snackat med innan som sagt vi tvunget borde komma dit nån gång, han är thailändare och bartender där. När vi kom dit fick jag syn på Ex (thailändare med sina korta smeknamn för att göra det lättare för oss… dennes är Ex!) Han hade redan gjort i ordning världens största mojito att bjuda mig på, hans minne angående min favoritdrink kan man inte klaga på! Sen var där liveband, två tjejer och en kille. Alla thailändare och inte långa. Killen hade platåskor och var fortfarande kortare än tjejerna, skulle gissa han var runt 1,50 m lång! Men det mest imponerande var när han kunde hela koreanska texten på Woopa gagnamstyle utantill!  

Min singaporian som snott mitt hjärta och som jag känner nu har sparat en bra bit av det i Singapore saknar jag redan ordentligt! Han har även lärt mig att dricka riktigt kaffe, vårt favoritställe var rakt över mitt hotell, Smittens heter det och det var bara så sjukt gott kaffe! Men nej, jag kommer fortfarande inte gilla det svenska kaffet. Han har även lärt mig hitta den goda maten i Singapore, Singapore är nog lite som Hong Kong när det gäller det. Bara du vet vart du ska leta så hittar du sjukt god mat till väldigt billiga priser. Så de enkla foodcourten i Singapore kommer saknas! Vi har också ätit god italiensk mat på en fin restaurang på 43:e våningen i en av finansbyggnaderna, Zafferano. Där jag bland annat fick smakat oxtunga! Kan väl säga att det inte direkt var någon delikatess jag uppskattade så värst mycket. Men parmaskinkan kunde jag nästan äta ihjäl mig på;-) Och utsikten gick ju inte av för hackor… Han tog mig dit först på Alla Hjärtans Dags date och sen en gång till nu sista veckan. Jag har tvingat med honom på Raffles hotel och druckit Singapore Sling, vad man måste göra när man är i Singapore.

Min andra favorit i Singapore är Shayne som varit den bästa personliga lokalguide man kan få i Singapore som har messat mig alla exempel på löner, försäkringssystem och annat allmänt som jag behövt ha svar på snabbt. För några veckor sen tog han mig till Gaylan och The red district för att prova på Singapores specialitet chilikrabba i kvarteren där hororna hänger så att jag som dessert fick en guidad tur runt för att se skillnaden på indiska och kinesiska horor. Indierna är väldigt fint uppklädda och ser väldigt beskedliga ut medans kineserna kommer i sina korta kjolar och utmanande toppar, och mitt i allt ser man mannen med guldsmycken hänga... Och lagen säger att kvinnorna får inte sälja, men männen får köpa så så länge kvinnorna håller tyst och männen kommer fram och frågar så är allt efter lagen!

Jag kommer sakna alla mina trevliga malaysiska och singaporianska kollegor här! Min lokalguide Zeb som älskar all sin elektronik och Pink Floyd, Jeevan en annan lokalguide som är gammal Starbucks manager och som har gjort personliga recept till mig efter vad jag tycker om att ha i mitt kaffe, min lokalguide Susan som alltid skrattar och Charles min sjuttioåriga lokalguide som varit så överbeskyddande för mig så det varit nästan överdrivet. Eller Joanne på kontoret här som frågat ut mig varje vecka om jag inte skaffat en malaysisk pojkvän än. Även Eric på Singapore kontoret som aldrig låter mig göra något själv på kontoret utan som alltid ska vara där och klippa, skriva ut, kopiera och fixa med mitt välkomstmaterial till gästerna med mig. Min favoritkollega på Langkawi Aswan som jag har som tradition med att varje gång åka till den andra inhemska restaurangen där man är ensam turist (eller som Aswan sa sist "Hanna, I think you're the only tourist who actually ever been here...") Jag har även lärt Aswan hur man tar en svensk fika! I Malaysian Airlines tidning för ett tag sen så var där nämligen ett reportage om svenskar och hur mycket vi fikar. Enligt statistik är det 52 minuter per dag. Och i reportaget beskrev de alla uttryck som dagens lunch, lattepappa och lattemamma, kanelbulle, fikabröd, fikarast m.m.  Så det är det som vi svenskar är kända för i denna delen av världen för tillfället… Eller Das, min chaufför på Langkawi som både är jobbig, mysig och konstig på samma gång.

Det var nu även sista gången jag var ute i Taman Negara. Och de som jobbar där är verkligen som min lilla familj. Jag kommer sakna dem och regnskogen med lugnet där ute. Det är lika avslappnande som att gå på spa! Men mer spännande för man vet att någonstans där ute finns tigrar, leoparder, pantrar, elefanter... Mina favoriter i personalen är nog Nathan, Saty och Sabri. Tre managers där som jag känner mig riktigt hemma med! Sabri dricker jag alltid den lokala specialiteten tea tarik med, Saty bjuder mig på rödvin och hela hans personlighet utstrålar bara godhet och ärlighet och Nathan snackar jag skit med!

En tjej som jag hoppas ska komma och hälsa på mig i sommar i Bodrum är Svetlana, trodde aldrig jag skulle bli så god vän med en tjej som hette Svetlana! Men Svetlana är en urgullig tjej från Serbien som var en månad på Langkawi på semester och är en så genomgod människa så man bara ler! Hon och vår engelsman Tiny tempting Tim som jobbar här har jag haft många roliga kvällar med. (Vi har alla fått smeknamn på den bokstav vårt namn börjar på av Tim, själv tycker han att han ska heta Tempting Tim medan vi tycker det är roligare med Tiny, ni vill inte veta vad han har döpt mig till...) Så klart har jag också min gulliga gayfavorit Khirien på Langkawi som räddar mig när besvärliga killar blir för närgångna, då kan man alltid dra upp honom på dansgolvet som sin räddare;-)

Jag älskar det där också med att efter några rundresor så har man lite folk här o var som känner igen en. Som den gamle gubben Hassan som jobbar i Putrajayas moské och som om han hade fått ta mig till sin andra fru inte hade tvekat en sekund! Eller killen som tar hand om allas skor när man besöker det hindusika templet i Kuala Lumpur, som ger mig special price för att jag är hans stammis kund;-) Immigrationspersonalen på Singapores tågstation där jag är känd nu för att åka fram och tillbaka hela tiden och de vinkar alla alltid glatt på mig och undrar hur länge jag ska vara borta denna gången när jag kommer. Vakter här och var, personal på alla hotellen, till och med Starbucks killarna på flygplatsen i Kuala Lumpur frågar när jag kommer om jag haft en trevlig grupp denna gången;-) En annan rolig grej hände häromdagen när en av mina gamla gäster som var här på rundresa för nästan två månader sen ringde från Sverige, hon höll på att sätta in kort och kände hon ville ringa mig och än en gång tacka för upplevelsen och den härliga rundresan! Sånt är kul att höra:-) Där är ju en annan grej jag fortfarande inte hunnit se som gör att jag måste åka tillbaka hit... Hello Kitty Town i södra Malaysia hann jag aldrig besöka, och det är ju ett måste för en Hello Kitty-älskare som mig!

Förra fredagen var jag på avskedsparty på en bar i Singapore för en kompis som fått visum till Kina för att jobba där istället. Han hade som mål att dricka alla martinis på menyn. När han fick höra att jag också kunde se detta som mitt avskedsparty tyckte han att jag skulle joina honom på hans martini mission. Eftersom drinkarna kostade runt 20 dollar stycket och jag skulle upp och jobba nästa dag kl 9 så ville jag varken lägga pengarna eller bakfyllan dagen efter på det så jag lyckades prata mig ur det, men själv kom han en bra bit på vägen innan dem fick bära hem honom då jag kan intyga att det fanns 13 martinis på den menyn och vissa av dem var nästan rena alkoholdrinkar! Det som har varit lite pinsamt i Singapore är att jag har haft så svårt för att känna igen kinesiska tjejer igen! Killar är inget problem, dem känner jag igen från gång till gång dem jag blivit presenterad för och så men tjejer får jag verkligen vara försiktig när jag pratar med för jag blandar ihop dem och börjar prata fel grejer med fel tjejer. Tråkigt för de är alla väldigt trevliga... Min sista kväll i Singapore tog jag en promenad längs floden ner till Marina Bay, åkte tunnelbanan en runda då jag tycker det är rätt mysigt och såg på ljusspelet dem har vid Marina Bay varje kväll, och kände att här i Singapore är nog första gången jag har känt för att ha snuskigt mycket pengar. För oj vad mycket man hade kunnat hitta på i den staden då! Nu kan man ju hitta på en hel del av dem sakerna ändå för man är blond och blåögd och vet hur man ska dra nytta av det;-)

Nu mina sista dagar på Langkawi så har de något de kallar för LIMA, Langkawi International Maritime and Aerospace exhibition. Det är alltså flyguppvisningar och fina båtar, egentligen startar det helt imorgon men det har redan smygstartat lite. Jag tycker det är ganska skoj med militärplanen som kommer i formationer och flyger lågt över en medans de gör olika konster. Medans andra tycker det mest låter för mycket… ;-P Sista dagarna spenderar jag nu med denna utsikten från balkongen, bra sätt att avsluta sin vistelse i paradiset!