En av dem där lite bättre semestrarna!

Två veckors semester som var så innehållsrika så det kändes som minst det dubbla är precis slut!

Nu sitter jag i Rom, Italien där jag ska plugga italienska sex veckor. Här flyttade jag in i en delad lägenhet i förrgår, vi är fem tjejer som bor här. Den ena av dem är från Bulgarien, kan knappt någon italienska, och knappt någon engelska. Lite svårt att kommunicera med… Den andra är en holländska som är den mest bakterierädda jag någonsin sett (vilket jag redan märkt) men annars trevlig. Den tredje är en tjej som hoppade av skolan och nu verkar hennes föräldrar ha tvingat hit henne för att plugga italienska istället och den fjärde verkar vara en riktigt trevlig prick med italiensk emigrant som pappa som tycker att hans dotter som inte kan språket ska plugga för att sen åka till farfar i Salerno och visa sina kunskaper:-) De två sista är båda från Schweiz, en från den tysktalande delen och en från den fransktalande delen. Detta lilleputt land som ska ha så många språk i ett och samma lilla land.

Men nu tänkte jag ta och skriva om min helt underbara semester jag har haft. Den började med en helg i Schweiz hos Emely, min gamla Bodrum guidekollega som nu bor i Lucerne. En vacker stad med en sjö, flod och bergen med snötäckta toppar runt omkring sig. Dyrt som satan var det i Schweiz dock, men trevliga människor. När jag kom dit flög jag till Basel och därifrån skulle jag ta en buss och ett tåg till Lucerne. När jag köpt biljetten i maskinen var jag helt säker på att jag köpt fel biljett för den var så satans dyr mot hur långt jag egentligen skulle åka, men det visade sig vara helt normala priser i Schweiz. På bussen med mitt gigantiska bagage (som var packat för semester+sex veckors boende i Rom) så tyckte en gammal man att han skulle ta hand om mig. Så när jag kom på fällde han ner sätet bredvid sitt (det var bland dem sätena som man brukar ha barnvagn och cyklar och sånt vid) så jag kände mig ju rätt manad att sätta mig där. Sen märkte jag helt plötsligt hur han höll på att pilla på min väska, då hade han hittat en lina på väggen som man kunde sätta fast bagaget med så man inte behövde hålla i det i svängarna, så det tyckte han jag skulle ha om. Sen var han väldigt pratglad på tyska, vilket var för mig inte så lätt att förstå. Fick fram så mycket som att han varit på semester i Portugal och nu kommit tillbaka. Lite längre bort satt två damer och fnittrade åt honom, verkade vara hans båda två på nåt vis… Med den hjälpen kom jag till Lucerne där Emely istället tog hand om mig. :-) Det som också var lite roligt på Basels flygplats det var att man kunde välja på tre utgångar, den ligger mitt emellan tre länder. Den ena stod det Frankrike på, den andra Tyskland och den tredje Schweiz.  Gäller att inte ta fel där;-)

Tiden i Lucerne var jag dock lite förkyld. Hade dragit på mig en förkylning den korta tiden jag varit hemma i Sverige så lite febrig och snorig de första dagarna vilket gjorde att vi skippade vandringarna på tre-fyra timmar upp till bergstopparna och istället tog liften;-) Det var en häftig känsla att lämna ett ganska behagligt Lucerne på kanske 15-20 grader till 2000 meters höjd där det var bara några plusgrader. Fantastiska vyer! Och galet att känna snö där uppe! Temperaturen nere i Lucerne var ännu skönare att komma tillbaka till sen;-)

Vackra Lucerne var som ett Sound of Music porträtt!
 
Alphorn, också fick vi höra lite joddling!
 Mount Pilatus, 2128 meter över havet.
 
 I hålen där drakar ska ha levt... hmmm...
 På toppen av Stanserhorn, 1898 meter över havet.
 
Efter Lucerne åkte vi vidare med tåg till Milano. Dit vi kom några dagar innan EXPO 20015 drog igång där för sex månader. Så det var redan gjort fint för EXPO. Som alltid i storstäder så gick o gick o gick o gick vi. Det är så man ser mest, sitter man på en tunnelbana mellan ställena ser man inte mycket. Så trots regn hela första dagen där så gick vi. Mitt första inköp blev ett paraply av en av alla illegala försäljare. Jag och Emely diskuterade om vad dem sålde när det inte regnade, souvenirer, solgalsögon… Vi fick delvis rätt men det som var en stor förändring detta året mot vad jag varit van vid med såna här försäljare innan det var det som såldes mest.  Nästa dag sken nämligen solen och det som alla försäljare sprang runt med var: selfiesticks!

I Milano bodde vi på hotell, nära stationen, vilket var väldigt skönt när man kom med tungt bagage, men mindre bra då det var lite avstånd. Men Milano är ju en stor dag så det var avstånd till allt där. Vilket blev: Mycket gående! Men det gillar vi ju, fotvänliga gympaskor på sen så kan man ta sig många mil;-) Vi gick i lite affärer, men eftersom jag kände att jag redan hade hittat en ny garderob där hemma med mycket av det som jag inte haft med i Sri Lanka i vinter, samt att min väska var fullpackad så tänkte jag all shopping får vänta till Rom. Vi gick in i katedralen, besökte ett museum med Leonardo Da Vinci utställning där vi gick runt med audioguides så jag tror det tog två timmar för oss att ta oss igenom utställningen, men det var intressant. Och fullproppade om Leonardo Da Vincis liv blev vi, sen satte vi oss i solen och tog en drink. Aperol Spritz som är så poppis i norra Italien, Schweiz och Kroatien för Emely. Jag som inte gillar aperol valde dock en annan…

 
 Il duomo, katedralen i Milano.
 
För lunch en dag hamnade vi på ett ställe som heter Eataly, finns i flera städer märkte vi senare och är verkligen att rekommendera. Det är typ som en affär med massvis med lyx matprodukter och dryck. Sen är där restauranger runt om i affären med olika inriktningar på sin mat så man kan gå runt och välja vad man är sugen på. Och det tillverkas då med riktigt bra råvaror:-) Vi hittade två liknande i Florens senare på vår resa. Sen tittade vi på lite slott och kyrkor också;-)
Kusten längs Cinque terre!

Efter Milano gick tåget vidare mot Cinque terre, det som jag sett mest fram emot och det som var resans syfte, att dit skulle vi! Cinque terre har varit ett drömställe för mig att besöka sen många år, fem byar som ligger utefter varandra längs med den nordvästra kusten i Italien. Kända för vandringsleder då det är nationalparksområde samt otroligt vackra byar att titta på. Som tur var fick jag med mig Emely som också gillar att vandra vilket gjorde att det blev massvis med vandring, även i väder när normala människor hade hoppat;-) Våra sex dagar vid Cinque terre bodde vi i Riomaggiore, den sydligaste av de fem byarna. Mellan byarna kunde man vandra, åka båt eller åka tåg. Vi testade allt, men mest vandrade vi. Båten tog vi sista dagen för att få se kusten från havet sett också, tåget tog vi tillbaka eller till våra vandringar, hysteriskt fulla tåg! Annars vandrade vi varje dag. Vi betade av hela området från La Spezia till Levanto. Naturstigar, med ibland ordentligt uppför och nerför. Otroligt vackra vyer, perfekt väder för vandring. Lagom varmt och molnigt, så man kände sig inte för ofta för varm eller för kall utan lagom:-) En dag hade vi lite för tråkigt väder, regn halva dagen, kallare och dimmigt högst upp i bergen. Men annars var det perfekt! Vi gick på allt mellan 0-700 meters höjd. I Riomaggiore bodde vi i delad lägenhet. Ägaren bodde också där också hyrde han ut flera rum medans man delade toalett och kök. Han sa att han aldrig hade sett några som vandrade så mycket under dagarna men fortfarande hade samma energi för att ta på sig de högklackade och gå alla trappor i Riomaggiore för restaurangbesök på kvällarna. Nä Cinque terre var underbart, vilket ni kan se på bilderna och definitivt ett område där jag gärna vill återvända för att vandra mer!

 
 
 
 

Efter Riomaggiore blev det en dag i Pisa. Det räckte, Pisa är inte stort. Vi gick runt utan problem, hade inte ens de promenadvänliga skorna på oss längre utan i Pisa slog värmen till och det blev sandaler och klänning! Och tornet är häftigt, att det lutar. OCH de har jobbat i mer än tio år (50 räknat med förberedelser) för att det inte skulle ramla, men de rättade inte upp det helt utan litegrann. Det är ju lutningen som drar turisterna… Men nu tror de att det ska stå stabilt för minst några hundra år framöver. Så klart tog vi de turistiga bilderna där man försöker rätta till tornet;-) I Pisa bodde vi på hostel, med eget rum och egen toalett dock. Men satan vad vi kände vi börjat bli för gamla och bekväma för hostel. Man fick ju inte ens en tvål utan den kunde man köpa i receptionen…

Nästa och sista stoppet blev Florence. Där bodde vi återigen i delad lägenhet, hade vårt rum och egen toalett (som grannen dock försökte sno) och delat kök och vardagsrum. Låg perfekt mitt i centrum, men jag höll på att dö när vi skulle gå från tågstationen, vi hade köpt bussbiljett och letade och letade efter stoppet för bussnummer 32, som enligt lägenhetsinnehavaren skulle ta oss till lägenheten. Tillsist frågade jag en annan busschaufför, han sa att den bussen gick från torget bredvid men att det skulle vara smartare att gå direkt till lägenheten för det skulle bara ta 15 minuter… Så vi gick, och bagaget på ryggen tog knäcken på mig. Halvt död kom vi i alla fall fram och var nöjda med vårt boende. Vi meddelade dock lägenhetsinnehavaren att kanske inte nämna den bussen längre… På vägen tillbaka hittade vi dock en annan minibuss som gick från utanför lägenheten så jag slapp dö på vägen till stationen.

I Florence gick vi omkring och njöt, tog lite långsam seightseing eftersom vi hade ganska många dagar. Vi gick upp till toppen av Florence där man kan se ut över staden, där var en kyrkogård där bland annat författaren till Pinocchio skulle ligga begravd, men trots googlande över hur graven skulle se ut så hittade vi inte riktigt den (kan inte säga att vi ansträngde oss helt heller;-P) Men den fina vyn över Florence fick vi, och vi väntade flera timmar för att få se solnedgången som skulle vara så fin därifrån. Vi kom nämligen upp väldigt många timmar innan solen bestämde sig för att gå ner… Men det blev en fin solnedgång till sist. Sen hamnade vi på en restaurang i ett område där det inte var så mycket turister utan många italienare hängde, det var en liten korsning med flera restauranger och mitt i maten började någon spela skithög musik från en högtalare. Alla, även dem som jobbade på restaurangerna undrade vad som hände. Och efter att bara ha spelat musik ett tag så hoppade en kille fram bakom en bil med en stort plakat liknande en sol i handen, rörde sig mot en av restaurangerna och gick fram till en tjej som satt där. Där friade han till henne, problemet var bara att hon inte blev eld och lågor. Utan vi tror det misslyckades… Hon kramade honom och så men inget riktigt JAAAAAA direkt… Stackare, och där satt alla på de olika restaurangerna och bara väntade på JAAAAAA:et…

 Ponte Vecchio, den kända bron som fortfarande på gammalt vis har butikerna kvar.
 Florence från ovan
 Solnedgång

Vi gick också till saluhallen, testade på populäraste glassen, gick in i katedralen och en hel hög andra kyrkor, fick gratisbiljetter till en museumvisning om Florence historia av någon konstig anledning, tydligen tyckte hon vi behövde det, smög i utkanterna av filminspelningen för senaste Dan Browns filmen, tydligen skulle Tom Hanks vara där men vi såg honom dock aldrig. En eftermiddag åkte vi iväg på vinprovning av Chiantiviner. Jag var lite skeptisk först till detta, var rädd för att hamna i en grupp med pensionärer och en käck guide;-P Men det  blev lyckat, det var blandat med folk i olika åldrar från världens alla hörn, vinet var gott, balsamicovinägern, olivoljan, den toscanska salamin och pecorino osten som vi fick prova likaså. Kul att se den toscanska landsbygden också, eftersom man säger i Istrien i Kroatien där jag jobbade förra året att den regionen påminner om Toscana, och det stämde:-) Efter Florence delade jag och Emely på oss och jag åkte ner mot Rom. Jag hade varit lite optimistik med tiden för tåget och när jag skulle träffa lägenhetsägaren i Rom som skulle ge mig nyckel så när jag kom från tåget hade jag bara två nummer på bussar jag kunde välja på och ta, får ganska fort syn på den ena så springer dit, hoppar på och är högst osäker på om den nu är på väg åt det hållet jag vill eller om detta bara är en mittstation, men tänker att tågstationen borde vara ändstation på ena hållet. Under bussresan följer jag med min telefon (som håller på att dö på batteri:-S) vart vi åker och märker att vi kommer rätt, dock har de gett mig fel namn på stationen jag ska av vid så när jag ser på kartan på mobilen att vi åker förbi mitt område trots att det namnet inte hade kommit så hoppar jag av vid nästa och kör med min gigantiska väska på ryggen en powerwalk till lägenheten, som tur är höll mobilens batteri hela vägen så jag hittade dit men en kvart sen och svettigare än aldrig förr var jag när jag kom fram.

 På vinturen med Chianti vin i alla de former!
 

Igår passade jag på att promenera omkring i Rom, vi bor bara 15 minuters promenad från Colosseum, maffigt:-) Och annars är det ju så sjukt häftigt med alla 2000 år gamla antika lämningar som bara sticker upp här och var! Jag ser det på ett litet annat sätt nu än när jag var 11 år och var här tror jag;-) Efter allt gående på lördagen och också lite mättad på att kolla kyrkor, museum och grejer för några dagar efter semestern följde jag idag istället med den holländska tjejen jag bor med till stranden. För en som är bortskämd med att aldrig ha långt till stranden så var det lite mastigt med att åka två olika tunnelbanetåg+tåg för att komma till stranden, 1,5 h restid, var ju inte de finaste området heller direkt och folk låg som packade sillar. Men det var härligt att ligga och sola, och trots att jag från början tyckte vattnet var allt för kallt så tog jag faktiskt ett premiärdopp på eftermiddagen. Och känslan efteråt när hela kroppen är avsvalkad är ju desto skönare än när man badar i 30-gradigt vatten i Sri Lanka;-)

Imorgon väntar skolan! Ska börja med att göra ett test för att se vilken nivå jag ska hamna på så vi får väl se hur mycket italienska kunskaper där sitter i detta lilla huvud:-)


Sri Lanka blev ett väldigt lyckat land att jobba i det också!

De senaste tre månaderna i Sri Lanka har bara sprungit i väg! Detta för att mycket tid har lagts på att träffa en viss person... Som vanligt när jag är ute och flänger så kärar jag ner mig lite. Det är i och för sig ganska bra att göra när man är guide för man får väldigt mycket inside information, samt testa på lite mer hur det är att leva i landet. Denna någon som blev väldigt intressant jobbar på det hotellet som jag mest är på under rundresans gång. Vilket gjorde det hela lite komplicerat (eller mer spännande;-P) Hotellen har nämligen som policy att de som arbetar där INTE får träffa gästerna utanför hotellet. Och det är inte så att personalen håller varandra om ryggen utan de tjallar på varandra om de får reda på något. Och kommer det minsta lilla fram så blir de avskedade. Så hårda bud och därför var det mycket smygande. Men vi har lyckats i tre månader att ses utanför hotellet, hemma hos honom, samt att han kommit på lite rumsbesök till mitt rum också. Visst har det funnits dem som haft sina onda aningar men inget mer och allt har lyckats hållas hemligt väldigt smidigt. :-) 
 
Denna någon gjorde min tid i Sri Lanka ändå bättre. Många människor här är väldigt vänliga men det är svårt att verkligen bli vän med dem. Där är några jag har lyckats med men denna är en man som verkligen har ett fint hjärta! Han har gjort så att jag gått långt utanför min bekvämlighetströskel. Han är från landsbyn, och där lever de lite enklare än i städerna. Jag som har sovit hos honom många gånger den veckan jag varit på detta hotellet de senaste tre månaderna har vant mig vid att inte alltid ha five star-hotell bekvämlighet. Toalett som är ett hål i marken, utomhusdusch som har vatten som värms upp av solen, dvs har det regnat så blir det en kall dusch, samt man måste duscha i bikini med tre kor och ibland lite varaner som stirrar på en samt grannens ungar som skrattar och ropar "titta vilken vit tjej", toaletten är utanför hans föräldrars hus, hans hus ligger bredvid och det gäller att planera in sina toalettbesök för att mitt i natten kan du inte gå till toaletten, då föräldrarna sköter lampan till toaletten... Samma med tandborstning, det får oftast göras ganska tidigt på kvällen, många gånger innan kvällsmaten, samma anledning - lampan. Hans hus är halvfärdigt (dem bygger efterhand pengar kommer in) så nedervåningen är färdig, men trappan till ovanvåningen slutar vid ett hål som är halvt täckt med en presenning. Då och då får man in en katt på besök genom hålet... Ovanvåningen är sen inte alls påbörjad, bara avgränsad i olika rum. På nedervåningen har han sovrum och vardagsrum, fin TV från Dubai då han jobbat i Dubai och Doha i sju år, gamla nersuttna soffor och endast fläkt, ingen AC. Ja, inget prinsesshem direkt men han är så stolt över det, för det är hans eget. Och man märker när man går i hans föräldrars hem också hur annorlunda vi ser på inredning och vad vi tycker är fint. Det är inte direkt den skandinaviska stilen om man säger så;-) Men även om jag har blivit smått galen ibland av att bli för varm om natten, eller inte kunna gå på toaletten när jag vill osv så har jag ändå trivts väldigt bra när jag varit hos honom. Och jag skäms lite också över hur bekväma vi är i Sverige med att många har pengarna till det mesta, man ser inte samma lycka i Sverige när någon får presenter som här. Och vi har egentligen för mycket av det mesta, och ändå fortsätter vi alla att köpa, köpa och köpa... Jag är ju likadan själv, men man får en tankeställare ibland när man ser andra delar av världen. Många gånger kan de också vara lyckligare än vad vi ibland är hemma, man märker att lycka inte kan köpas för pengar!
Hans familj är så söta och bjuder mig på mat och hämtar och lämnar mig med sin tuktuk. De har haft jättesöta kattungar där den senaste månaden som jag gosat lite för mycket med så jag fått lätt allergiska anfall, men man kan ju inte låta bli när det gäller söta kattungar! Hela byn livnär sig främst på kanelplantage och jag har fått se hur de gör när de tar fram sin kanel, samt jag har fått en stor hög med stora kanelstänger att ta med hem. Jag har också gett byn något att snacka om... När där helt plöstligt började dyka upp en vit kvinna så blev de ju något nyfikna, första dagen jag var där stod folket längs med vägarna när jag, han, hans bror, hans systers man samt systers son åkte runt i byn. Vi klättrade upp på ett berg och promenerade längs med en flod med en svans av 12-17 åriga killar efter oss som kom med famnen fulla av lotusblommor och kokosnötter för mig att dricka. När vi körde hade vi en moped med tre killar på efter oss som ville följa med på allt också. 
 De söta kattungarna!
 Kanelträd, såhär visste ni nog inte att de såg ut!
 Den här lilla skitungen tycker det är kul att karva kanelbark i en minut, det är ungefär så länge han sysselsätter sig med en grej innan det msåte hända nåt nytt. Min "någons" systerson.
 Ut på promenad!
Efter att månaderna har gått har de börjat vänja sig lite mer, de ler alltid stort när jag kommer, men den stackars killen jag besöker får frågor på frågor att besvara vem jag egentligen är. Till hans mamma säger han att vi sover i olika rum samt är vi ute får man knappt visa några känslor för varandra, det gör man inte i Sri Lanka. Jag höll på att skratta ihjäl mig när han berättade efter kanske två månader att han sa till sin mamma att en av oss sov i vardagsrummet och en i sängen. Jag frågade om han tror att hon verkligen tror på det, då flinade han lite och sa att nja, hon gjorde nog inte det helt längre... Men hon hade redan godkänt mig ändå ;-) Senast blev det till och med lite cricket spelande i byn, tjejer fick tyvärr inte vara med dock även om jag förklarade att jag skulle varit väldigt grym och faktiskt lärt mig reglerna (det har varit VM i cricket de senaste nästan två månaderna och Sri Lanka är ett land med enormt cricket intresse, så jag fick min lokalguide jag hade några veckor: Chandima, att lära mig reglerna. Och det är faktiskt en riktigt rolig sport!) Han trodde på mig för han har sett mig spela badminton;-) Men byns regler ruckar man inte på och enligt dem sklle inte tjejer spela cricket... Så jag fick titta på, men det var riktigt trevligt det också, roade mig med att kolla in skolan lite eftersom vi var på skolans område, men det var söndag så det var utan skolbarn. 
 Ett klassrum
 Målarväggen
 Varan på besök på skolans område
 Cricket time!
 
Under våren har jag också haft besökt. både av Ulla och Bertil Hervén som följde med på min rundresa två veckor i februari, samt av min gamle guidekollega Nadija som var ute och backpackade och gjorde ett stopp hos mig i Sri Lanka också. Riktigt trevligt med båda två besöken! Kul och få visa Ulla och Bertil min vardag, samt gött att få en lite mer jämnårig tok på besök. Jag och Nadija skämde bort oss en vecka på Cinnamon Bey, fick båda guiderabatt så vi drack mojitos för 15 kr stycket, njöt av god mat samt svenskt godis (Hervéns hade haft med till mig:-)), badade i rummets utebadkar på balkongen och snackade skit. Hon fick också följa med mig ut till denna "någon" på landsbygden och se hur man levde där. Vi spelade badminton på hotellet, senare har jag fortsatt med detta flera gånger varje vecka med personal från hotellet, ibland gymkillen, ibland någon av väskbärarna. De ställer upp när Hanna är rastlös;-) Nu planerar vi semester för fullt efter att jag kommit hem till Sverige, två veckor Schweiz och Italien ska det bli!
 Hellyckad hoppbild!
 Badkar på balkongen är för nice!
Jobbet har också flytit på bra. En snabb släng av matförgiftning, samt en lång seg förkylning med hostan från helvetet har stört lite bara. Förkylningen fick jag tillsist ta till antibiotika för att bli av med. Min lokalguide Ananda är ju annars den som kommer med råd på råd med hur man ska bli frisk med olika typer av mat, kryddor, frukter osv. Men efter en vecka med feber till och från, samt en hosta som gjort så jag knaprat 100 halstabletter på en vecka (ja, det blev lite lätt laxerande verkan på det), var tvungen att ha en halstablett inne hela tiden för att kunna guida och berätta för gästerna utan att hostan skulle avbryta, samt fått halvsitta upp för att kunna sova. Så sa Ananda tillsist, nu stannar vi till på apoteket och köper antibiotika till dig, det brukar gå bra utan recept. Och det gick finemang, fyra dagars antibiotika som ännu mer tog knäcken på min mage men också på hostan och febern och därefter blev jag frisk:-) Har varit tungt med träningen därefter dock, antibiotikan slog nog ut det mesta tror jag. För gästerna har det också varit lite smågrejer som slått ut. En vecka fick vi maginfluensa... Något virus som gick som gav antingen maginfluensa eller feber och förkylning. Jag fick en mix med huvudvärk och illamående;-P En annan vecka var det en gäst som ramlade och bröt lårbenshalsen och armen. Resulterade i en natt på statligt sjukhus innan vi kunde ta henne till ett privat. Statliga sjukhusen här var också en upplevelse att besöka. Kändes som att komma tillbaka till 1800-talet och hälsa på. Alla var i samma sal och det kändes mer som att alla skulle smitta varandra än att någon skulle bli frisk! Man var också tvungen att ta med sina egna lakan... De ger gratis behandling för alla dock, även turister! Min gäst fick gratis ligga där en natt, få konsultation av läkare samt röntgen! Sen den privata kliniken som hon fick opereras på och ligga på en och en halv vecka var som ett femstjärnigt hotell. Hon hade sin privata sjuksköterska hos sig hela tiden och en dag när hon var extra nere för att hon fått sin semesterresa förstörd med en skada och sa hon ville ligga under ett parasoll på stranden med en drink i handen så muntrade de upp henne med att komma in med ett parasoll och en drink, det var bara stranden som fattades! 
 
Kan locka med lite bilder från mina rundresor:
 Mötande tågresenärer!
 Sötaste valpen, som en av gästerna klagade när jag började kela med. "Nu får du loppor!" Alltså....
 Killarna som sköter skoinlämningen vid Dambullas grott tempel ville ta foto med mig sista resan.
 Så även alla souvenir försäljarna vid Dambulla.
 Traditionella dansare
 Hello jätte-ekorre!
 Sista gången upp till Sigiriya.
 På bergets topp den sista av de 12 gångerna!
 Mannen som jobbar med att skrämma iväg ekorrar, man blir lika glad varje gång man tittar in i hans ögon. Sån glädje!
 En av kvinnorna som jobbar på tefabriken.
 Sista resan med lokalguide Ananda, busschaufför Manjole och bussassistent Asanka. Manjoles fru hade gjort en vacker tavla till mig och Asanka har jag försökt få att döpa sin 2 månader gamla dotter till Hanna nu länge. Går dock inte igenom för att astrologen har bestämt att namnet inte ska börja på H, och astrologen lysnnar man på i detta landet! 
 Hänger med pålfiskarna!
 
Nu börjar tyvärr tiden i Sri Lanka verkligen att leda mot sitt slut. Sista rundresan fick jag presenter från både busschaufförer, lokalguide, hotell, personal som jobbar på tempel och jag vet inte allt! Befinner mig nu i Colombo, mina sista dagar, jag lämnade gästerna på flygplatsen i måndags och natten till fredag åker jag hem till Sverige. Tyvärr åker jag dagarna innan de firar sitt hinduiska och buddhistiska nyår här 13-14 april, vilket ska vara väldigt festligt, så det är lite tråkigt. Sen kommer jag sakna väldigt mycket folk på olika hotell, lokalguider och busschaufförer, TJ - en kompis jag hängt mycket med i Colombo, Rasitha som jag hängt en del med på Cinnamon Bey och som nu ska bege sig till Doha och jobba. Och såklart min lilla kärlekspojke <3 Han var här i Colombo och hälsade på mig igår och idag lyxade vi till det med att beställa frukost till rummet. Kommer sakna honom, men på samma sätt kändes det lättare att lämna honom idag än sist. Kändes som vi fick ett fint avsked:-) Och man vet ju aldrig vad som händer till nästa vinter, vi får väl se vad som lockar;-) 
Morgonens lyxfrukost på rummet ;-)

En månad med mamma!

Det här är den andra uppdateringen jag ska försöka mig på att göra. Förra var för en månad sen, då satt jag i Thailand med mamma, hade spenderat någon timme på att få ihop vad som hänt på senaste tiden när datorn plötsligt kände för att radera allt det… Och det tog en liten månad att hämta mig från den frustrationen, så nu tänkte jag lägga in en del av vad som hänt!

Första höjdpunkten blir i december, nämligen bestämt 6 december. Det är ju som vanligt den bästa dagen under året. Och här blev den mer firad än jag trodde! Tror det var första gången jag var själv på en destination under min födelsedag, så tänkte den kommer inte bli så firad. Tji fick jag! Jag fick presenter från alla möjliga personer jag mötte den dagen. Från hotellpersonal, gäster, lokalguide, busschaufförer till oväntade elefantskötare och restauranger! Varenda person som hörde jag fyllde år gratulerade. Födelsedagen började egentligen redan en dag i förväg då ett batikställe vi besöker hade sytt en traditionell sari till mig som födelsedagspresent! Dagen började med att jag öppnade lite presenter jag fått i förväg, ett brev från pappa och Inger innehållande Yoga girls bok (mitt uppvarvade liv skulle behöva lära sig tycka om yoga har jag känt ibland), lite korsordstidningar, hälsotidningar och lite hallon/lakrits dödsskallar. Columbus tours, företaget som jag samarbetar med här på Sri Lanka gav mig en ring. Ädelstenar och halvädelstenar är ju väldigt känt för Sri Lanka så de gav mig en silverring med en stor topaz i, för att topaz blir min månadssten. Efter första presentöppningen blev det min favoritfrukost: Kokospannkakor med russin och extra kokos på toppen, till det färskpressad passionfruktsjuice och avokado juice. Därefter mötte gästerna mig med en hemmagjord "penga-bukett" där de hade stoppat ner massa pengar i som de sa jag skulle använda till "massage-pengar" (de hade lärt sig redan efter några dagar att jag gillar massage och spa;-)) Därefter kom jag till bussen där busschaufförerna hade lagt en blomma och ett choklad på mitt säte, och fin Grattis-hälsning där till. Dagens program var sen ädelstensfabrik/butik, Pinnawela elefanthem och tefabrik. Ädelstensfabriken hade fixat färdigt en ring som jag hade sett ut redan två veckor innan när jag varit där med gruppen innan. Det är en sten man kallar "de nio planeternas sten" och är en skyddsamulett man ser ofta här i Sri Lanka. Genom astrologin tror man här att stenarna står för olika planeter och att man då skyddas på olika vis, stenarna är olika halvädelstenar och ädelstenar så som safirer i olika färger, pärla, quartz m fl. Jag hade tänkt köpa den i födelsedagspresent till mig själv men ädelstensstället ville istället ge den till mig som en födelsedagspresent, och tacka för att jag tar dit gäster som ger dem inkomster;-) Så jag tackade och tog emot!





Nästa stopp blev med elefanter, passade på att mata bebiselefanterna med nappflaska också nu när det ändå var min födelsedag, och sen de stora som jag alltid brukar mata fick sig lite frukt. Hon är gravid och ska ha bebis i mars/april. En elefant är dräktig i 22 månader och föder en unge på 80 kg, glad man inte är en elefant.

På elefanthemmet köpte lokalguiden en läderplånbok till mig, inte den snyggaste kanske men tanken fanns ju där och det blir ett bra minne hem från landet;-)
Sen blev det lite te på det och när vi kom tillbaka till hotellet hade städarna gjort mitt rum extra fint och skrivit "Happy birthday Hanna" på sängen med blommor. Därefter hade jag så mycket energi av alla som varit så vänliga mot mig hela dagen så ja var tvungen att springa till gymmet en runda! På middagen kom hotellet så klart med tårta med ljus i ackompanjerat av traditionella musikinstrument där de försökte sig på något liknande en födelsedagssång :-) En allt för bra dag, och firandet slutade inte med den dagen utan sen kom jag ju till mitt hemhotell Cinnamon Bey tre dagar senare och de ville ju också fira mig med tårta, så då kom en av mina kompisar på hotellet: Rasitha som jobbar i receptionen med tårta och även där hade de gjort fint i sängen genom att skrivit "Happy belated birthday Hanna" med blommor. Rasitha gav mig en utflykt i present innehållande båttur längs mangroveträsken och åkande på jetski. Den fick även min mamma följa med på för dagen efter dök hon upp!

10 december trillade nämligen mamma in i Sri Lanka, en dag försenad pga flygproblem, men väldigt pigg trots jetlag! Sen hade jag mamma här i nästan en månad. Det är den längsta tid i sträck jag tillbringat med min mamma de senaste tio åren. Men det gick väldigt bra, vi drog ganska jämnt;-) I början tyckte jag hon var lite väl optimist men jag hade haft lite dålig månad i november så jag var nog lite väl pessimistisk och efter hand fick hon upp mitt humör medans jag fick dragit ner hennes optimism till lite normala nivåer;-) Annars blev jag förvånad över att se vilken vånda hon också kan ha över beslut! Jag med min evinnerliga beslutsångest har ju diskuterat med henne när jag suttit där och försökt bestämma semestrar, jobbdestinationer och även småsaker genom åren. Då har jag aldrig sett någon beslutsångest från henne men nu! Nu såg jag den! Och jag vet exakt varifrån jag har fått beslutsångesten till att bestämma mig över småsaker som t ex vad man ska äta, ha på sig, vad man ska dricka, vad man ska göra just den dagen osv. Hon är ju precis likadan! Vi kunde ju vela fram och tillbaka hur länge som helst vilken restaurang vi skulle satsa på idag, vad vi skulle göra m.m. En annan sak som förvånade mig var hennes lokalkännedom! Jag har alltid sett henne som en som har koll på kartan och var hon befinner sig, men nu märkte jag att det finns en anledning till att min syster Lina har den lokalkänslan hon har...


Jag och mamma vi var först en vecka på Cinnamon Bey, mitt "hemhotell". Njöt på hotellet, där vi låg vid lyxpoolen (den är egentligen bara för dem som bor i sviterna men jag som är sån stammis här får lov att gå dit också), var nere på stranden och promenerade, badade i havet. Vilket var det första mamma gjorde efter hon kom hit, jag kom då på att jag bara badat en gång i havet sen jag kom till Sri Lanka, då två månader tidigare. Vilket var lite pinsamt, men havet här har varit ganska grumligt av allt regnande vi haft så jag har hållit mig vid poolen mest. Men där efter badade jag några gånger till i havet här med mamma, kunde ju inte låta henne klå mig! Vi gick på mitt stammisställe för massage, där jag alltid rekommenderar gästerna att gå så de tackar mig med att ge mig gratis behandlingar så ofta jag vill;-) Vi hängde hos Hilda, min lankesiska extramamma som hon kallar sig (när mamma var där sa hon bestämt till mamma "in Sri Lanka she's my daughter, in Sweden she's yours.") Hon har ett café bredvid hotellet och bjuder alltid mig på mat, hon har en stor familj och som hennes barnbarn säger "jag testade en gång att försöka rita vårat släktträd men jag fick sluta för det fanns inte tillräckligt med plats på pappret..." Hotellpersonalen skämde bort oss vid poolen med att bjuda på dricka, finaste var nog de pimpade king coconut kokosnötterna.

En av höjdpunkterna den veckan blev ändå valsafari. Tidig morgon lämnade vi Cinnamon Bey och åkte två timmar söderut till Mirissa, byn där safariturerna utgår från. Där hoppade vi på en mindre båt och åkte utåt. Den första en och en halv timmen blev ganska tålamodsprövande... Vi åkte och åkte och blev halvt nerstänkta med vatten, mamma som har en benägenhet att älska vita kläder började få lite lätt genomskinliga kläder av vattnet... Men optimist som hon är satt hon där ändå och sa "ja, men det är ju iallfall skönt att vara ute på havet" när vi istället satt och muttrade över att de där valarna aldrig kunde visa sig. Men så plötsligt, började vi se sprut från vattnet och där var en! Vi var en bit ifrån så vi såg inte jättebra, men vi såg flera sprut från rygghålet på den och sen hur den dök ner med en fin stjärtfena. En av gästerna lyckades nästan direkt få en fin bild på den stjärtfenan, det är ju det man gärna vill. Men han kunde det där med kamera och foto. Strax efter den första visat sig såg vi en till och sen en till. Vid det laget hade jag också börjat få ganska fina bilder, även om de var några hundra meter ifrån. Efter ett tag såg vi flera och så småningom började de andra båtarna som var ute att vända tillbaka och åka in mot hamnen igen, vi var ju ändå ett par timmar ut vid detta laget. Vi stannade dock kvar lite längre. Och det gav valuta! Vi började få dem närmare och närmare oss, och plötsligt hade vi en precis bredvid båten! Tio meter från vår lilla båt skar en 25-30 meter lång blåval ytan!!! Det var imponerande. Upp och ner gick den, precis vid ytan, innan den tillsist kände sig nöjd och dök mot djupet och då fick vi den fina stjärtfenan PRECIS vid båten, det fotot samt filmen misslyckades jag inte med!! Riktigt imponerande, men jag som är lite rädd för allt i vattnet, tyckte att det var nästan lite väl nära. Man har respekt för ett sånt djur då kan jag lova!

När mina gäster lämnade Sri Lanka började mina två veckors semester. Då drog jag och mamma samma kväll till Singapore. Började med att äta thaimat på Sri Lankas flygplats, den starkaste thaimaten jag testat på länge. Mamma höll på att lätt brinna upp, och jag fick förklara för henne att det inte kommer vara så starkt i Thailand (om vi inte verkligen ber om det...) I Singapore bodde vi flott! Det var vi värda:-) Park Regis hotell, ett hotell som jag bott på förrut, första gången jag kom till Singapore 2012 tillbringade jag där. I Singapore gick och gick och gick vi. Det jag brukar vara bra på när jag är i storstäder. Ofta är det ju inte så lång sträcka mellan de olika ställena, så många gånger går det snabbare att gå än att ta tunnelbanan. Samt man får ju se mer och kan alltid göra lite oplanerade stopp på sånt som verkar trevligt längs vägen. Så fötterna fick en del stryk, och outfiten var väl inte de snyggaste alla dagarna, allt för att ha de bästa gåskorna, en dag höll jag på att dö i slutet så då fick vi till och med byta skor med varandra för jag började få sånt skav av dem jag hade. Och då drog jag på mig såna där riktigt gåvänliga sandaler som alla mina svenska gäster alltid har och som är typiskt för oss svenskar. Detta till en kjol! Ja, det såg inte klokt ut, och jag lovar er det finns inget bildbevis sparat efter detta. Men fötterna överlevde den dagen också iallafall. Mammas fötter var nog dem som såg värst ut dock, hon hade dem så omplåstrade tillsist så det såg inte klokt ut. Vi besökte ett museum, National museum of Singapore. Ett museum jag faktiskt inte haft tid att besöka när jag varit där med grupper innan, vi var alltid sån snabb runda i Singapore. De hade en utställning som berättade hela Singapores historia i bilder. Riktigt intressant, och till och med jag som är känd för att inte vara för glad i museum gillade det. Vi la 3 timmar där!! Vi besökte Chinatown med matmarknader, buddhisttempel, hindutempel. De flesta som jag ju varit i förut men även lite nya. Jag visade mamma foodcourterna i Singapore. Där man får billigast (och enligt mig godast) mat. Vissa var riktigt sjaskiga, mamma hade aldrig vågat gå dit själv men jag kan ju mitt Singapore och vet att de är noggranna med sin hygien. Vi promenerade i Kampong Glam (malajernas del) och besökte den stora moskén, det var också en första gång för mig. Vacker moské. I Kampong Glam blev det turkisk mat! Där låg massvis med turkiska restauranger och då blev jag så sugen på min favorit kebab: Iskender kebab med ayran så det blev det! 



Vi gick i området där de byggt "super-träd" vid Marina Bay. "Träden" är byggda av ställningar men runt dessa ställningar ringlar grönska sig upp, mellan träden kan man gå på broar. Där hade de julmarknad! Så vi fick oss riktig vinterkänsla! Det enda vi dåligt kunde hitta var lussebullar. Men det hade mamma haft med sig så det hade jag kalasat på redan. Vid superträden finns också två inomhuslokaler som heter Flowerdome, där har de olika utställningar efter årstiderna. Där finns träd och växter från alla världens hörn och nu var ett av dem gjort i julens tema. Så där luktade gott av riktig gran, stod skrivet på skyltar olika jultraditioner i olika länder. Den galnaste var nog isländarna som tror på en Julkatt som äter upp alla som inte jobbat ordentligt under året samt dem som har gamla trasiga kläder... Temperaturen inne i denna lokal var också ganska sval, så man skulle få vinterkänslor. Efter det var det riktigt härligt att komma ut igen till normala temperaturer! :-) 



Sen blev det en hel del besök på varuhus och shopping. Mer än vad mamma tänkt, men efter ett tag i mitt sällskap började även hennes shoppingsug att väckas! Det var inte längre de vanliga kommentarerna "att en sån behöver jag ju faktiskt inte" eller att grejer var opraktiska och därför inte behövdes utan hon gick loss hon med;-)
Sen träffade vi lite av mina gamla Singapore kompisar. Jag var ute och tog en drink med min gamle kille Sham en kväll och en annan var vi ute med Shayne och Gwenne. Träffade även en ny tjej; Barbara som var roomie med Gwenne samt Elin, som nu gör dem turerna jag gjorde för två år sedan i Singapore och Malaysia var också med ute en kväll. Mamma hängde med en runda men sen kände jag att jag ville köra lite festande med bara dem i min egen ålder också, så då delade vi på oss. Det var helt underbart att vara tillbaka i Singapore och återigen kände jag att det är en av mina favoritstäder i denna värld.





Efter Singapore tog vi flyget till Thailand. Första stoppet blev Krabi, där fortsatte vi i Singapore anda och promenerade. Thailand är annars inte alltid så härligt för promenader, lite som samma här på Sri Lanka, trottoarer och mysiga promenadstråk ofinns gärna... Men Krabi var ett undantag med en riktigt fin strandpromenad. I Krabi fick jag också känna riktiga Thailandfeeling igen efter tre år sen sist. Det åts pad thai, dracks bästa limejuicen, åts thaipannkaka med banan och nutella, gick lite på marknad och fick återigen bekräftat att Thailand är det värsta landet när det kommer till tålamodsprövande. Mamma förstod inte alls hur jg kunde förstå vad de sa ibland. Men jag förklarade att det är bara att byta ut r mot l samt vara beredd på att de skippar ändelser många gånger. Det var fortfarande samma uttryck som sades: "same same", "mai pen lai", "can nooooot", "can can" osv. I Krabi var vi bara en natt sen åkte vi till Phi Phi, det var mitt första besök på Phi Phi, lite regnigt sådant. Men vi bodde där i två nätter och tyckte ändå ön var fin. Lite väl mycket för ungdomar än för att resa till med sin mamma bara. Men vi åt en väldigt god chicken cashewnut där samt fick den bästa massagen jag fått i Asien på länge (om kanske någonsin!) där. Sen blev det båt igen, vidare till Koh Lanta och julfirande med kusinerna! Till Koh Lanta kom nämligen också kusin Elisande med en kompis, samt vi hade ju redan Edde, Kajsa, Mia och Vicki där. Så julafton firades med kusinerna! Edde och Kajsa bjöd på julfika med pepparkaksscones, julskinka, ädelost, julost, pepparkakor, lussebullar, knäck och såklart glögg! Jag var så glad för lussebullarna att jag till och med fick med mig, sen hittade vi även i en butik så under de knappt fem dagarna vi var på Koh Lanta åt jag fem lussebullar. Bra julranson:-) 



Som tur var tränade vi också en hel del de dagarna. Vi gick strandpromenader, då vi bodde precis vid stranden. Samt på annandagen hade Kajsa bokat in oss för SUP - Standup Paddleboarding. En av mina favoritgrejer:-) Förutom vanlig paddling hade vi också en timmes lärarledd lektion ute på havet på brädan, då vi gjorde olika styrkeövningar och konditionsövningar. Riktigt roligt! Blev en hälsosam Annandag jul i år;-) Och dagarna efter kändes det skönt i kroppen! :-) Vi fick också träffat min favorit nagelkvinna, Em. Hon kan göra magi med naglar, och har målat mina så fina en gång innan när jag var där på semester när jag bodde i Bangkok för tre år sedan. Så återigen blev det fina mönster på naglarna. Tyvärr blev det mer badande denna gången än när jag gjorde det sist, då jag åkte till Bangkok strax efter. Så nu ramlade det av lite för fort:-( Men det var väldigt fint så länge det varade:-)

Efter Koh Lanta bar det tillbaka mot Sri Lanka, några dagars ledighet mer innan jobbet började. Jag och mamma hängde i Colombo. Promenerade runt hela staden! (Vi var ju vana vid att promenera nu...) Och det var väldigt bra för mig också som aldrig har så mycket tid i Colombo, nu fick jag en liten annan förståelse för hur staden är uppbyggd. Sen kom en ny grupp, och den följde mamma också runt på rundresan i landet med. Var lite spännande att ha mamma med, första gången hon får se mig jobba också fick vi också fira nyår ihop, fint maskerade enligt bilderna nedan! När rundresan var slut åkte hon vidare mot flygplatsen och jag stannade för min lediga tid på Cinnamon Bey. En månad med mamma hade det då blivit. Boende på samma hotellrum varje hotell. Riktigt trevligt och mysigt besök!




Hårborttagningskräm, oinbjudna apor, tunga havssköldpaddor, extra sockar. Första veckorna i Sri Lanka bjuder på en del!

Vinterns destination: SRI LANKA!

Japp, nu har jag åkt runt i Sri Lanka sen den 10 oktober. För några dagar sen var första gången jag var tillräckligt länge på ett hotell i sträck för att kunna lämna in lite tvätt, det var behövligt då jag till och med hade börjat gå på bikinitrosorna nu… All tvätten kom tillbaka, plus ett par extra herrsockar i fem storlekar för stora. De hade märkt alla mina grejer med hotellets namn och mitt rumsnummer på små minilappar som jag hittar i varje klädesplagg allt eftersom. Är rädd för att jag kommer missa ta bort dem på vissa klädesplagg och gå utanför dörren med en CB371 på ryggen… Otroligt skönt var det iaf att få plocka upp sin stora ryggsäck, tvätta och stryka lite kläder. Jag var rätt slutkörd också efter lång jobbperiod med att först ha åkt rundresan en runda med lokalguide och sen direkt efter med grupp så dessa dagar jag nu haft (sen onsdags) på ett hotell vid stranden har jag verkligen försökt att ägna åt återhämtning. Träning, spa och massagebesök, till och med lite fiskspa för fötterna, promenerat längs med stranden, latat mig vid poolen osv. Såklart har jag jobbat lite också, men jag har tagit det i ett par timmars perioder då och då. Har lärt mig sen i vintras att försöka lyssna bättre på min kropp och låta den få vila då och då. Har även köpt på mig lite ayurvedisk hälsokost för att boosta mig ordentligt. Ayurveda är ju väldigt utbrett här och vi besöker lite ayurveda center samt plantträdgård där man gör mycket mediciner. Där är jag rädd jag kommer handla något varje vecka. Första gången på plantträdgården råkade jag ta bort lite av håret på armen då jag inte riktigt hörde vad han sa om en kräm utan hörde bara ”vill du prova?” Varför inte tänkte jag. Och det visade sig vara naturlig hårborttagningskräm…

Men lite vila dessa dagar behöver ju inte vara att bara ligga i en säng. Nädå, jag har kommit igång med min träning igen:-) Och när jag väl sätter igång så är det all in! Så gymmet nästan varje dag. Ibland lite hårdare pass med intervaller, ibland bara cykelpass i lugn takt, ibland löpning, lite styrka. Ja lite varierat helt enkelt. När jag tränar är jag mer noggrann med vad jag äter också, många kanske är tvärtom. Tränar man kan man unna sig vad man vill. Jag är tvärtom, unnar mig mer när jag inte tränar. Tränar jag vill jag ju ha mat som bygger upp kroppen bra efteråt. Något som jag kommer föräta mig på denna säsongen är dock ananas, det känner jag redan nu. En annan favorit är att dricka kokosvatten. Och inte från vanlig kokosnöt utan här finns något som heter king coconut, detta ska också vara en mirakelkur för håret och ska göra så man får lika långt hår som alla lankeser här. Så jag dricker king coconut nästan varje dag och väntar mig ett hårsvall ner till rumpan i april;-) Häromdagen testade jag första gången något som hette Birchermüsli på frukostbuffén, och det föll verkligen i min smak! Jag hade aldrig testat detta förr, det är en blandning på lite allt möjligt som mosas och mixas ihop. Exakt vad det är i denna varianten vet jag ju inte men det brukar vara med yoghurt, havregryn, lite frukter, russin, nötter och kanel. Och det är riktigt gott! Lite som kall gröt, och jag är ju grötmänniska så jag är lyckligJ Tydligen en läkare som hette Bircher som ”uppfann” detta för sina patienter vid förra sekelskiftet. Bra uppfinning;-) Sen kan jag faktiskt vara så konstig som asiaterna och äta ris ibland till frukost. Mjölkris (ris+koksmjölk) med deras kryddiga linsröra dhal funkar jättebra även på morgonen. En annan favorit är pannkakor fyllda med en kokosröra. Ja också ananasen då förstås…

Ja men om vi tar det då från början.

 Ananda i den "kyliga" orten uppe i bergen, Nuwara Eliya.

10 oktober trillade jag då in på lankesisk mark. Möttes upp av Ananda, min lokalguide samt Rowan, min chaufför. Dessa två herrarna var sen med mig runt hela första rundresan. Två söta herrar, extremt dåliga på teknik (de satt i tio minuter och försökte få ut en cd-skiva ur bilens cd innan jag tillsist bestämde mig för att hoppa fram från baksätet och trycka på knappen som tar ut skivan…)och extremt bakterierädda vilket gjorde att vi bara åt på fina hotellrestauranger, inga hål i väggen här inte. Synd, brukar gilla testa på hålen i väggen. Brukar klara mig rätt bra från att bli sjuk, har oftast stålmage så länge vi inte nämner Egypten… Men nej, inget sånt fick testas på och första tiden var jag rätt besviken på den lankesiska maten. Tyckte inte den alls kom upp i samma klass som Singapores, Malaysias eller Thailands. Men sen så började jag komma igång och lära känna den mer och då levererade den! Även om jag fick prova mig fram på egen hand. Lokalguiden var inte så informativ över huvudtaget. Jag jämför dem lite med lokalguiderna i Thailand, dvs de är inte jättekunniga. De kan det som man kan läsa i en guidebok och hur man beskriver landet då, men det rundresegäster vill veta är ju mer hur det är bakom denna fina beskrivning, o kultur, traditioner och mat. Det var han inte så intresserad att snacka om, djur och natur kunde han dock. Så så fort jag frågade honom om något han inte kunde svara på och jag märkte hur han drog ett ”guidesvar” (dra aldrig ett guidesvar för en annan guide, dem genomskådar det direkt;-P) så pekade han istället på något träd eller ville berätta vad för fågel som gjorde det ljudet osv… Men missförstå mig inte, Ananda är en väldigt fin människa, äldre herre på säkerligen 60+ och som gick mig på nerverna då och då. Men jag bestämde mig att det var bara att inse att här får vi plocka fram samma tålamod som vi jobbade upp så bra när vi jobbade i Thailand. Så det gjorde jag;-)

Första rundresan med dessa två herrar gav mersmak, det känns som en bra rundresa! Mycket variation på det man får se, ett land med häftiga klimatskillnader beroende på var du befinner dig. Sjukt dåliga vägar på många ställen dock, och första dagen åkande i bil bevittnade jag två krockar som skett längs med vägarna samt en dödsolycka med ett par på en moped som hade hamnat under en lastbil… Efter det lugnade det sig dock lite, som tur var. Men jag tror faktiskt jag inte har varit i något annat land där de kör så galet som här. Komma fyra bilar i bredd på en tvåfilig väg är inget ovanligt. Man kör om fast man har mötande bil för alla räknar med att den mötande saktar ner, och det gör den också. Tutan går febrilt också… Ja, men vi ska nog överleva denna trafiken också. Vi har haft mycket regn här nu första tiden, oftast på kvällarna och nätterna vilket har gjort att programmet för grupperna har kunnat gå som tänkt. Två dagar efter jag och min grupp färdats ner från bergsområdena med buss var det ett jordras som dragit med en hel by i närheten där vi färdats och några hundra människor saknades och antagligen flera av dem döda. Efter att ha sett de branta vägarna samt hur mycket regn som kommit förvånar det mig inte. Jag är dock inte orolig för att färdas på de vägarna igen, vi åker inte precis där det hände samt regnmassorna ska försvinna nu säger prognosen och då blir vägarna bättre, det torkar upp otroligt snabbt här. För att även om jag tycker det regnat mycket nu har det i många av de områdena varit torka i nio månader! Vi kom på ett ställe där vi stannade för toalett där de bara några dagar innan hade haft vatten upp till en meter på väggarna i huset, nu var det helt torrt. Så det kommer regnmassor men de sugs upp snabbt.

 En mindre söt variant av den här apan var det som jag hade på mitt rum på besök!

Min första runda runt med dessa herrar fick jag också oväntat besök av en apa på rummet. På det hotellet stod det på balkongdörren att den skulle hållas stängd när man inte hade uppsyn för där var gott om apor i området. Jag tog ju inte detta helt på allvar, vilket jag skulle gjort. För när jag satt och jobbade, febrilt skrivande på datorn med ryggen mot den öppna balkongdörren ser jag plötsligt i ögonvrån en meter till vänster något brunt. Jag reagerar blixtsnabbt och hoppar två meter åt andra hållet och får en puls på hundranittio. Sånt adrenalinpåslag så jag darrade långt efteråt! Där stod vi sen och tittade på varandra, apan (som var rätt stor) och jag. Jag ser min telefon, viktiga papper, datan, usb med allt mitt material på liggande på bordet och försöker få bort apan mot dörren igen utan att den ska ta med sig något av mina grejer. Jag schasar på honom, han stirrar tillbaka, öppnar munnen lite som de gör när de är arga:-S Sen tar han en cashewnötspåse från minibaren bakom honom och hoppar ut samma väg som han kom. Där sätter han sig sen utanför och äter cashewnötter medan jag smäller igen balkongdörren och försöker hitta en normal puls. Jag lyckades faktiskt snacka över så jag slapp betala för cashewnötspåsen apan tagit också!

  

Annars har jag blivit sjukt bortskämd på alla hotell. Det är ju lyxigt bara att bo på fina hotell varje natt, men inte nog med det uppgraderade ju alla hotellen mig till finare rum första veckan, just för att jag ska komma med så mycket grupper till dem över säsongen;-) Så första natten fick jag den finaste sviten på The Kingsbury i Colombo, presidental suite! Sjukt nice, på nionde våningen, fin utsikt, härlig säng, privat restaurang med gratis dryck och mat, fruktfat m.m. De andra hotellen var inte mycket sämre. Fruktfat på fruktfat och deluxe rum eller sviter. Jag njöt! The Kingsbury fortsatte att ge mig svit och fruktfat sist också (även om det inte var den finaste sviten längre utan den två våningar ner dvs på sjunde våningen. Annars samma vy.) men nästa gång tror jag att jag får nöja mig med de vanliga rummen. Vilket är de rummen som gästerna har så de är väldigt fina de med. Något som är övergripande på alla hotellen är att en grej som de anser vara lyxig det är at ha en våg på rummet. Nämligen bara deluxerummen och sviterna som har vågar. Förstår inte vad som är så lyxigt med att ha en våg på rummet dock…

På rundresan åker vi även en väldigt fin tågresa. Man börjar på knappt 600 metershöjd och under 4 timmar tar man sig upp i bergen och igenom otroligt vackra vyer med massvis med teplantage (de är väldigt kända för sitt te i Sri Lanka, vill ni smaka gå till Espresso house, de har te härifrån!) och sen avslutar man på runt 1800 meters höjd. Däruppe är temperaturen runt 15-20 grader och inte alls fuktigt utan torr luft! Resten av landet är runt 28-30 och ganska fuktigt. Vi besöker också en nationalpark. Där jag har haft turen båda de gånger jag hittills varit där och sett deras stolthet i parken, leopard. De är ganska ovanliga att se men jag har haft turen! Första gången låg den och sov i ett träd, andra gången såg vi den passera vägen framför oss, körde runt och gensköt den sen vid nästa väg där den kom ut precis vid vår jeep. Jag blev så paff så jag skrek till (den blev inte rädd som tur va) och sen promenerade den genom buskaget, la sig och rullade runt något varv i gräset innan den passerade vägen och tog sig längre in i nationalparken. Sjukt häftig känsla och se ett sånt djur så nära! Hoppas på samma tur nästa gång! Nationalparken bjuder också på flera fåglar (har haft med mig ett sjukt fågelintresserat par denna rundresan så jag har lärt mig massvis med nya fåglar!) Men min favorit fågel är ju sen Taman Negara i Malaysia näshornsfågeln. En stor och ståtlig fågel som har en näbb och sen en till som ett horn ovanpå den första! Och den har jag skymtat här medJ Också lite sjakaler, elefanter, olika hjortdjur, krokodiler, varaner, andra fåglar, vattenbufflar, mungos, påfåglar, vildsvin m.m. Safarin i nationalparken är än så länge riktigt rolig! Och hotellet där är mitt favorithotell, sjukt fint, asgod mat och byggt med lite safarikänsla. Man kan nämligen välja om man vill duscha under bar himmel eller med tak. Första gången jag kom in i badrummet förstod jag inte varför det var så fuktigt där inne. Sen såg jag att det var hål i taket! ;-) Häftigt!

Ett annat av våra hotell heter Cinnamon Bey, den mesta av världens kanelproduktion kommer ju från Sri Lanka (förstår ni hur lycklig en kanelälskare som jag är över detta!!!) På detta hotellet kör de verkligen på kaneltema, kaneldoft på myggstickkontakterna, bodylotion och till och med tandkrämen smakar lätt kanel! Det är det hotellet jag bor på nu, och där jag kommer bo mest under säsongen då jag efter varje rundresa har 6 nätter här att vila upp mig. Servitörerna har börjat känna igen mig nu och igår var där en som var så ärlig så han sa rätt ut: ”har du inga vänner”? Eftersom jag efter rundresan mest äter själv. Vilket alla rundreseguider vet att man som rundreseguide uppskattar väldigt mycket, att få lite egen-tid. Men detta förstod inte han helt;-) Annars blev jag förolämpad av en ryss som började snacka med mig på ryska, när jag såg frågande ut sa han är du inte ryska? ”you have a russian face!” Tack för den då… Jag får väl tänka så att ryska kvinnor ofta har snygga kroppar och det var det han tyckte gjorde att jag såg ut som en ryss…;-P

Vi besöker också lite tempel längs resan. Både hindu tempel och buddhistiska tempel är här, största delen av befolkningen är buddhister så det är främst buddhistiska tempel vi besöker. Några häftiga är inuti en grotta, där det också är gamla vackra målningar, Dambulla. Sen bestiger vi ett berg(!)som heter Sigiryia och som har lämningar från gamla kungapalats på toppen, en ganska jobbig bestigning faktiskt men häftigt att se!

På toppen av Sigiryia. 

Det jag saknar i Sri Lanka är tuggummi med xylitol! Ingrid, den tuggummiberoende, hade fått abstinens ordentligt här. Här finns ju tuggummi med fräsch mentolsmak, men de är ju alla sötade. Vad är meningen med tuggummi då? Man tar ju ett tuggummi för att det ska göra gott för tänderna efter man ätit! Första veckan köpte jag istället en superstark listerin som rekommenderas av indiska tandläkare(!) står det på flaskan och som gör mig tårögd när jag tar den så stark är den. Men tänker att det tar kål på allt som skulle vilja ge hål i tänderna;-) Nästa vecka kommer besök från kontoret så då kommer en stock med xylitoltuggummiJ Annars finns det mesta, på supermarketen står det alltid så söta gubbar som vakter också som alltid hjälper en hitta om man ser väldigt frågande ut. De är klädda som riktiga vakter, men mer hjälpsamma än resten av folket som jobbar i affären!

I går fick jag hälsa på söta sköldpaddor. Havssköldpaddor finns det gott om här, och det finns sköldpaddshem som tar hand om skadade samt hjälper till med uppfödning för att öka beståndet, ett sånt var vi på igår. Fick hålla både en vecka gamla bebisar och 20 kg tunga 2-åringar. Riktiga sötnosar!

 

Nu har jag en dags till ledighet imorgon innan det på måndag bär av uppåt mot Colombo igen, denna gruppen åker hem och dagen efter kommer en ny grupp. Tolv grupper ska jag ha hunnit med när vi kommit till april. Men ni behöver itne vara oroliga, det går ingen nöd på mig här;-)


Sorrento, mitt andra hem!

Ja, så kom jag då ”hem” till mitt älskade Sorrento. 20 augusti packades livet i Istrien ner och sen flög jag den härliga omvägen Pula – Zagreb – München – Neapel. Från Neapel möttes jag av en sur italienare som var bitter för att han varit tvungen att hämta mig så sent på kvällen (jag landade vid 23) då han egentligen vile sova. Så han körde i 190 de fem milen från Neapel till Sorrento. Jag har åkt med många galna förare i Italien, i regel är ju alla förare lite galna där, men denna tar priset. Vi överlevde färden båda två som tur var!
 

Första tre nätterna bodde jag på hotell ovanför Sorrento. Vår agent äger ju lite alla möjliga grejer i Sorrento, bland annat lite hotell. Det finaste av dem fick jag tillbringa första nätterna på, dock inte med den utsikten man fick om man bodde i de finaste rummen men jag klarade mig väldigt bra ändå. Frukostbuffén var till exempel himmelsk. OCH det är inte vanligt i Italien där det stora klagomålet brukar vara frukostarna. Italienarna själva är ju mest kända för att dricka kaffe till frukost, ev. lyxa till det med en cornetto (dvs croissant) så frukostbufféer är ju ingenting dem uppskattar… Men de fianste hotellen har bra. Till och med färskpressad juice, och som man inte behöver betala extra för (ni som är vana vid All Inclusive hotellen vet vad jag menar, färskpressad juice kostar alltid extra!);-P

 

Efter dessa hotelldagar fick jag min lägenhet, samma som Isabella alltid haft där och som jag känner till bra. Så det kändes verkligen som att komma hem:-) Dagen innan redan hade jag fått mitt första besök! Mina gamla Bodrum kollegor Emely, Jenny och Challe ville ju komma och se Sorrento som jag alltid talat så varmt om. De fick bo en natt på hostel och sen flyttade de in till mig. Under deras vecka hade jag dels mycket jobb då det var mycket hotelländringar, jag skulle sätta mig in i hur man konterade fakturor, gjorde kassor och utlfyktssammanställningar m.m. Eftersom vi har väldigt få gäster och allt är förbokat hemifrån så är det egentligen väldigt lätt men för en som aldrig sysslat med ekonomi typ så var det inte lika lätt. Men jag fick kläm på det. :-) Sen skulle jag ju fräscha upp guidningen och komma ihåg allt man snackar om när man är i Italien, var ju ändå mer än två år sen sist! Förvånansvärt nog satt allt fortfarande väldigt bra, jag hade fortfarande kläm på min Axel Munthe till exempel;-P

Challe, Jenny, jag och Emely ovanför Sorrento

Mitt i allt detta hann jag ändå rätt bra hänga med tjejerna också. Vi var ute och festade, varpå jag hittade en stilig fransman! Vi var och åt massa god mat, vissa kvällar också tillsammans med Anna som jobbar på mitt ”svenska till och från jobb” - Torekov Hotell och som var på bröllopsresa med sin Mattias där. Söndagen efter vi hade varit ute och festat till sent (alt. Tidig morgon beroende på hur man vill se det) tog vi och vandrade halva Sorrentohalvön runt! Tur man har energi som få;-) Varmt var det också men väldigt trevligt. Vi lyckades överleva alla backarna, fick god espresso på mitt favorit café på torget i lilla byn Termini. Vi åt god matsäck på panino (smörgås) fylld med skinka, mozzarella och tomat med utsikt över vackra Capri och sen tog vi alla trapporna ner till bukten Marina del Cantone där vi fick oss ett välförtjänt bad! Efter alla trapporna ner dit började till och med mina ben skaka. På stranden frågade vi en av båtsnubbarna om han visste när sista bussen gick hem, kl 19 svarade han. Kl 18.45 gick vi för att köpa biljetter och blir då informerade om att sista bussen för dagen gick för en kvart sen och mitt i alltihop dog min telefon så jag kunde inte heller ringa någon som kunde komma och hämta oss… Hoppsan kände vi… Taxi är inget alternativ i denna del av Italien, så sjukt dyrt. 30-40 minuter tar det att åka till Sorrento där ifrån och gå hem också var inget vi hade en tanke på att göra, för jobbigt o långt hade ju ändå tagit oss halva dagen att ta oss dit! Så jag drog fram mina finaste ögon och letade upp killen som såg snyggast ut. Efter att studerat honom när han pratade i telefon och hört honom nämna något om blondiner samtidigt som han slängde ett öga på mig så kände jag att där har jag kanske en potentiell skjuts. Så när han pratat färdigt i telefon och började gå mot sin bil ropade jag efter honom och frågade om det möjligtvis fanns en chans att han var på väg mot Sorrento. Nej, jag bor i byn ovanför här (dvs. Nerano, 2 minuter bort…) Ajdå, sa jag, för vi har missat sista bussen hem och försöker hitta något sätt att ta oss till Sorrento. Han lät lite osäker först men sen sa han ja men hoppa in jag kan köra er. :-) och så klart hade jag lyckats hitta en riktigt fin människa! Han var väldigt trevlig och när vi kom fram vägrade han ta några pengar och ville inte bli utbjuden på en drink heller utan han sa att han hade flickvän men trodde på karma och att göra fina grejer ger dig bra karma därför körde han oss. Alltså, jag hittar dem bästa ibland;-)

 

Efter dem brudarna hade varit på besök hade jag en natt själv sen kom Ingrid och Jojo. Mitt i allt detta hade jag ju också fått ner en vandringsgrupp som jag guidade runt. Så det var lite lätt intensivt!

 Positano

Men veckan med Ingrid och Jojo blev också väldigt bra. De hängde med mig och min lilla vandringsgrupp på 8 personer på lite vandringar, över på Capri, till Pompeji och sen var det såklart även denna veckan mycket sol, bad och lite fest! Första kvällen de kom hit drog jag med dem (trots att de gått upp fyra på morgonen) ut, det var ju ändå lördag! Vi hamnade i Positano och Music on the rocks, utestället som ligger i ett gammalt försvarstorn tillsammans med två kanadensare och en italienare från Milano. När vi skulle gå in ville de först ha 30 euro i inträde! 30 euro, jag tänkte det har jag aldrig betalat här! Men det var ju killen från Milano som frågade och det visade sig att för turister så var det gratis! Bra o vara turist;-) Där inne råkade jag dock lämna mitt nummer till en snubbe som jag nästan tröttnat på innan jag ens druckit upp drinken…Han och hans kompis var dock snälla och körde oss hem sen samt köpte nattamat i form av galet chokladfyllda cornettos, både inuti och ovanpå med ljus och mörk choklad! Cornetto är alltså vad vi skulle kalla croissant. En del kaffebarer öppnar 3 på morgonen och stänger 10 på kvällen. Så på hemväg från uteställen svänger alla inom. En espresso och en cornetto mitt i natten är inte helt fel;-) Den här snubben ringde dock hela tiden på min telefon sen, och kunde inte ett ord engelska men till sist fick jag honom att förstå på italienska att där fanns ingen framtid för oss. Positano är en stad som är byggd på höjden så det är väldigt mycket trappgående när man är där. Jag hade högklackade, samt att jag redan gått en mil på vandring med gäster under dagen och snubben från Milano inte kunde hitta vart han ställt sin bil så vi gick runt halva Sorrento för att hitta den, så dagen efter var mina ben rätt möra!

Annars var de tre höjdpunkterna under Ingrid och Jojos vecka när Ingrid fick frågan av en man om hon kunde ta ett foto på honom (detta hände nere vid ett av klippbadställena och det var typ bara Ingrid, Jojo och han där. Jag var på kontoret) Ok, säger Ingrid. När hon ska ta fotot bestämmer mannen plötsligt att han vill ha ett nakenfoto! Så han drar ner byxorna, Jojo går därifrån och Ingrid (enligt henne själv) tittar åt ett annat håll och trycker av kameran innan hon sätter ner kameran och går därifrån. Ingrid tyckte ändå han skulle få sin bild! Trodde inte mina öron när jag hörde detta, men tydligen kan man få äran att bli nakenfotograf i Sorrento också;-P) Den andra höjdpunkten var sista kvällen när vi var ute och festade och jag hittar en skitsnygg italienare. Som det dagen efter går upp för mig att jag haft ihop det lite med hans storebror några år tidigare… Ajdå… Lite ångest… Efter att jag fick problem att se skillnad på dem när jag mötte dem ute, då de är ganska lika kände jag att det nog var dags att lägga ner både (storebrodern hade ju också hört av sig om att ses nämligen…) Jag vet fortfarande inte om de har förstått att jag varit med båda, är inte helt intresserad av att få reda på det heller…Den tredje höjdpunkten var när vi fick komma in på en av mina stammis restauranger Ristorante Tasso och när vi inte visste vad chantilly cream var fick komma in i köket och hjälpa till att göra en dessert med chantilly cream! 

 Jojo lär sig göra chantilly cream!
 Baddjuret Johanna
 Jag och Ingrid i Pompeji och med mäktiga Vesuvius i bakgrunden

Efter att Ingrid och Jojo också åkt hem började kroppen ta stryk av all stress att få ihop jobb och besök så jag fick ryck i ögonen när jag satt vid datan och några dagar efter att Ingrid och Jojo åkt låg jag pall i en magsjuka då jag sov en hel dag ungefär. Inför min andra vandringsgrupp lyckades jag också slå foten i badrumsdörren så jag fick en blå tå, först trodde jag den var bruten för det gjorde helt sjukt ont hela dagen. Jag haltade runt utanför Pompeji medans gästerna var där inne. På kvällen tog jag två panodil och en Voltaren, gjorde fortfarande lika ont. Nästa dag skulle jag ha vandring med gästerna så det var bara att gå till apoteket och be "doktorn" (de kallar alltid snubbarna där för doktor men de ser så unga ut så de omöjligt kan ha hunnit göra en doktorsutbildning) om ett mirakel. Han gav mig en kräm som verkligen var som ett mirakel! Direkt efter jag strukit på den kunde jag böja på tån, vilket jag inte kunnat göra på hela dagen, och smärtan försvann en hel del. Under natten dränkte jag tån i denna kräm och jag lyckades ta mig igenom nästa dags vandring, om en gåendes lite lätt på sidan av foten...

 

Sen tog jag en ledig dag att för första gången ta tag i att besöka turistfällan Den Blå Grottan på Capri. Grottan som ger ett blått ljus och som folk betalar galna summor för att ta sig in i någon minut, och innan dess köa till i timmar! Denna grottan kan du komma till med båt eller med buss. jag tog tredje alternativet och gick de 3,5 km från staden Anacapri till grottan. Det gör jag inte om, det kändes väldigt mycket längre så vägen upp tog jag bussen. Där köade jag i troligen 1,5 h innan det blev min tur att hoppa i den lilla ekan tillsammans med tre andra personer. Åka till båten där man betalar inträdeavgiften och avgiften för att få åka ekan in i grottan = totalt 13 euro! Sen får man nästan ligga ner i ekan då öppningen är så liten medan du åker in i grottan, får njuta av det blåa ljuset från vattnet och din "sjömans" sång. Sen är allt över. Det går väldigt fort, men hela upplevelsen är ju väldigt spännande med den lilla öppningen, killarna i ekorna som skojar med alla turister och är på gott humör hela tiden. (Förutom en gubbe som stod med sin eka i ett hörn och vägrade jobba för han var hungrig, fick uppleva ett väldigt roligt bråk mellan honom och han som var the big boss för ekorna;-)) Så att jag tyckte ändå det var värt väntan och priset, kanske inte för det blå ljuset i grottan. Har sett andra grottor med häftigt ljus runt om i världen, utan mer för all uppståndelse runt omkring! Plus, att jag lyckades få en av de två ekorna som en snygging rodde:-) Samma dag vandrade jag också upp till Villa Jovis, ruinerna från en 7000 m2 stor villa från Romartiden då Kejsare Tiberius styrde hela Romarriket från den villan och från Capri, tycker det är sjukt coolt att hela Romarriket har blivit styrt från denna lilla ö på 10 km2!!

 Turistjippot vid den blå grottan!
 Blå grottan=blått vatten
 Villa Jovis

Tiden i Sorrento var underbar! Det kändes verkligen inte som två år sen sist, alla kände igen en och till och med folk som jag inte hade en aning om vem de var eller folk som tagit passfoton på en för tre år sen kom fram och kände igen en! Det var samma servitörer på restaurangerna och alla mina söta gamla gubbar som jobbade här o var. (Har ju lite favoritgubbar i Sorrento också;-P) Så det är saknad direkt jag åkte ifrån Sorrento igen! Jag måste tillbaks nästa sommar.

 

Jag hittade också en hel hög med nya vänner i Sorrento, till och med lyckades någorlunda bra få vissa killar att förstå att man bara ville vara kompis med dem, inget annat. Fortfarande fick man ju dock inte betala sin mat, dryck eller någonting när man var ute med dem. En italienare låter aldrig en tjej betala! Men dem godtog ändå att de inte fick bli något annat än kompis. Något som var lite störigt var att jag min sista kväll hittade en sjukt rolig engelsman som jobbade där som guide och som jag dansade och snackade med halva natten. Han var gay, och det är ju inte helt lätt bland alla italienare ibland men det var rätt roligt att höra hans syn på männen där. Sjukt rolig människa och så hittar jag honom min sista kväll. Suck, liksom… Ett annat mission jag hade varje dag var att komma på ursäkter varför jag inte ville äta pizza med min 36-åriga granne och hans mamma. Han bor fortfarande hemma hos sin mamma och de bråkar varje dag samt pratar inte ett ord engelska, efter jag gått igenom bassnacket på italienska hade vår måltid kunnat bli väldigt intressant. Helst ville han ha söndagspizza också, och söndagar innebär alltid lång middag! Jag kom på tillräckligt med ursäkter.

 

Nu har jag haft mig lite ledighet hemma, som sen blev en väldig hets denna veckan då mitt visum till Sri Lanka som hade blivit godkänt först, nu plötsligt inte gällde längre vilket gjorde att jag denna veckan har skytteltrafik till Stockholm. Flög först upp i söndags, bodde över på hotell och var på ambassaden på måndagen, flög hem måndag kväll och torsdag åker jag upp igen med morgonflyget och ner igen på eftermiddagen. Då ska jag förhoppningsvis få tillbaka mitt pass med ett giltigt visum i för på fredag är jag inbokad för att åka till Sri Lanka. Stockholmsbesöken har ju dock gjort att jag fått möjlighet att träffa lite kompisar där uppe också. I söndags blev det middag med Malin och måndag blev det träff med gamla guidekollegor; lunch med Sara och fika med Aksel. Torsdag får vi se vilka vi lyckas träffa! Två veckor har det nästan blivit i Sverige iaf, bjöd på fint väder först och till och med ett bad i ett femtongradigt svenskt ha för mig, första sen 2011! Men nu börjar de gråa dagarna titta fram och då känns det bra att åka tillbaka mot värmen! :-) Samt det blir alltid för jävla dyrt när jag är hemma, går alltid mer pengar i detta land. I dag bidrog jag den svenska polisen med några tusenlappar, ha femtio efter en motorväg. Inte ok! Inte kan man prata sig ur det här heller eller få halva priset om man betalar direkt. Han skrattade iaf efter jag blåst och sa du var då extremt nykter! Hur kan man vara extremt nykter? Var ju bra iaf.

 Jag guidar vidare!

Istrien, en sommar i vinets tecken!

Jag vet det var ett tag sen, rättare sagt en evighet sen. Men jag har inte riktigt haft lusten att sätta mig och skriva. Men eftersom jag skriver denna lite för att själv komma ihåg vad jag är med om under mina säsonger så kände jag att jag nu fick ta mig i kragen och göra ett långt inlägg. Så redan nu, bered er på att detta kommer vara väldigt långt. Det är några månader vi ska ta oss igenom…

Hela vintern spenderades i Sverige. Jag hade egentligen bestämt mig ganska tidigt för att det bara skulle vara vintern jag spenderade i Sverige, kanske en vinter blandat Sverige/Turkiet och att jag ville ut igen till sommaren som guide. Frågan var bara var. Det var ju en kille som drog i Turkiet, annars kände jag mig rätt färdig med Turkiet. Och efterhand kände jag mig rätt färdig med honom också, även om det var något som inte var lätt alls, och fortfarande vissa dagar inte är. Det där med att bli kär har jag sett till att hålla mig ifrån sen dess;-)  Men då poppade ett väldigt intressant alternativ till sommaren upp, som lät helt underbart. ISTRIEN! Istrien är en halvö i norra Kroatien som har en historia att ha varit under italienskt styre både under venetianerna tid samt under första delen av 1900-talet vilket gör att det är mycket italiensk feeling på mat, vin och alla uppfödda där lär sig än idag italienska i skolorna utöver kroatiska. Istrien skulle vi ha i vårt sommarprogram för första gången. Det lät som en destination helt i Hannas smak, jag hade ju alltid velat prova på Kroatien också och sen utflykter som Venedig, Europas största droppstensgrotta i Slovenien eller världens mest välbevarade amfiteater i Pula lockade ju inte dåligt heller. Så jag bestämde mig för att där ville jag jobba i sommar! Då gav kontoret mig en ännu trevligare kombination, om jag kunde tänka mig att jobba maj-aug i Istrien och sen åka tillbaka till mitt älskade paradis Sorrento och jobba slutet på augusti till slutet på september. Klart man tackar ja till ett sånt erbjudande!

Dock var det mycket som försökte sätta käppar i hjulen under vintern. Min kropp ville inte som jag ville, jag var hos läkaren och kollade upp allt från topp till tå, helcheck på alla mina organ, allergikontroll – rubbet. Frikort inom sjukvården ett år framåt lyckades jag skrapa ihop till men några fel på mig hittade de inte. Så jag antog att jag fick väl räkna mig frisk då även om kroppen betedde sig konstigt. Det var kanske meningen man skulle må lite illa då och då, ha ont i magen, ha huvudvärk nästintill dagligen, vara skitförbannad ibland och vara svintrött ibland. Det var ju inget som hade kommit plötsligt utan lite i etapper under en lång tid på nästan ett år så det var kanske bara något man fick vänta ut på samma vis. Sen började det närma sig pappas 60-årsdag och vi skulle åka familjen till Dubai och fira. Vi skulle åka en tisdag och fredagen innan började jag känna mig väldigt konstigt på jobbet. Rent ut sagt så kände jag mig full! Väggarna röde sig lite och jag kunde inte gå helt rakt. På kvällen blev det värre och morgonen efter kunde jag inte röra mig utan att bli så yr så jag var tvungen att spy. Kul? Nej… Så det blev många besök på akuten, öron-näsa-hals mottagning, neurolog m.m och inställd resa… En halv vecka höll det i sig så pass illa så jag inte kunde göra mycket utan att spy, sen blev det successivt bättre och efter två veckor var det typ bra. Så länge jag lät bli att åka hiss och såna grejer som irriterade balanssinnet. Därefter blev det bara bättre och bättre, en period efteråt kunde jag få slängar då jag kunde känna av det en kort stund, kanske bra någon sekund men nu är det längesen sist. Vad det var då. Ja, det vet ingen än. Men de har gjort test för att kolla allt från virus på balansnerven, kristaller, hjärnblödning, hjärntumör, borrelia och annat roligt… Men som sagt inget svar på vad det var hittades, i vilket fall som försvann det ju och vår resa till Dubai blev av. Bara en månad senare:-)

Sen började våren komma och jag kom iväg ut som guide igen. Och Istrien som ort var så fint som jag trott. Första intrycket av Kroatien fick jag redan på planet ner. Jag hamnade bredvid en kroat som flytt till Sverige under Jugoslavien kriget och nu bott där i 25 år. Han gav mig världens lokalguide introduktion om Kroatien med folkmängd, distanser, viner, tryffelsvamp, mat, natur, kultur och allt möjligt om landet.  Så de få timmarna på planet ner gick fort. Dock var planet lite försenat, vi landade i Zagreb tio minuter EFTER att boardingen på mitt nästa flyg hade börjat… Med ett rusande hjärta och något stressvettande rusade jag ut ur planet, missar nästan transitdisken där jag får mitt nästa boardingkort, rusar till nästa säkerhetskontroll som är århundradets långsammaste. Där blev jag såklart fast för de hade bestämt sig för att de skulle kolla alla elektroniska grejer i mitt handbagage; dator, sladdar, kamera, mobil, hårddisk, högtalare, locktång, när de till och med började plcoka ut solglasögonfodralet började jag bli smått irriterad och försökte förklara att jag skulle med flyget nu, nu, nu!!! Samtidigt gick en snubbe och ropade ut mot Pula, hurry up, hela tiden och där stod jag som ett svettandes nervvrak med alla ”elektroniska” prylar som legat fint nerpackat som ett pussel (för att få plats med allt) nu istället låg huller om buller uppe på bordet. ”

”Ja, pep jag. Ja ska till Pula, håller du planet åt mig?”  Och jag fick i alla fall till svar en blinkning och ”Ja, för dig håller jag det såklart” Och där insåg jag likheten mellan italienare och kroater… ;-) Stor skillnad var dock språket. Första intrycket var att det lät som ryska…inte bra!

Efter att ha rusat ifrån säkerhetskontrollen först en gång, glömt ena väskan, rusat tillbaka, hittat väskan som de nu trodde innehöll en bomb och ville kolla igen, tillsist fått med mig väskan. Kommit till gaten som siste man bara för att komma på planet och inse att det är exakt samma plan jag åkte från Köpenhamn till Zagreb med, samma personal och jag får så när som på en plats samma säte som jag precis lämnat… På köpet hade jag fått en kortisolutsöndring som hette duga!

Detta plan gick sen ner först en gång i en ort som heter Zadar och därefter i Pula. På planet var där en kroatisk tant som underhöll oss alla genom att irra runt i gången båda gångerna vi skulle landa och vägra sitta ner när man MÅSTE sitta ner. Vilket skapade lite kalabalik på planet i form av kroatiska gubbar som rusade upp för att dra ner henne i närmsta säte och hålla henne så hon inte skulle ramla vid landningen. Ja efter en händelserik resa kom jag till lilla flygplatsen i Pula, vid inlandningen såg jag amfiteatern, världens sjätte största och den bäst bevarade!

 

I Istrien jobbade jag först med Anna, Sophie och Magdalena. Sen slutade Sophie och nya kom Sofia och Madeleine. Finaste kommentaren fick jag en dag av Sophie som sa ”Allt blir en sång när man är med dig, Hanna” då jag svarat Jesus Christ Superstar lätt sjungandes som svar på en fråga. Och då hade hon också upptäckt att jag är en levande liten jukebox.

I början var vi runt och studdade och lärde oss om allt. Vi insåg att Istrien är en vinregion. 120 vingårdar på en yta av ca 3000 kvadratkilometer gjorde att det blev mycket vindrickande. Och framförallt deras vita vin malvazija samt dessertvin muskat kan man dricka ihjäl sig på! Så det blev mycket vindrickande och likördrickande. Norra Italien är ju känt för sin grappa, här gör man också grappa som då istället kallas rakia och som smaksätts på olika vis. Min favorit var rakian terranino som var smaksatt grappa med det röda lokala vinet terran och kryddat med citron ,anis, kanel, kryddpeppar. Smakade lite som glögg!

 

Inte bara utflykterna gav på vin utan även hade regionen vinfestivaler då och då. Den största var i slutet på maj och hette Vinistra. På den fick vi för strax under hundralappen smaka hur mycket vin vi ville från de olika vingårdarna, och såklart tilltugg på det! Alla var de samlade i en utställningslokal som ligger i Poreč där vi bodde. Och vinet är som sagt av en kvalitet som inte är att leka med, till och med nu när jag sitter i Italien saknar jag vinerna från Istrien!! Det här var den bästa vinfestivalen, en mindre var en malvazija festival i hamnen och sen lyckades jag och Anna också tima in en ledig dag en söndag då det var öppet hus på alla vingårdar i Istrien så vi åkte runt till de olika och bara drack vin, snackade med folk, åt små tilltugg och skaffade nya vänner! Otroligt trevligt:-) Jag blev vän med några gubbar som bodde uppe i norra delarna av Istrien och var musiker, efter några glas vin kunde jag plötsligt snacka flytande italienska med dem och vi bestämde vi skulle komma dit två veckor senare på barbecue! Detta glömde ju jag och två veckor senare får jag ett sms på italienska där det står kort och koncist, ikväll, klockslag, plats och att det blir nyfångade fisk och skaldjur. Som tur är föll detta samma dag som Isabella kommit på semester för att hälsa på så då hade ju jag och Anna med oss en italiensk språkig iaf. Men det gick ändå väldigt bra och var trevligt. Anna var till och med uppe och spelade på nåt konstigt instrument;-)

 
 

Som sagt hade jag Isabella på besök en vecka. En utav få veckor då det var riktigt varmt. Vi har nämligen haft en konstig sommar kring medelhavet med sämre väder än vanligt, kallare, mer regn och mycket åska. Hörde till och med hur de sa att de inte regnat så mycket på 200 år en sommar. Det var inget vi nämnde för gäster, de lämnade ju nämligen en otroligt fin sommar bakom sig i Sverige och när de då undrade hur vädret varit hos oss fick man ju säga väldigt varierat, många varma dagar men också några med regn. Allt för att låta så positiv som möjligt;-) En veckas ankomst brakade dock himmelen lös precis när de skulle ut till bussarna, de få meterna de skulle gå mellan ankomsthalen och bussen gjorde dem så blöta så det såg ut som de tagit en dusch… Välkommen liksom! Men Isabellas vecka var jättefin. Vi bodde på hotell en natt och latade oss på stranden, åt gott på restaurangerna, var på båttur, i grottorna i Slovenien, seightsade runt i Pula samt festade järnet. Bland annat var det Rise up festival med både Shaggy (Mr Bombastic som man trodde gått i graven för länge sen) och Inna (en som jag gillar och som är väldigt populär i Turkiet). Inna visade sig bo på ett av våra hotell och vi festade på VIP-delen med managern på det hotellet och när han berättade för mig att Inna bodde hos honom sa jag ju direkt att jag måste få hälsa på henne. Men han förklarade att då får du vara tidigt uppe imorgon för hon ska resa redan tidigt. Detta orkade jag ju inte riktigt så managern lovade istället att ta en selfie med henne. Tror du han vågade det morgonen efter när han inte hade alkohol i kroppen längre? Nej, inte precis. Så ingen selfie blev det heller. Men en trevlig kväll:-)

 
 
 

Utflykterna i Istrien var som jag trott underbara. Venedig är ju ett litet himmelrike att komma över till och att jag denna sommar lyckats åka gondolturer gratis inte mindre än 5 ggr är något som nog kan göra en del gröna av avund. Även fått komma in i Markuskyrkan, Dogepalatset, fått promenera runt samt åka båt och se hela Venedig är något jag är väldigt glad för! Droppstensgrottorna i Slovenien är något som överraskade mig positivt, jag hade inte läst mycket om dem innan men det är alltså ett grottsystem på totalt strax över 2 mil men som man rör sig på ca 5 km. Det häftiga var hur himla bra organiserat besöken där var. Man åker nämligen ett tåg in de första två kilometrarna, sen går man ca 1,5 km och sen ut igen. Tåget gör så man får en helt annan upplevelse då det är lite spännande och ger en känslan av en berg och dalbana. Och sen är ju droppstensformationerna imponerande! I Istrien hade vi en utflykt då vi besökte vingårdar och bara provsmakade vin med tilltugg en hel eftermiddag, inte fel tur att ha! Sen hade vi vackra bergsbyar som låg utplacerade bland tryffelskogarna där vi åkte upp och besökte de vackra byarna samt åt en massa tryffel i olika rätter och matvaror. I allt från ostar, korv, glass, choklad, pastasås, kakor m.m kan man kränga i sig tryffel. En dag föråt jag mig lite på det, sen tog det nog en månad innan jag tyckte om det riktigt igen. Denna utflykten blev mycket populär för att SVT:s  TVprogram Mästarnas Mästare spelade de ju in förra året i detta området och huset dem bodde i vallfärdade våra gäster för att se under dessa utflykterna, helt galet! Lokalguiderna förstod ju inte alls varför de ville se detta vanliga hus! Bästa tryffelupplevelsen fick vi dock då vi blev bjudna på en riktig gourmet restaurang. Restaurang Zigante, mannen som fann världens största tryffelsvamp är ägaren och i varje rätt ingår tryffel på något vis. Himmelskt god mat och till de massvis med fina viner! Då var det en riktig lyxmiddag!;-) Vinerna fick man i enorma glas som såg ut som akvarium. Och jag bestämde att när jag en dag ska ha en riktig lägenhet någonstans då är lyxiga rödvinsglas något av det första som ska inhandlas! Sen hade vi också en utflykt som tog en till Pula, största staden i Istrien. Mycket romarhistoria snackade man då och när både Kroatiens krångliga historia, romarhistorian och Istrien historia satt som ett rinnande vatten en bit in på säsongen då kände man sig som en kung på utflykterna och vi fick också betyg där efter:-) En utflykt vi sålde med engelsktalande guider var till Kroatiens största nationalpark, Plitvice. Där var vi en gång för att ha sett den, väldigt vacker natur med flera vattenfall och sjöar, dock var jag lite bakis, hungrig och inte riktigt rätt klädd när jag var där men upplevelsen var ändå trevlig. Det galnaste som hände en utflykt denna säsongen var nog när mina glasögon gick sönder… Det var i början på säsongen och jag var tvungen att ha glasögon för linserna krånglade pga allergi (tror jag, det var flera av oss som hade problem med ögonen där) och jag har ju aldrig mina glasögon och de är ju inte direkt de nyaste vilket märktes på limmet på dem denna dag. Det var en av de första utflykterna så jag tog fortfarande en del hjälp utav manualen, kunde inte allt utantill. Efter bara en halvtimme på morgonen trillar ena glasögat plötsligt ner i knäet när jag sitter och drar Istriens historia på bussen. Hoppsan, sa ja. Hoppsan, sa lokalguiden. Genom att hålla glasögat uppe lyckades jag dra klart Istriens historia ganska någorlunda, sen fick jag leta efter något att limma med. Det enda jag hittade i väskan som kunde funka var bagagetaggarna vi lämnar till gäster att ha på sina väskor. Två såna satte jag på varsitt håll och på så vis hölls glaset fast och jag fick fin gul reklam på ögat… Vid första stoppet som som tur var var en konstnärsby gick jag till en av ateljeerna och bad henne fixa det, kvittade hur, bara fixa det! Så hon limmade det med så hårt lim så att inte ens optikerna kan få bort det utan en snyggare lagning än hennes halvdanna kan jag inte göra förrän glaset väljer att ramla av igen, om det nu nånsin gör det igen… Men men, lagade blev de iaf och nu har limmet skavts bort lite så nu ser de ut ungefär som förrut! Om gästerna skrattade, jo det kan man säg. Samt några snygga foton hamnade man på också. Samtidigt hade min andra kollega en annan buss med gäster som samma morgon hade haft andra problem, lokalguiden hade råkat hämta upp några engelska gäster också och det hade tagit ett tag innan de förstått att de var på en svensktalande utflykt, så de hade också haft lite problem. Spännande morgon helt enkelt!

I Istrien träffade jag många nya vänner. Kroaterna är ett väldigt trevligt folk och pratar väldigt bra engelska. De flesta yngre lika bra engelska som vi svenskar. Det sköna med killarna där var också att det gick att bara bli kompis med dem, de förväntade sig inte alltid något annat vilket många killar i medelhavsområdena annars gör, utan det gick att umgås ensam med en kille och han såg en som bara en vän. Underbart! En jag umgicks väldigt mycket med var Jurica, han och jag åkte bland annat till Italien och Trieste så jag fick se den staden en ledig dag, shoppade i Slovenien i Koppar (då blev vi dock lätt ovänner då han inte riktigt insett hur lång tid jag kan ta på mig att gå runt och bara titta i butiker…), var ofta ute och åt, tog nåt kvällsdopp då och då, gick ut och drack vin och hängde. Många trevliga stunderJ Sen av någon anledning lyckades jag och min kollega Anna (det var hon och jag som var partydjuren) bli vän med ägarna på nästan varenda bar i Poreč. Min favorit var Michél, ägaren av kaffe- och drinkbaren Epoca. Han var en riktig gosman, över 2 meter lång så syntes överallt och så jäkla skön snubbe. Det första han satill oss när vi träffade han och hans vänner första gången var att han jobbade på Konsum. Jaha sa ja, det stora eller lilla Konsum i Poreč. Det stora svarade han. Ok, så var det inte mer med det. När vi var där nästa gång stod jag åter i baren och pratade med honom och hans kompis, detta var samtidigt som Isabella var där och hon och Anna satt bredvid och pratade med varandra. Vi beställer några drinkar och när Isabella ska betala säger bartendern, nej ägaren bjuder och pekar bort mot Michél. Isabella blir väldigt fundersam och säger till mig Hanna jag tror du pratar med ägaren! Nej nej, förklarar jag. Han här jobbar ju på Konsum, kanske han här nya kille bredvid som är ägaren säger vi då. Varpå man skulle kunna tro den nya killen som för övrigt var Andre, Tom Jones look-a-liken vi också blev bra vän med, förstod vad vi sa på svenska för han säger precis något som gör det helt klart för mig att Michél inte är Konsumkillen utan ägaren på stället! Jag börjar ju gapskratta och låter honom få ge svar på tal direkt på sitt lilla skämt;-) Sen dess gick han alltid under Konsumkillen som smeknamn för oss. En annan kille som hängde på Epoca och som vi blev bra vänner med där var Davor, Davor the Dolphin som vi kallade honom då han jobbade på ett hotell som hette Delfin. Han var snubben som alltid sjöng på sommardängan ”When I met you in the summer”, vilket gör att jag nu inte kan höra den utan att tänka på vår käre Davor. Davor drog jag och Anna också ut på en ordentlig barrunda en natt då han skulle jobba dagen efter vilket gjorde att sen vågade han aldrig riktigt festa ensam med oss igen;-)

 Min capirissima bartender!

I Poreč fick jag också fyra favoritbartendrar! Ok, man hör att jag var ute och hängde i en del barer men det var helt enkelt en sommar i festandets tecken, det blir lätt så när man är i en vinregion och kulturen är ju lite annorlunda där mot hemma vad det är att dricka vin, här ska man helst dricka vin till lunch annars får man lite konstiga blickar!;-P Som bartendrar hade vi hade vår lille goding med tänderna som stod åt alla håll och som hade en kropp som såg ut att vara trettio år äldre än honom och som var hopplöst kär i Anna. Han ville aldrig berätta för oss vad han hette så han gick under namnet No name. Sen var där en favorit på Epoca som alltid sa att jag var tvungen att berätta för honom när det kom in en beställning på en Mojito eller Capirissima (som var två av mina vanliga beställningar) att de var från mig för då skulle han lägga lite extra kärlek i görandet av drinkarna. Den tredje jobbade på baren där vi inte var så ofta för där hängde mest yngre folk samt halvnakna brudar som underhöll… Men någon gång då och då trillade man in där också. Den fjärde råkade jag dock hitta som favorit först i slutet av min tid i Istrien, det var en liten kille som gjorde den mest underbara kaffe man kan tänka sig och som jag hann få några stunder att sitta och snacka med vilket var trevligt för han visade sig vara en riktigt hygglig prick! Ja som sagt, en sommar med en hel del alkohol har det blivit. Men nu har det lugnat ner sig ordentligt och även i sommar var det lugnare perioder ibland, samt jag hann med en del träning också då Istrien har väldigt fina vägar för jogging och promenader!

Något väldigt trevligt (såklart med alkohol inkluderat) jag, Anna och Jurica var på denna sommaren var champagneprovning. Såklart hade vi turen att Jurica skulle bo granne med de som ägde en utav de få vingårdar som är specialiserade på champagne eller mousserande vin i Istrien! Så vi fick en gratis champagne provning på tio olika sorters champagner och fick se hur tillverkandet av champagnen går till. Aldrig hade jag kunnat ana att det ska vara så svårt att göra champagne jämfört med att göra vin! Riktigt intressant och kul var det och faktiskt en utav höjdpunkterna på sommaren!

En annan höjdpunkt var de 24 timmarna som jag och Anna kom iväg på en liten minisemester till Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Två timmar bort från oss låg den, och är en stad jag rekommenderar alla att besöka! Sjukt fin! Jag hade bokat in oss på ett hostel mitt i stan och sen hade jag någon vecka innan träffat en kille från Ljubljana som jag hängt med och som bara snackat gott om Ljubljana så vi bestämde träff med honom när vi kom dit och fick en seightseing och en utgång. Han hängde bara med på festandet en runda för han skulle jobba men såklart (det var ju mig och Anna vi snackar om) så blev vi vänner med ägaren på bästa utestället där så vi hade en riktig trevlig kväll, även om jag var lite sur för att Ljubljana snubben stuckit då det var en av de snyggaste killar jag mött (men ändå inte fått ihop det med!) Samt han var farligt trevlig också, vilket gör det lätt att bli lite småförälskad. Jaja, det finns chans än, en dag;-) I Ljubljana tog vi lilla turisttåget upp till slottet som ligger på kullen i mitten av staden, pussade en av de medeltidsklädda riddarna på kinden, shoppade på H&M, strosade runt, åkte upp i högsta byggnaden (efter lite problem att hitta var man egentligen skulle gå in, vi såg ju toppen från gatan men fattade inte hur vi skulle komma upp där) och bara njöt av atmosfären i denna pittoreska stad.

 
 

Tillsist kom slutet utav min Istrien period, men jag rekommenderar alla jag känner att besöka denna vackra del av Kroatien! Äta sjukt god mat, dricka ännu godare vin och roas av alla trevliga människor! För min del har sommaren fortsatt i Sorrento, här sitter jag nu och tänkte ge er en uppdatering på livet här också. Bara vänta ni det kommer:-)

 

Första julen i Sverige sen 2009!

Decembermånad hemma, hade någon sagt till mig i förväg att man kan sakna en människa så galet mycket som jag gjort efter jag lämnade Ankara så hade jag försökt att aldrig blivit kär från första början!
 
December har bjudit på födelsedagsfirande med släkten, efter att inte ha träffat vissa av dem på väldans länge var det skoj o återse dem. Presenterna höll sig mest till pengar, lite hårprodukter, en träningsjacka, blommor, mössa, bok och 2 Hello Kitty dvd;-) Har inte tittat på dem än dock. Speciellt när lilltjejen som sålde jultidningar som pappa köpte dem av såg väldigt fundersam ut när pappa berättade att det var hans 26-åriga dotter som skulle ha dem... Och jag kände, det finns nog en Hello kitty gräns för mig också!
 
Över lucia var jag i Wien. Jag, Annika och Josse åkte ner för att hälsa på Jojo som pluggat där i höst. Vi gick på hur många julmarknader som helst, drack glüwein, promenerade runt och fick en något sånär ok guidning av Jojo om de vackra byggnaderna, hon var lite osäker då och då och hade inte riktigt känslan för "guidesvar" (dvs. svar som låter bra på frågor du inte kan);-)  Shoppade försökte vi göra, tillsammans med de 1,7 miljoner invånare som också hade tänkt den tanken en lördag innan jul... Så man blev ganska så snart mättad av folkmassorna och vi satte oss på de gamla 1800-tals fiken som också är typiska för staden, smakade på både sachertårta, apfelstrudel och wienerschnitzel. Wienerschnitzeln var faktiskt godare än vad jag väntat mig! Jag testade också nåt på en julmarknad som hette nougatrulle, blev dock grymt besviken då där inte var en gnutta nougat i hela rullen. Något som isåfall var bättre var marzipanknödel med nougat i med lingonsylt och vispgrädde. Jävligt mäktigt men en portion gick ner! Korven käsekrainer var Jojos favorit, korv som det väller ost ur... Jag var inte så exalterad över den dock...
Jag delade nittiosäng med Jojo, gav faktiskt mer plats än vad man kunde tro för det gick helt ok! 
Vi besökte också Wiens stolthet, Schönbrunn sommarslottet för de gamla kejsarna sen 1600-talet. Palatset hade en enorm trädgård med den nästan finare byggnaden i (enligt mitt tycke) palatsets gloriette. Trädgårdspaviljongen som det kallades och där det kejserliga paret hade fester eller avnjöt sin frukost. Den låg uppe på en kulle som gav en fin utsikt ner mot Wien, inte alls fel!
Sen märkte vi att Sverige hade ett litet torg i Wien: Schwedenplatz. Tydligen fick det döpas till det efter att Sverige hade skickat hjälpinsatser till Österrike efter första världskriget. Nä men Wien var en fin stad, riktigt vackra historiska byggnader med höga tinnar och torn klädda med fina statyer. Såna gillar jag:-) Dock hade de världens dummaste tunnelbanesystem då man hur lätt som helst kunde tjuvåka, vilket jag tyckte var lite roligt att göra då och då;-P

Efter Wien stannade jag i Malmö och hängde hos Lina några dagar. En dag hade vi julklappsshopping alla systrarna. Fick engagerat en hel affär i klapphandlingen till Hervéns då vi var lite oense om vad vi skulle köpa, men annars gick det bra. Jag passade på att träffa Jenny som jag jobbat med i Bodrum och vi åkte över till Köpenhamn, gick lite på Ströget och besökte Tivolis julmarknad. Så jag tror jag har rekord i antalet besökta julmarknader i år! Efter vi hade varit i Köpenhamn hörde en annan guidekollega Nadija av sig och undrade om jag möjligen hade tagit en fika på Lagkagehuset i Köpenhamn för hennes kompis trodde sig ha expiderat mig! Och det är klart vi hade, fattar dock inte hur den kompisen kunde räknat ut att jag kände Nadija! Hon måste ha hört vi snackat om Bodrum på nåt vis och fått ihop det till att jag skulle känna Nadija... Eller nåt... Känd är man visst;-)
I Malmö fick jag också träffat min första guideroomie, Tess som jag bodde med i Egypten. Hon slutade sen, blev ihop med vår agent Mustafa i Egypten och de har nu en ursöt Nellie på nio månader! De bor i Malmö för tillfället så jag passade på att träffa dem, eftersom det var nästan tre år sen sist så var det riktigt roligt att få återse dem!

Sen blev det jul, första svenska julen sen 2009 för mig! Vi firade julafton först med gröt hos Inger och på kvällen med paket och julmat hos Hervéns, juldagen kom vi till mamma. Juldagens kväll var det utgång, sprang dock inte på så många gamla klasskamrater utan det var mest de vanliga folket som man brukar springa på om man är ute när man är hemma. Men eftersom jag inte är hemma speciellt ofta så var det skoj o se dem också:-)
 
Jag har även fått jobba lite i december. Lite ute på spaet i Torekov och lite har jag även hjälpt pappa med att harpa potatis! Kul att få röra på sig lite, får ju inte bli för rastlös;-) Men nu är det slut på 2013! Ett år då jag har lärt mig att bli kär, inte en gång utan två till och med...

1 månad i Ankara - hemmafru vs lattebrud

Nu har jag snart haft en månad i Turkiets huvudstad! Jag har bott hos Agah och hans syster, en stor lägenhet på hall, två toaletter, tre sovrum, kök och stort vardagsrum så det har varit gott om plats. Agahs syster är väldigt mycket i skolan också, hon är lite mer ambitiös än Agah;-P Hon ska bli skådespelare och läser en femårig utbildning för detta, nu första året så har de bara engelska. Då de ju inte är jätteduktiga på engelska i detta landet, så jag har hjälpt henne plugga engelska medans hon har hjälpt mig med turkiskan. Dock får jag väl säg att jag har lite svårt för att ta tag i att plugga, en sak när man är i skolan men att bara plugga på egen hand hemma är lite svårare. Men ibland så;-) Eftersom hon går i skolan så mycket så sover hon ofta över i lägenheter de kan låna på skolan för att slippa gå upp alltför tidigt varje morgon samt komma i säng allt för sent. Så jag och Agah roar oss ganska mycket här hemma för han har istället inte besökt sin skola en enda dag sen jag kom hit... Ja, frågan är när den mannen ska hitta något han verkligen vill göra.
 Vår gata!
Och vad gör man då i Ankara, ja vissa dagar har jag mest varit sjukt rastlös då min och Agahs energinivå på att vilja aktivera sig kanske inte alltid är riktigt den samma... Men jag har varit runt en del själv istället. Vår lägenhet ligger mitt i centrum och jag som gillar att gå har ju gått så fort jag velat någonstans. Så jag kan stan ganska bra nu! Vi har Tunali området som bara ligger några minuters promenad på ena hållet från vår lägenhet, där har jag hängt en del på Café Stockholm, det svenska caféet man kan hitta i Ankara! De har väldigt god cappuccino, men de svenska bakverken som de utlovar på sin hemsida har jag inte sett röken av... Starbucks har ju också besökts lite, deras vinteredition är gingerbread latte, flytande pepparkaka!:-)
 
Går man vidare på det hållet är där en liten minipark. Parker var jag på jakt efter i början. Omöjligt att hitta någon mysig! I Ankara finns ju nämligen de flesta administrativa byggnader osv för landet och dessa har de ofta byggt där de har grönområdena, och eftersom det är viktiga byggnader är de inhängnade och har hård bevakning av beväpnade män i varje hörn... Så på kartan ser det ut som en mysig park, och sen kommer man dit och blir djupt besviken. Så åk inte till Ankara för parker! 
 
Efter Tunali hittar vi Atakule, ett högt utsiktstorn där man får en fin vy över hela staden. Jag gick dit en dag, det gör jag inte igen för backen upp till tornet var inte att leka med! Och sen med det här jobbiga höst/vintervädret på runt noll om nätterna och alltfrån 6 upp till 17 grader om dagarna så blev man ju först svettig och sen kall... Men utsikten från tornet var fin. Jag kom dit precis i solnedgångsljuset, dock blev det inga bilder för det var en kall dag och min mobil har inte riktigt vant sig vid kylan och stänger därför av sig själv när den tycker att den fryser. Kameran hade jag glömt hemma. Men det var fint att se iaf!
 
Åt andra hållet från lägenheten har vi Kizilay, stora shoppingområdet. Jag har dock inte gått lös helt. Har ju ganska mycket som tynger väskan än så länge eftersom jag inte har varit i Sverige och lastat av sen mitten på april och vi får väl se hur det känns, risken är ju stor att jag kommer tillbaka hit...;-) Men mitt bästa kap jag gjort här är kontaktlinser. En kollega i Side berättade nämligen för mig att i Turkiet ses synnedsättning som en sjukdom och därför är priserna på linser och glasögon subventionerade. Och sen hittade jag ett erbjudande på internet där det var ännu billigare! Så jag beställde hem linser (samma som jag köper hemma) för ett års användning till samma pris som jag vanligtvis får ge för linser 4-5 månader hemma. Då kan man ju inte vara annat än äckligt nöjd! Nu ska bara min syn se till att inte ändras under detta året, men det ska nog gå bra. En del kläder har ju inhandlats också och lite nagellack, kan ju börja måla naglarna nu när man inte är guide längre;-) Såg på sista lönespecen att jag även råkade avsluta min karriär med en fortkörningsbot, lite surt, men försökte tänka så att om jag hade kört lika för fort i Sverige hade jag fått böta 4 ggr så mycket. Då var det ok;-)
Efter Kizilay hittade jag en park som till och med vem som helst fick besöka (!) och sen det mysigaste området i stan, Ulus! Ulus är den gamla stan. Det är där man hittar de söta gamla husen, små trånga gatorna, souvenirshoppingen, bazaarområden. Där finns också en borg, själva borgen är dock inte så mycket att se men utsikten man får när man klättrar upp på den är otrolig! Bättre än från höga tornet Atakule till och med:-) Jag gick dit lite i smyg, för lata Agah ville inte följa med och enligt honom var det farligt att gå dit för där blev man rånad... Jag försökte förklara för honom att jag klarat mig ganska bra i andra storstäders slumområden och nog ska göra det i Ankaras också, men han tyckte prompt att det var farligt. Så jag gick dit när han sov (vi har nämligen vänt på dygnet en del nu när man inte har några tider att passa och jag lägger mig aldrig innan 02.00, ibland är man uppe enda till 05.00...) Och visst, vissa av områdena i Ulus var lite småläskiga och inget jag hade besökt när det var mörkt men den största delen var bara väldigt mysig:-) 
Såklart har jag också besökt Ankaras stolthet, Anitkabir. Anitkabir är Turkiets förste president Mustafa Kemal Atatürks mausoleum där både han och den andra presidenten Ismet Inönü är begravda. Det var ett bra museum, även om alla bilderna på krigshistorian inte intresserade mig så värst mycket men där var mycket annat som gjorde, myket utav Atatürks ägodelar. Många gåvor, bland annat från svenska prins Gustav Adolf. På bilderna av Atatürk genom åren kunde man också tydligt se hur hans näsa växte med åren;-) Något som jag kommer ihåg jag också tänkt på när jag tittat på bilder av farfar, hoppas inte det därmed en växande näsa ska drabba mig också... Det galnaste på hela museumet var att de hade stoppat upp Atatürks favorithund! Där stod den i en monter liksom, inte alls creepy... 
Lejonpassagen in till mausoleumet, Atatürks sarkofag och själv mausoleumet som innehåller hans grav.
 
Sen har jag tillbringt en del tid framför datorn, med jobbsökande och allmänt sökande efter tips på vad jag kan bli sugen på att hitta på i framtiden! Vi får se vad det blir, jag känner ingen stress utan vi får se vad man kan tänkas bli sugen på och framförallt var man hamnar! Sen har vi haft en hel del filmtittande, kollat på nästan alla säsonger av Heroes, myst och umgåtts. När jag har klättrat på väggarna förmycket av rastlöshet har jag tvingat honom på lekar som "vem som kan svälja en sked kanel och sen vara den förste som visslar" (Jag dog halvt när vi lekte den leken, hostade kanel i en evighet efteråt) Jag har lyckats att både låsa in mig själv i sovrummet i fem timmar samt låsa mig själv ute i fem timmar... Dem två dagarna var inte de bästa här! När Agah sover är han som han gått i ide, omöjlig att väcka, så där var jag utelåst i fem timmar när han låg inne o sussa, humöret på mig när jag kom in var så Agah fick hålla på o gulla med mig lika lång tid.
 
Sen måste jag ju erkänna att det har blivit lite hemmafru varning på mig (som Emely sa innan jag åkte hit;-P), men jag blir lätt sån när jag inte har annat inbokat. Dvs jag har gjort turkfrukostar, bakat, laga mat har vi skiftats lite med för det tycker jag väl inte är det roligaste medan Agah är mer intresserad av just matlagning. Jag har bjudit han och hans syster på utländska specialiteter, ni ska veta turkar är väldigt kräsna och äter hest bara äkta turkisk mat, helst hemlagad samt det ska alltid ätas bröd till varje måltid, och då ska det vara dagsfärskt bröd. Efter ett tag tyckte jag att vi behövde ju kanske inte gå ut och köpa bröd varje dag, vi kunde ju baka. Och det enkalste brödet att baka är ju scones, så det blev det. De här två turkarna hade ju ingen aning om vad scones var och hade aldrig smakat det förr trodde de, tills de stoppade det i munnen och utbrast "aha, Starbucks-bakverk". Hahaha... Starbucks ger dem iaf lite smak på utlandet;-) Men de gillade det iaf så sen dess har det blivit mycket sconesbakande här! En av mina favoriträtter är ju tacospaj så det har jag också gjort, vilket Agah åt galet mycket av, trodde inte ens man kunde få i sig så mycket mat, dvs. han gillade det. Både tacosmix kryddor och dipmixar hade tjejerna i Side som dem lämnade till oss som var sist kvar när de åkte. Så chips med dip har han också fått smak för;-) Det mest otroliga var när jag gjorde thaimat! En av kollegorna i Side var nämligen i Thailand i somras och hade köpt med sig kryddmixar hem, så jag fick en Green curry kryddmix. Chicken green curry med ris tyckte Agah var riktigt gott! Om ni inte förstår det här med kräsna turkar kan jag nämna två kollegor i Bodrum som var två veckor i Thailand i vintras och inte åt någon thaimat alls, med förklaringen de tyckte den luktade illa... Så en turk som ändå kan gilla så här många utländska grejer är häpnadsväckande;-) 
Het turk i brödbakningstagen;-)
 
Nu är det sista dagarna i Ankara iaf, biljetten är bokad till på tisdag. Då bär det av till Sverige, längsta tiden sen jag började som guide som jag har varit ifrån Sverige. Ska bli mysigt att komma hem, blir inte hemma så länge försa rundan, 13-15 december ska jag till Wien och hälsa på Jojo som pluggar där. Men sen är det hemma på obestämd tid som gäller, läskigt att bara tänka på det! ;-P

Månadens höjdpunkt: Istanbul!

Snart är en månad av rastlöshet till ända! Ibland är det jobbigt att ha en sådan här rastlös själ, och denna månad har det varit extra illa. Vi har inte haft så mycket jobb vilket har gett en väldigt mycket fritid. För andra kan det låta som lyx och ha mycket fritid på ett ställe dit alla åker på semester. Och visst det är väl skönt att ligga i vår ”trädgård” bland granatäppelträd, bananplantor, citronträd och Bouganville vid poolen och steka en timme eller två per dag (är brunare än på länge!) Men mer än det klarar jag inte av, då måste jag aktivera mig. Har tagit lite promenader ibland, men finns inte så många roliga rundor att gå här så det tröttnar man också på rätt fort. Det är väl inte bara utbudet i Side och området i sig som vi inte gillar som gör att det är tråkigt utan det är nog lite att det gått och blivit ”höst”. Visst temperaturen ligger på sol och 26 grader på dagarna men på kvällarna blir det nu mörkt redan vid 17-tiden och så fort det blir mörkt går temperaturen ner väsentligt till runt en 12 grader nattetid, och då har man ju inte samma sug som på de varma sommarkvällarna att sticka ut och ta en kaffe, drink eller festa vilket gör att vi ofta kommit i säng allt för tidigt om kvällarna, vi har liksom inte haft nåt bättre för oss… Har sovit igen all tid jag legat back i sommar och mer därtill! ;-) Oftast på våra helt lediga dagar denna månaden har jag och Challe lämnat Side och istället åkt ner till Sara och Emely i Alanya (Emely, som varit lika rastlös som vi) och varit ute och ätit, druckit lite vin, sovit över och sen roat oss dagen efter i Alanya med turkisk frukost, strandhäng längs Kleopatra stranden, lite seightseing i Alanya; var bland annat upp och besökte dess kända borg och promenerat runt. Sist gjorde vi till och med lite bazarshopping! Nya läderstövlar och sjal hittades bland annat, och med min beslutsångest samt att försäljaren var tvungen att utvidga läderstövlarna i omfång för att få plats med mina vader i gjorde att vi var inne i affären minst en timme! 

Söndagar har ju alltid varit mina jobbigaste dagar, därför är det viktigt att göra ordentliga utflykter på söndagar. En söndag åkte vi upp till Green Canyon, ett naturreservat med jättevackra vyer som ligger en bit upp i bergen ovanför Side. På vägen stannade vi och åt turkfrukost, vi blir dock grymt besvikna på turkfrukostarna här! En turkfrukost ska vara stekt ägg, oliver, olika ostar, marmelader, gurka, tomat, honung, bröd och svart te. Sen kan det alltid vara lite extra grejer med men detta är det som alltid SKA vara! Här får man tråkiga ostar, inte goda marmelader och ovanpå allt så har de försökt modernisera turkfrullen och slänger med ett fat med pommes frites bland allt annat!! Vad är det för fjanterier liksom, pommes frites… Nej nej nej… Så vi är lite lätt missnöjda med turkfrullarna som serverats oss här, iaf runt om Side de som ska kalla sig "village breakfast", nere i Alanya är det lite bättre. På vägen från Green Canyon stannade vi till vid ett av alla bomullsfälten som finns här för att plocka med oss lite, att bomull växer så är lite roligt!
 

Det vi har räknat ner till under tiden här har varit Istanbul! Jag, Emely och Challe fick lite extraledigt och bokade in oss till Istanbul, åkte i måndagskväll och kom tillbaka i onsdagskväll. Så två intensiva dagar med seightseing blev det i Istanbul. Precis vad vi behövde! Ny stad, mycket att göra och se och ingen rastlöshet;-) Vi bodde på ett mysigt litet krypin som jag bokat in oss på via nätet, Selale house. Det var dock ett väldigt speciellt hotell som visade sig vara några rum ovanpå en kebabrestaurang, men rummet var fräscht, fint och billigt så vi var nöjda:-) Har aldrig bott så nära en moské märkte jag iaf vid böneutropen kl 05.00 på morgonen…

 Vid Blå Moskén
I Istanbul gjorde vi som jag brukar göra i en storstad, gick och gick och gick och gick. Det är på det sättet jag tycker man upplever en stad bäst. Vet inte hur lång sträcka vi till slut hade gått under tisdagen men vi tog oss från Sultanahmet med besök på Blå moskén, fotografering över Hagia Sofia, besök på kryddmarknaden med inhandling av hasselnötter från Giresun (området där Agah är ifrån, som är väldigt kända för sina hasselnötter. Han hade med sig såna i somras och de är verkligen de godaste hasselnötter jag smakat!), sen blev det insupande av fisklukt vid Galatabron från alla som stod och fiskade där ifrån samt provsmakning av säsongens specialitet färskpressad granatäppeljuice. Spillde lite på skorna av det också som väl aldrig lär gå bort, men det kan ge mig ett trevligt minne;-) Därefter blev det en lite svettigare promenad uppför backen mot Galata tornet, en bit upp bestämde vi oss dock för att svänga av lite för det var ändå en lite dimmig dag så vyn över Bosporen hade inte varit den bästa från tornet. Istället tog vi oss shoppinggatan Istiklal bort, ingen av oss var ju så intresserade av att shoppa dock utan det var mest för att se gatan. Vi var ju där för att turistaJ I varje gränd längs hela den gatan som sen mynnar ut i Taksim torget så var det poliser redo med tårgas, pistoler, glasskärmar och alla de vapen och skydd för att kunna avstyra ett eventuellt för vilt nationaldagsfirande. I tisdags firade nämligen republiken Turkiet 90 år, och det firades kan jag lova! Där var många demonstrationståg och framåt kvällen var där massvis med festbåtar som gick ut, fullproppat av folk på restaurangerna och barerna samt ordentligt fyrverkeriskådespel. Allt gick dock lugnt till, och det var tur för hade det spårat så hade vi varit mitt i smeten… Som jag sa när vi gick där ”Om mamma hade vetat…”;-P
 Nationaldagsfirande!
 
 
Efter Taksim torget promenerade vi vidare mot Dolmabache palatset, platsen där Ataturk dvs. Turkiets första president en gång dog och sen skulle vi ta oss upp mot Ortaköy där det skulle vara trevligt att ta en kvällsdrink hade vi hört. Det låg dock längre bort än vi trodde men tillsist kom vi dit också, och där var verkligen allt folket denna kväll! Efter en dag då vi varit ute från kl 8 på morgonen och förmodligen totalt gått några mil så var vi ganska trötta på kvällen så redan vid 20.30 började vi försöka ta oss hemåt. Det var lättare sagt än gjort. Vi fick gå en bit innan vi tillsist lyckades få en ledig taxi som kunde ta våra trötta fötter hem.
 Simit!
 

På onsdagen var det upp tidigt igen och med träningsvärk i benen började vi dagen på Topkapi palace, sultanernas gamla tillhåll. Det var jag väl inte helt fascinerad över, eller är det bara så att efter mer än tre år som guide på allt för många olika platser så har man sett för mycket och är svårimponerad nu för tiden. Tre timmar tillbringade vi nästan där iaf, sen blev det en simit för att få upp energin lite innan vi rusade ner mot en av hamnarna där båtarna som åker längs Bosporen går. Simit är mums! Det är något du hittar överallt i Turkiet, en rund brödbit med sesamfrön på som helst ska köpas från någon av alla simitvagnarna som står längs med gatorna. Förutom simitvagnar och granatäppelbord så hittar man vagnar med rostade kastanjer, kokt majs och salep(typ lite som chai te)

Vi tog en två timmars båttur längs Bosporen där vi kunde se områdena vi promenerat igenom dagen innan, åka under några av de imponerande broarna som går från den asiatiska till den europeiska sidan. Den som kom på hur broar kunde byggas är för mig ett geni! Vi åkte längs med en del av den asiatiska sidan samt jag fick se mitt favoritställe ”The Maiden’s Tower”, ett torn som ligger ute i Bosporen och som har många gamla legender men idag är ett café och restaurang. Detta torn har jag sett på många bilder innan, och min favoritmålning på ett av våra hotell i Bodrum var på detta. Han som hade gjort målningen har även gjort målningar i just detta tornet. Han har även sagt att jag, Emely, Challe och Sara ska få varsin målning av honom, undrar vart den har tagit vägen;-) Båtfärden avslutades med en tur upp mot The Golden horn, sundet mellan de två europeiska delarna, som har spelat stor roll i olika slag genom historien. På båtturen drack vi te som några äkta turkar och som sig bör när man åker längs med Bosporen!

Istanbul var en häftig stad, och nu hann vi ju bara besöka den eurpeiska delen, där är ju så mycket mer att se av den staden så dit bör man definitivt komma tillbaka!:-)

Ett annat ställe vi var på häromveckan är ett annat utav Turkiets mest kända sevärdheter, Pamukkale. Pamukkale betyder bomullsborgen och är vita berg som färgats av det kalkrika vattnet som rinner där. Ser ut som ett vinterlandskap! Riktigt häftigt, det som även finns där är Hieropolis en gammal antik stad. Den är dock inte riktigt lika mycket att ha, inte speciellt välbevarad. Men de vita bergen är häftiga, och helst ska man ju bada där för vattnet sägs vara föryngrande;-P Själv kände jag mig rätt nöjd med min ålder så jag badade bara fötterna;-) Jag och Emely var där tillsammans, tyckte att eftersom jag inte tagit mig dit de senaste två åren jag jobbat här så var det hög tid. 

 I vintervärlden?;-)
Men nu så ska jag göra mina sista dagar i den gula uniformen, får väl se den kanske åker på till sommaren igen men just nu ska det blir skönt med en paus. Imorgon åker jag till Ankara, och hänger med Agah på obestämd tid. Mitt visum gäller till julafton, men jag kommer komma hem en bra bit innan;-)

Ny destination för en månad!

Efter att ha varit i Turkiet i vad som kan kännas som en evighet åkte jag och Emely en dag i september till Kos. Kos ligger med båt bara 20 minuter från Bodrum så vi tittar över på Grekland varje dag. Men nu tyckte vi det var dags att åka över, jag hade ju varit där förra året också men Emely som aldrig hade varit där ville se det innan hon lämnade Bodrum. Och för mig var det rätt bra att få ett turistvisum i passet ifall det skulle bli krångel med arbetsvisumet i slutändan. Så vi tog en tur över, strosade runt, tog ett dopp i havet på den grekiska sidan, skämdes över alla turiststränder som antingen var för försvenskade eller för holländska. Bland annat märkte vi att alla holländare på Kos ser ut att vara hämtade från 90-talet, tänk tubsockar, stora gympaskor, mittbena osv… Såklart frossade vi i grekisk mat! Moussaka, souvlaki, tzatziki, vitlöksbröd och min favorit saganaki! Efteråt köpte jag med mig 800 g saganaki ost tillbaka till Grekland. Tanten i kassan tittade på mig skeptiskt och sa ”vet du verkligen hur man gör med denna osten” Men det gick galant, till och med min turk (eller ja Agah som han faktiskt heter…) gillade den. Och då snackar vi om en kille som är väldigt skeptisk när det gäller mat. Den enda maten han verkligen tyckt varit riktigt god som jag gjort är chili con carne! Kan sägas att han aldrig smakat det förr, turkar är inte vana vid våra maträtter. Jag har även invigit honom i tacos och förklarat innebörden med tacofredagar osv för honom…  

Kan dock säga att det tog ett tag att ta slut på nästan ett kilo saganaki och att jag därefter känner mig ganska färdig för tillfället med den typen av ost!

 

Annars var det mycket mys med Agah i slutet av Bodrum tiden, får ju erkänna att jag varit lite toffel i sommar. Tillsist kom dock dagen då säsongen tog slut i Bodrum. Emely lämnade först och åkte till Alanya, jag åkte knappt två veckor senare till Side och tre dagar efter mig åkte Sara och Challe till Alanya resp Side. Vi saknar dock Bodrum. Jag och Challe bor ihop i Side, (det ändrades lite fram och tillbaka var jag behövdes mest för att jobba men det slutade med Side) vi har en väldigt fin lägenhet. Vad man till och med skulle kalla fin i Sverige! Jag har till och med bastu i anslutning till mitt sovrum, inget jag dock kommer orka dra igång nångång, men ändå;-) Sen har vi sån lyx som diskmaskin, även om jag är så pass van vid att diska förhand så man ibland gör det i farten av gammal vana. Ett riktigt stort kök också, och pricken över iet – vi har ugn! Vi har bakat kladdkaka och tacospaj än så länge. Och dröjer nog inte länge innan det blir scones också… Ugn har jag inte haft i många guidebostäder!

Utanför lägenheterna har vi också vår pool. Har dock inte badat i den än för vi har haft väldigt kallt några dagar, neråt mot 11 grader på natten och 16 på dagen som kallast. Och från att vara vana vid runt 30 dagtid så var det en stor skillnad. Kändes som vi hade Vår några dagar.

På grund av detta har ju havstemperaturen också gått ner, är väl fortfarande över 20 grader men inte mer än 22 iaf! Idag badade jag första gången i havet här. Höll i min första utflykt idag, en tur med marknadsbesök, båttur och moskébesök. Eftersom man har besökt allt det ganska många gånger på andra ställen så var det ju grejer man lätt kunde guida utantill. Snackat om islam och besökt moskéer har jag gjort mer än vad jag besökt kyrkor i mina dagar… Men det var trevligt, fick till och med prutat ner en väska så bra på marknaden så jag var tvungen att köpa den. När försäljarna är riktigt arga på en när man kommer överens om det slutliga priset då tycker jag väl man kan vara nöjd! Vi var två grupper på utflykt, jag från Side och Emely från Alanya. Så det var kul att få snacka lite skit med henne under dagen också. Ibland fattar jag inte hur käften på en verkligen kan gå i ett…

Men på båtturen idag så åker vi dels på en flod med 13-gradigt vatten och dels på havet. Så det blev bad i båda!

Därefter åkte jag och en kollega här: Josse till frisören och klippte och slingade håret. Jag och Challe har varit väldigt rastlösa sen vi kom hit. Försöker fylla kvällarna med aktiviteter hela tiden. En kväll var det så illa så vi satt och spelade kort och mitt i kortspelet kom vi på att vi kunde baka en kladdkaka, då bakade vi kakan och sen fortsatte vi kortspelet… Tur vi är två rastlösa själar båda två iaf! Och fylla kvällen med ett besök hos frisören var inte fel. Mitt hår var i extremt behov av det, dock har jag ju varit lite rädd för att gå till den turkiska frisören eftersom det kan bli lite snett klippt ganska ofta. Min senaste klippning i somras var väl till exempel inte den rakaste… Men jag blev faktiskt nöjd här. Killarna var väldigt effektiva (det är i princip alltid killar som klipper dig på salongerna här) och som mest hade jag fem killar som stod och blåste och kammade mitt hår samtidigt. Kände sig ganska så omhändertagen;-) Och resultatet blev till och med bra! Det spännande när du går till en frisör här är ju att du får använda de turkiska ord du kan. Så när man inte kan ge noggrannare instruktioner hur man vill ha det än ”slinga och klippa lite” så får man ju vara nöjd med när resultatet blir som man hoppats!  Jag tror dock att alla manliga turkar har lite frisörhänder i sig. Agah har ju till och med hjälpt mig att platta håret en dag när jag var för lat för att göra det ordentligt…

Annars går vi snart in i en ny högtid här i Turkiet. Nästa vecka ska det offras lamm och ätas godis, skolorna är stängda så eventuellt kommer Agah hit på besök från Ankara där han är och pluggar nu. I veckan var jag i Antalya och shoppade, köpte bland annat en sån vinterjacka jag velat ha i flera år, med ”duffelknappar” som man hade när man var liten! Så jag är beredd på en lite kallare vinter, iaf stundtals under vintern;-)

 (Måste ju bara visa paraply-gatan! Coolaste gatan i Antalya, massor med paraply som hänger över för skugga och såklart regn de få dagarna om året det kommer här)

En väldigt bra sommar!

Denna sommaren har bara rusat iväg! Det är väl så när man trivs och har det bra, för det har jag verkligen haft! Så pass bra så jag dissade att åka till Sverige på semester och träffa familjen och vännerna. Detta en hel del på grund av en turk jag träffat... Det är väl värst vad man ska gå och kära ner sig liksom till höger och vänster nu. Det var lättare när man tröttnade på en kille efter några dagar, ibland inte ens det. Känslor är lite jobbiga grejer tycker jag, helt jävla underbart oftast, men ibland gör de så man inte vet vart man ska ta vägen heller... Så samtidigt som det har varit en härlig sommar med en kille, har det varit en lite jobbig sommar med killen jag träffade i Singapore. Nu har jag bestämt mig för en iaf, så får vi se hur länge det kan fungera...
 
 
Denna sommaren har spenderats mycket med tjejerna; Emely, Sara och Challe. Vi har ätit en vädig massa turkiska frukostar. En turkisk frukost består av ägg, oliver, gurka, tomat, olika ostar, olika sylter, honung och bröd. Och till det dricker man Cay, turkiskt te. Det är först de senaste veckorna som jag har fått tycke för tedrickandet. Jojo var här på besök och bodde hos mig förra veckan och hon är ju en extrem tedrickare och sen är ju alla turkar tedrickare och eftersom jag har hängt med en turk väldigt mcyket denna sommaren så har han också fått mig att dricka te mycket och även känna att de faktiskt kan smaka olika på olika ställen även om det fortfarande är det vanliga svarta teet. Första gången han sa "teet är väldigt gott här" så skrattade jag och tyckte det smakade som överallt annars, men nu har jag börjat lära mig, det smakar olika;-)
Förutom att denna turken lärt mig dricka te, har han också lärt mig mer och mer att dricka kaffe, han ska alltid ha en kopp kaffe det första han gör när han stiger upp ur sängen nämligen (att få upp honom ur sängen kan ibland faktiskt vara den mest omfattade processen jag varit med om, räkna en timmes väckning om han inte gått och lagt sig vid midnatt, vilket han inte gjort mycket eftersom han jobbat på bar fram till 04-05...Så mina morgonrutiner har ofta varit att jag varit runt på hotellen fram till 11.30 sen har jag påbörjat processen "väcka-turken och hinna hitta på nåt innan jag börjar jobba igen kl. 16";-P) Och då har jag ju även haft gott om tid att göra en kaffe till mig själv också, så jag får nog faktiskt kalla mig en kaffedrickare nu! Dock är det ju mest Nescafé som dricks här nere så det är ju det jag dricker...Så en vanlig svenne hade väl inte sett det som riktigt kaffe;-)
 
 
 
Som sagt var Jojo på besök här! Mycket trevlig vecka med full lägenhet då både Jojo, jag och turken skulle få plats här. Jag tog ut lite semesterdagar och vi åkte till lite olika stränder, visade runt henne i de olika orterna, hon följde med mig på ett par utflykter; båttur och ut på landsbytur. Vi var inne i Bodrum och tittade runt, shoppade lite, åt ute några kvällar, grillade hemma andra kvällar. Min turk var en riktig grillmaster och tyckte det var väldigt roligt att grilla, så det blev grillning två kvällar, riktigt lyx! Han och jag har också en tävling som vi håller på med här vecka efter vecka; Vem som är brunast!? Jag tycker ju jag vinner allt som oftast;-) Kan vara för att jag tillbringar lite mer tid i solen än vad han gör... Det var riktigt skoj att ha Jojo på besök här. Men en riktigt intensiv vecka förändrades sen till en riktigt lugn vecka då jag denna veckan har haft helt tom lägenhet, första gången på typ två och en halv månad då turken har åkt iväg för en vecka för att träffa familjen samt skriva in sig på skola. Kan erkänna jag drömde mardrömmar första natten, vaknade och var helt säker på att en person stod i mitt rum så jag skrek som en stucken gris innan jag förstod att det var min väska som gjorde att det såg ut som en person... Funderade på att gå upp och tvinga mig själv att vara vaken resten av natten men när jag märkte att klockan bara var 01.40 så kände jag att det var inget alternativ... Jag kan lova att jag ställt den väskan någon annanstans nu!
 
Vi har också varit på teamdag i Marmaris. Åkte dit på kvällen, testade på nattlivet som vi väl inte var helt tillfreds med. Ställena var bra, men musiken sög... Bodde på hotell, åkte ut till landsbygden och åt en riktigt superb turkisk frukost, promenerade längs strandpromenaden som jag faktiskt gillade riktigt mycket i Marmaris och hann med ett åk i vattenrutschkanan på hotellet. Marmaris som stad föll mig inte i smaken denna gången heller, var ju över där en dag när jag jobbade på Rhodos också. Men den har inte alls någon charm som Bodrum och orterna här på halvön har.
 
Ja, annars har denna sommaren spenderats väldigt mycket med turken. Vi har varit på Gümbets lilla tattiga tivoli, där vi åkte en karusell sen var man lätt illamående för den var inte att leka med! Så då blev det inte fler karuseller, jag röstade för radiobilarna men han sa att han inte skulle våga sitta i en bil med mig igen efteråt isf så det blev det inte. Istället åkte vi och handlade mojito ingredienser för vi hade hittat ett limeträd där vi pallat frukt, lime är nämligen väldigt dyr här därför får du ofta en mojito med citron istället när du är ute, vilketgör mig lika sur varje gång! Så med lime tyckte jag nu barturken skulle visa att han kunde göra en riktig mojito. Så storshopping på Migros(Turkiets ICA) en sen kväll, snodde is och nåt som kunde fungera som mortel på hans gamla jobb och sen fick han visa sina talanger. Jag gav den godkänt efter ett tag;-) Nästa dag gjorde jag en och bjöd honom på, så förvånad som han såg ut när han märkte att den var bra har jag nog aldrig sett honom. Vad tror han om mig liksom, klart jag kan göra en mojito;-)
 
Vi har varit ute och ätit, lagat mat hemma (han är sjukt duktig i köket, klagar hela tiden på mig där då jag inte tycker det är lika roligt som han och vanligtvis inte lägger lika mycket tid och noggrannhet i köket. När han en dag klagade på att jag köpt fel sorts salladsblad när jag köpt exakt den som google hade visat när vi googlat det turkiska namnet på salladen snäste jag dock till honom att nu var han väl ändå lite väl petig! Men det är kul med en man som bakar bröd på stekjärnet med deg han köpt från en av turkrestaurangerna, som älskar att grilla, som till och med tycker det är en konst att göra en vanlig sallad (en dag sa han nämligen "den här salladen måste vara en av dem bästa jag gjort, och då har jag gjort många!") En vanlig grönsallad liksom! Går vi ut och äter är det dock ofta som han inte är riktigt nöjd med maten. Något som han heller aldrig blir riktigt nöjd med är när han gör ris, ris är ju något som ätes ganska mycket i Turkiet och de gör det ganska olikt från vad jag skulle göra. Här är det väldigt viktigt att man sköljer riset (både jag och Jojo tyckte att hur ofta orkar man skölja riset...) Sen skulle man ha i både olja och lite socker innan man hällde på vattnet! Ja, man lär sig mycket;-) I början innan han lagat någon mat bjöd jag honom på svensk mat: pannbiff, kokt potatis, stekt lök, brunsås och lingon. Jag har fortfarande inte riktigt kommit underfund med om han sa att det var gott bara för att han ville va snäll eller om han tyckte det. Men där efter är det han som lagat mat... I början fick jag inte ens skära grönsakerna, utan mest springa runt i allas lägenheter och fråga efter olika köksgeråd som han tyckte att ett kök måste ha, men våra guidekök saknade. Men nu har han börjat ge mig lite ansvar och tror iaf att jag kan göra något i köket;-) Och nej mannen är inte 45, han är ett halvår yngre än mig! ;-)
 
Annars har Emely hittat ett turkiskt rödvin som är ett av de godaste jag någonsin druckit! Och när det gäller turkiska viner så är det verkligen imponerande. Nu är vi lätt beroende av det och kan verkligen gå och längta efter en kväll då vi ska ta ett glas vin. Och alla som vi bjuder det på som gillar rödvin säger detsamma, bäst av allt: Det är inte dyrt! :-) Så imorgon ska det nog drickas något glas rödvin, sättas på finklänningen och ut i Gümbets nattliv, försöka inse att augusti är slut, att det bara är en månad kvar att jobba här i Bodrum, att jag sen ska ner till Side och jobba en månad till. Men sen då, vad ska ske sen...
 
 
 
 
 
 
 

Bodrum levererar, som vanligt!

Livet lunkar på här nere i Turkiet, i början hade vi väldigt mycket att göra för vi var en guide för lite. Dem hade lite svårt att hitta en sista kollega till oss då arbetsvisumen krånglade för vissa så det var tvunget att vara någon som hade gått någon högskola eller liknande typ av turistutbildning. Så jag körde alla utflykterna varje vecka medan Sara och Challe skötte kontoret och större delen av hotellservicen. Sen kom Emely ner till oss och vi fick det lite lugnare. Vi har mycket bättre hotellprogram detta året också så inte alls lika mycket problem som förra året, vilket gör att veckorna är ganska chill. Nu börjar värmen komma ordentligt också, 43 grader har vi haft som mest! Då är det en jobbig dag på jobbet... Men oftast är det fortfarande runt 33-35 grader, då är det mer uthärdligt:-)
 
Jag har också haft besök här! Vi fick inte in någon date i Sorrento detta året så Amanda och Isabella passade på att komma ner och hälsa på mig istället. Det var riktigt roligt:-) Vi hade lata stranddagar, mys med vin och friterad bläckfisk i solnedgången, var på fisketur där jag fick tre fiskar! (Första gången jag fiskat tror jag, dvs. något nöjd;-)) tog en liten roadtrip ut till Yalikavak, en annan ort på Bodrumhalvön där vi solade, badade och shoppade lite. Drack strawberry mojito och Amanda förvånade mig på att vara riktigt bra på strandtennis! Såklart blev det även shopping inne i Bodrum och ett par galna utekvällar i Gümbet! Summa summarum: En riktigt bra vecka och det var många killar som sörjde när brudarna åkte hem igen;-P
 
 
Förra veckan hade vi också teamdag, vi bodde på ett av våra hotell där en som jobbade för vår agent förra året; Erhan jobbar nu. Så vi låg och latade oss och njöt av all inclusive, trampade trampebåt som jag fick lite smått panik av.Tycker det är lite läskigt med havet ju, och när vi kommit ut en bit och skulle vända och trampa tillbaka märkte vi att det var lite vågor och tuffare att ta sig mot andra hållet...Och Emelys hatt flög i, jag trodde lite vågorna skulle dra in oss i en stenig ö, men egentligen vr allt lugnt och det var bara Hanna som överreagerade lite;-P In kom vi tillsist iaf och sen skakade mina ben och var helt slut. Inte riktigt vältränad för tillfället... Har nämligen fått sjuka på sjuka här de senaste två månaderna, feber, halsfluss, slitna stämband och annat. Har heller inte kunnat sjunga karaoke på lika länge för jag kan inte höja rösten, då försvinner den... Ja nåt är det som inte står rätt till. Blir det inte bara snart vill de skicka mig till någon specialist som ska kolla på halsen, men det tycker jag låter lite besvärligt så jag intalar mig själv att det har blivit bättre;-) På kvällen på vår teamdag åt vi med Erhan samt han som är konstnär på hotellet. Detta hotellet har nämligen galet mycket vackra målningar, och denna konstnären är störtskön. Så estetisk så det är galet! Har liknelse med Rickard Wolff till utseendet, och syns, hörs, kramas, pussas på kinderna och skrattar högt. Underbar! Han är nog ganska känd i Turkiet också tror jag, målat i kända byggnader i Istanbul osv, nu har han lovat han ska måla tavlor till oss så får väl se om han håller det;-)
 
 
 Midsommar här firade vi ingenting, verkligen ingenting! Vi var ganska trötta, jag hade legat i feber dagen innan och hade precis fått en ny dos antibiotika för en ny halsfluss. Jag, Challe och Ali gick ut och tog en kaffe och gjorde lite shopping i Gümbet. Dagen efter blev det dock mer party! Utekväll i Gümbet brukar se ut som så att vi börjar med lite förfestande hemma, sen drar vi till guidebaren Outback där vår standard ju är jägerbombs, men i drinkar har vi lämnat redbull vodka och nu infört Charlottes special! Challe har lagt in drinken vodka, soda, lime eller lemonjuice och lite mynta. I Turkiet suger de ju på att göra mojito... För limen är lite dyrare så de köper alltid bara in citron och en mojito med citron är inte samma sak... Så detta är ett litet substitut för mojito! Sen drar vi bargatan ner där alla barer försöker fånga upp en, men årets taktik är att vi börjar längst ner på Sapphire, som till och med har helt ok mojito (brukar ha lime!), en av managern där är min polare också så det är inte sällan man kan snaga till sig den där mojiton och några shots gratis;-) Xbar brukar vi också hänga en del, där är bästa musiken oftast nämligen. Ägaren där och för tre andra barer i Gümbet är också skön, Alex. Han snackade tjejproblem med mig sist, bjöd på dricka och sprang och köpte tuggummi till mig för mina var slut. Det värsta är att i Turkiet har dem av någon anledning trott att tuggummi med tallbärssmak kan vara gott! Och det akn ju vem som helst räkna ut att det smakar skit, men alla turkarna köper alltid dessa tuggummi. Så när en turk bjuder på tuggummi, bör man egentligen tacka nej...
Går vi inte ut i Gümbet så åker vi in till Bodrum där det också finns flera bra ställen.
Tro inte att vi är några partydjur för det. Det är först nu senaste veckorna vi vaknat till liv lite men vanligtvis går vi bara ut en gång i veckan.
 
 
Häromkvällen gjorde vi något riktigt mysigt! En utav Alis vänner har flera båtar så vi åkte ut i en av hans båtar. Hade med oss sallad, bröd, melon, körsbär, köfte och kyckling. Grillade och njöt i månskenet av vad jag fick veta från mamma en ovanligt stor måne då den är närmare oss en vanligt nu! Jag var ganska trött den kvällen så jag tog en lur på båten, inte alls fel.
 
Idag är det flygplatsdag, gäster lämnas, nya hämtas... Vi har varit där ute en runda med första flyget och andra flyget har vi ikväll vilket gör att man kommer hem sen natt och ska upp tidig morgon för välkomsmöte. Men det är en dag i veckan, annars har vi det som sagt rätt lugnt och skönt;-) Imorgon fyller vår kära danska kollega Nadija år, så då ska sötnosen firas!
 
 

Redo för en ny säsong i Bodrum!

Från Asien blev det en lång flygresa hem, fy fan vad jag bara mer o mer hatar långa flygresor! Jag får verkligen myror i benen! Det sticker och gör ont i benen så dem verkligen inte vill sitta still, sitter man då längst in med en tysk och en skotte bredvid sig så vill man ju inte störa dem för många gånger på en tretton timmars flight.... Nästa gång jag gör en långflygning får det nog bli världens starkaste sömntabletter så man kan däcka alla timmarna. Ofta är det ju skoj med alla filmer, musik, serier och dylikt man kan göra på sin lilla TV där, men denna gången hade jag sett dem flesta av de jag verkligen ville se när jag åkte till Singapore, de hade liksom inte bytt ut utbudet på dem månaderna. Så jag såg väl ett par filmer, lite Vänner, House och andra serier och försökte sova litegrann. Nä jag kom hem väntade Lina och Sofia på tågcentralen o Malmö och följde med mig i tåget hem. Mysigt:-)
 
Hemma blev det sen lite påskfirande, men vi körde vuxenvarianten - var och en gör sitt egna påskägg så man säkert får det man vill ha i;-) Vi körde sen äggömning inomhus för det var askallt och snöigt utomhus! Vi gjorde på tre olika vis; man fick välja hur ens ägg skulle gömmas. Jag valde lappgömma, då man skriver en lapp och den talar med en ledtråd om vart man kan hitta nästa. Älskade göra sånt när vi var små! Lina valde varmt eller kallt, dvs jag gömde hennes ägg och hon går sen runt och letar och jag säger hela tiden om hon är nära, alltså det är varmt eller om hon är långtifrån, det är kallt... Sofia fick ja och nej frågor. Så hon frågade Lina frågor om vart hennes ägg var och Lina kunde bara svara ja eller nej. Per körde också på lappgömman;-) Sen målade Lina och Sofia ägg, men det tyckte jag att jag hade gjort tillräckligt året innan!
 
Jag hade också köpt lite presenter till Ellen, såklart Hello Kitty grejer. Favoriten både hos mig och som jag märkte blev även hos henne var Hello Kitty klockan, som hon sa "jag ska ha på mig den även när jag sover" ger bra betyg;-)
 
Jag var ju även en tur uppe i Stockholm för att fixa arbetsvisum på turkiska ambassaden till Turkiet. Passade på att träffa en helg hög med människor, Sara, Aksel, Elisande, Malin och Petter, Berit som jag hängt mycket med i Langkawi var i Stockholm för kurs samtidigt så vi passade också på att ses! Fika, luncher, middagar, TV-kväll osv avverkades emd olika folk! Minuset var att Stockholm var så sjukt kallt! Visst jag var väldigt förkyld också och hade kanske lite feber i kroppen men satan i gatan vad jag frös! När jag var hemma var jag så klart lite och jobbade på mitt gamla favoritjobb, Torekov Hotells spa:-) Alltid lika mysigt att komma dit och göra lite behandlingar. Denna gången fick man samma frågor från alla gäster, "oj, var har du varit som är så brun?" För jag hade verkligen pressat i slutet! Pappa brukar ju tjata på att jag inte är tillräckligt brun när jag kommer hem så jag tänkte nu ska jag visa honom;-) Det var till och med så att när jag åkte ifrån Langkawi sa Azwan "Hanna, you're not brown, your dark!" Och Sverige har tydligen varit kallt och grått väldigt länge denna vinter/vår så alla var väldigt grådaskiga i hyn;-)
 
Jag passade också på att göra ett besök hos Ingrid i Lund. Jag och Ingrid lagade paj och Jojo och hennes kompis Martina kom på besök. Dock slutade pajen i en liten katastrof då vi inte riktigt orkade vänta på att äggstanningen skulle stelna då vi var allt för hungriga. Så Ingrid kom på idén att hon skulle hälla av lite äggstanning! Inte den briljantaste idén märkte vi då Ingrid skriker till och när vi kommer ut i köket ligger nästan hela pajen i diskhon... Men vi var för sugna på paj för att skita i det. Ingrid bedyrade att hennes vask var väldigt ren och vi plockade upp det mesta av pajen och fick oss en god måltid iaf;-) Sen tog vi en utekväll i Malmö som inkluderade väldigt promenerande då vi hade lite problem att hitta... Jag fick till sist bli kartläsare med google maps, kändes som när man skulle lotsa taxichaufförer till basketmatcher i Bangkok förra vintern;-) Den här snygga bilden som jag diggar starkt tog vi på vår promenad genom Malmö natten;-)
 
Min sista dag i Sverige fick jag riktigt vårväder! Soligt coh en 16 grader varmt, jag åkte till Helsingborg och träffade Maja, som jag gått med uppe i Orsa i skola, Amanda och mamma! Satt på uteserveringar och njöt. För en vecka sen åkte jag ner till Bodrum igen, i början var här inte varmare än Sveriges vårdag som jag lämnat. Men nu har vi haft runt 25 grader i solen och imorgon hade jag och Sara tänkt ha en eftermiddag på stranden. Uppstarten är inte så jobbig direkt då både jag, Challe och Sara var här och jobbade förra året också så är det inte så mycket nytt att lära sig. Bara nya hotell. Vägarna här i Gümbet ser ut som kriget nu, de kom tydligen på precis innan turistsäsongen skulle dra igång att de skulle lägga om vattenrör och ledningar så vägar är avstängda och här och var ser det verkligen ut som man hamnat i en håla istället för Turkiets riviera;-P haha, som tur är är det bara på vissa ställen;-)
Fynd av ny guidebil, gul o allt;-P
Första veckan har vi varit runt och besökt våra hotell, en turk på ett hotell kom fram till mig med uppspärrade ögon. Han hade varit helt säker på att jag var hans amerikanska exfru... Vi har hängt med våra kollegor och kompisar från förra året Ali, Emre och Rifat, ätit goda turkfrukostar, druckit en jäkla massa kaffe hos alla samarbetspartners man ska runt och hälsa på, varit ute och gått med Alis hund, tagit lite andra promenader (gäller att passa på innan det blir för varmt!) samt jag har fixat Starbucks kort;-P Märkte dock efer att jag fixat det att man inte kunde översätta hemsidan till engelska så jag kunde inte registrera kortet. Men var inom Starbucks idag och tvingade killen som jag köpt det av där att registrera det åt mig. Han är ändå lite småkär i mig har jag märkt så det verkade han göra så gärna;-)
Kärt återseende av vår gamla kollega Erhan!

Man glömmer ju lätt saker på några månader, t ex hur spännande det är varje gång man ska gå och handla här då allt i mataffären står på turkiska... Det är mycket kolla på bilderna vad det kan vara samt hoppas på det bästa ibland. Till exempel var jag inte säker på om jag verkligen hade köpt kyckling innan jag frågat Saras pojkvän som översatte och sa att jodå jag hade lyckats hitta kycklingbröst! Idag hittade jag dock ett riktigt fynd, jordgubbar för 14 kr/kg! Proppat i mig många jordgubbar denna kväll...
 
Såklart har vi redan också gjortett hamambesök! Jag älskar hamam:-) Du får basta, bli skrubbad, tvättad med ett jätteroligt skumtvål och efter det när du var len som en barnrumpa samt lite uttorkad av all värme blir du serverad ett stort glas färskpressad juice! Det var guld värt, speciellt som vi varit ute en runda kvällen innan så kroppen var redan sugen på juice! Sen får man en fin ansiktsmask och avslutar med en helkroppsmassage. Helt underbart, något alla bör göra när man är i Turkiet:-)
Snyggingar...
Det var lite komiskt under massagen, halvvägs märker jag att det är inte han som visat mig till bänken som masserar mig utan det är ägaren! Efteråt berättade jag för honom att jag var massör, och då sa han "ja, du verkade röra dig lite vant här på spaet och såg ut som du brukade få massage så jag tänkte jag ville ge dig massagen själv för att garantera att jag vet exakt vad du fått ifall du inte skulle vara nöjd!" Haha, jaså det syns på så lång väg vad man är för nån;-) Kan också vara en undanflykt för honom att säga "jag tyckte du var snygg därför ville jag massera dig", det kan man aldrig riktigt veta... ;-P
 
På torsdag kommer våra första gäster, bara ett flyg första veckan vilket är tur för vi är en person för lite just nu. Men nästa ska förhoppningsvis komma ner snart! Jag har bytt lägenhet i år, bor snett en våning under den gamla, märkte nämligen att denna hade större balkong samt dubbelsäng istället för enkel! Så eftersom denna fortfarande var ledig så valde jag ju snabbt denna istället. Nästa vecka ska barerna börja öppna upp lite i Gümbet, Bodrum är lite mer öppet året om, fast bara helgerna på vintern. Men snart kommer säsongen dra igång på riktigt, och det ser vi fram emot!:-)

Time to say goodbye...

Tyvärr börjar mina dagar i denna världsdelen gå mot sitt slut. Jag är verkligen så glad för att jag tackade ja till att göra detta och har haft fullt upp med att njuta så jag har inte hunnit skriva här! Jag har mött massvis med helt underbara människor som jag kommer sakna något otroligt!

Nu är jag min sista gång på Langkawi. Johanna, en av Apollo tjejerna här som jag hängt med åkte vidare till nästa destination förra gången jag var här. En annan har kommit från Phuket för att hjälpa till men de åker alla på tisdag. Och jag åker på torsdag… Förra gången jag var här passade jag och Josefine på att ta en festkväll på Eagle Rock, ett ställe vi aldrig varit på här och som påminner en del om Hard Rock Café. Det är lite mer thaibar också så det var mer thailändare samt vi var i princip de enda två blondisar man såg där inne. Men det var kul o få lite Thailand känsla, sätta ihop händerna framför ansiktet och säga Sawadee kaaaaaa! Vi åkte dit för att jag hade en kille där som jag snackat med innan som sagt vi tvunget borde komma dit nån gång, han är thailändare och bartender där. När vi kom dit fick jag syn på Ex (thailändare med sina korta smeknamn för att göra det lättare för oss… dennes är Ex!) Han hade redan gjort i ordning världens största mojito att bjuda mig på, hans minne angående min favoritdrink kan man inte klaga på! Sen var där liveband, två tjejer och en kille. Alla thailändare och inte långa. Killen hade platåskor och var fortfarande kortare än tjejerna, skulle gissa han var runt 1,50 m lång! Men det mest imponerande var när han kunde hela koreanska texten på Woopa gagnamstyle utantill!  

Utsikten från Marina Bay Sands(båten)
Vy från Zafferano

Min singaporian som snott mitt hjärta och som jag känner nu har sparat en bra bit av det i Singapore saknar jag redan ordentligt! Han har även lärt mig att dricka riktigt kaffe, vårt favoritställe var rakt över mitt hotell, Smittens heter det och det var bara så sjukt gott kaffe! Men nej, jag kommer fortfarande inte gilla det svenska kaffet. Han har även lärt mig hitta den goda maten i Singapore, Singapore är nog lite som Hong Kong när det gäller det. Bara du vet vart du ska leta så hittar du sjukt god mat till väldigt billiga priser. Så de enkla foodcourten i Singapore kommer saknas! Vi har också ätit god italiensk mat på en fin restaurang på 43:e våningen i en av finansbyggnaderna, Zafferano. Där jag bland annat fick smakat oxtunga! Kan väl säga att det inte direkt var någon delikatess jag uppskattade så värst mycket. Men parmaskinkan kunde jag nästan äta ihjäl mig på;-) Och utsikten gick ju inte av för hackor… Han tog mig dit först på Alla Hjärtans Dags date och sen en gång till nu sista veckan. Jag har tvingat med honom på Raffles hotel och druckit Singapore Sling, vad man måste göra när man är i Singapore.

Min andra favorit i Singapore är Shayne som varit den bästa personliga lokalguide man kan få i Singapore som har messat mig alla exempel på löner, försäkringssystem och annat allmänt som jag behövt ha svar på snabbt. För några veckor sen tog han mig till Gaylan och The red district för att prova på Singapores specialitet chilikrabba i kvarteren där hororna hänger så att jag som dessert fick en guidad tur runt för att se skillnaden på indiska och kinesiska horor. Indierna är väldigt fint uppklädda och ser väldigt beskedliga ut medans kineserna kommer i sina korta kjolar och utmanande toppar, och mitt i allt ser man mannen med guldsmycken hänga... Och lagen säger att kvinnorna får inte sälja, men männen får köpa så så länge kvinnorna håller tyst och männen kommer fram och frågar så är allt efter lagen!

Chilicrab med Shayne

Jag kommer sakna alla mina trevliga malaysiska och singaporianska kollegor här! Min lokalguide Zeb som älskar all sin elektronik och Pink Floyd, Jeevan en annan lokalguide som är gammal Starbucks manager och som har gjort personliga recept till mig efter vad jag tycker om att ha i mitt kaffe, min lokalguide Susan som alltid skrattar och Charles min sjuttioåriga lokalguide som varit så överbeskyddande för mig så det varit nästan överdrivet. Eller Joanne på kontoret här som frågat ut mig varje vecka om jag inte skaffat en malaysisk pojkvän än. Även Eric på Singapore kontoret som aldrig låter mig göra något själv på kontoret utan som alltid ska vara där och klippa, skriva ut, kopiera och fixa med mitt välkomstmaterial till gästerna med mig. Min favoritkollega på Langkawi Aswan som jag har som tradition med att varje gång åka till den andra inhemska restaurangen där man är ensam turist (eller som Aswan sa sist "Hanna, I think you're the only tourist who actually ever been here...") Jag har även lärt Aswan hur man tar en svensk fika! I Malaysian Airlines tidning för ett tag sen så var där nämligen ett reportage om svenskar och hur mycket vi fikar. Enligt statistik är det 52 minuter per dag. Och i reportaget beskrev de alla uttryck som dagens lunch, lattepappa och lattemamma, kanelbulle, fikabröd, fikarast m.m.  Så det är det som vi svenskar är kända för i denna delen av världen för tillfället… Eller Das, min chaufför på Langkawi som både är jobbig, mysig och konstig på samma gång.

En av mina favoriter som jobbar här!

Det var nu även sista gången jag var ute i Taman Negara. Och de som jobbar där är verkligen som min lilla familj. Jag kommer sakna dem och regnskogen med lugnet där ute. Det är lika avslappnande som att gå på spa! Men mer spännande för man vet att någonstans där ute finns tigrar, leoparder, pantrar, elefanter... Mina favoriter i personalen är nog Nathan, Saty och Sabri. Tre managers där som jag känner mig riktigt hemma med! Sabri dricker jag alltid den lokala specialiteten tea tarik med, Saty bjuder mig på rödvin och hela hans personlighet utstrålar bara godhet och ärlighet och Nathan snackar jag skit med!

Kelar med tapirerna i regnskogen

En tjej som jag hoppas ska komma och hälsa på mig i sommar i Bodrum är Svetlana, trodde aldrig jag skulle bli så god vän med en tjej som hette Svetlana! Men Svetlana är en urgullig tjej från Serbien som var en månad på Langkawi på semester och är en så genomgod människa så man bara ler! Hon och vår engelsman Tiny tempting Tim som jobbar här har jag haft många roliga kvällar med. (Vi har alla fått smeknamn på den bokstav vårt namn börjar på av Tim, själv tycker han att han ska heta Tempting Tim medan vi tycker det är roligare med Tiny, ni vill inte veta vad han har döpt mig till...) Så klart har jag också min gulliga gayfavorit Khirien på Langkawi som räddar mig när besvärliga killar blir för närgångna, då kan man alltid dra upp honom på dansgolvet som sin räddare;-)

Jag älskar det där också med att efter några rundresor så har man lite folk här o var som känner igen en. Som den gamle gubben Hassan som jobbar i Putrajayas moské och som om han hade fått ta mig till sin andra fru inte hade tvekat en sekund! Eller killen som tar hand om allas skor när man besöker det hindusika templet i Kuala Lumpur, som ger mig special price för att jag är hans stammis kund;-) Immigrationspersonalen på Singapores tågstation där jag är känd nu för att åka fram och tillbaka hela tiden och de vinkar alla alltid glatt på mig och undrar hur länge jag ska vara borta denna gången när jag kommer. Vakter här och var, personal på alla hotellen, till och med Starbucks killarna på flygplatsen i Kuala Lumpur frågar när jag kommer om jag haft en trevlig grupp denna gången;-) En annan rolig grej hände häromdagen när en av mina gamla gäster som var här på rundresa för nästan två månader sen ringde från Sverige, hon höll på att sätta in kort och kände hon ville ringa mig och än en gång tacka för upplevelsen och den härliga rundresan! Sånt är kul att höra:-) Där är ju en annan grej jag fortfarande inte hunnit se som gör att jag måste åka tillbaka hit... Hello Kitty Town i södra Malaysia hann jag aldrig besöka, och det är ju ett måste för en Hello Kitty-älskare som mig!

Förra fredagen var jag på avskedsparty på en bar i Singapore för en kompis som fått visum till Kina för att jobba där istället. Han hade som mål att dricka alla martinis på menyn. När han fick höra att jag också kunde se detta som mitt avskedsparty tyckte han att jag skulle joina honom på hans martini mission. Eftersom drinkarna kostade runt 20 dollar stycket och jag skulle upp och jobba nästa dag kl 9 så ville jag varken lägga pengarna eller bakfyllan dagen efter på det så jag lyckades prata mig ur det, men själv kom han en bra bit på vägen innan dem fick bära hem honom då jag kan intyga att det fanns 13 martinis på den menyn och vissa av dem var nästan rena alkoholdrinkar! Det som har varit lite pinsamt i Singapore är att jag har haft så svårt för att känna igen kinesiska tjejer igen! Killar är inget problem, dem känner jag igen från gång till gång dem jag blivit presenterad för och så men tjejer får jag verkligen vara försiktig när jag pratar med för jag blandar ihop dem och börjar prata fel grejer med fel tjejer. Tråkigt för de är alla väldigt trevliga... Min sista kväll i Singapore tog jag en promenad längs floden ner till Marina Bay, åkte tunnelbanan en runda då jag tycker det är rätt mysigt och såg på ljusspelet dem har vid Marina Bay varje kväll, och kände att här i Singapore är nog första gången jag har känt för att ha snuskigt mycket pengar. För oj vad mycket man hade kunnat hitta på i den staden då! Nu kan man ju hitta på en hel del av dem sakerna ändå för man är blond och blåögd och vet hur man ska dra nytta av det;-)

Nu mina sista dagar på Langkawi så har de något de kallar för LIMA, Langkawi International Maritime and Aerospace exhibition. Det är alltså flyguppvisningar och fina båtar, egentligen startar det helt imorgon men det har redan smygstartat lite. Jag tycker det är ganska skoj med militärplanen som kommer i formationer och flyger lågt över en medans de gör olika konster. Medans andra tycker det mest låter för mycket… ;-P Sista dagarna spenderar jag nu med denna utsikten från balkongen, bra sätt att avsluta sin vistelse i paradiset!


Love the Life I Live, Live the Life I Love

 

Min semester i Thailand började väl sådär… Samma dag vi åkte dit mådde jag väldigt illa och hade känt mig lite konstig i några dagar. Det som är bra med mig är ju att jag vet att hur illa jag än mår så spyr jag inte (så länge jag inte är full som ett ägg eller är i Egypten!) men det var ju nog så irriterande ändå. Det höll sig iaf på samma nivå hela dagen. När vi kom fram till Koh Lipe gick jag runt och försökte hitta något bra boende åt oss medan Steven fick vara väskpassare. Och man tror ju alltid att gräset är grönare på andra sidan så jag var ju inne på hur många ställen som helst till det slutade med att vi fick tips av några andra om stället precis bredvid där vi kommit in med båten. Så där hamnade vi tillsist! Direkt när vi kom till rummet kände jag hur jag började få feber och sen ökade min temperatur i kroppen så snabbt så jag har aldrig varit med om nåt liknande innan. Femton minuter senare hade jag sån feberfrossa så jag bara låg under täcket och blundade. Detta höll sen i sig i flera dagar. Det gick lite upp och ner i temperaturen, ner fick jag den bara med hjälp av alvedon och annan medicin som jag lyckades asa mig till apoteket för att köpa. Men detta gjorde att vår tänkta öluff upp i Thailand kom av sig och vi stannade istället åtta dagar på Koh Lipe innan vi åkte tillbaka till Langkawi och tog flyget till Singapore. Men jag är inte missnöjd med semestern för det! Vi älskade Koh Lipe! Liten, mysig ö med otroligt vackra stränder och perfekt färg på havet.

Man går lätt över ön på 15-20 minuter och när jag blivit frisk promenerade vi oftast till Sunset beach, där jag hyrde stand up paddle boards och roade mig sen på dem några timmar om dagen. Det är skön träning, rogivande men ändå utmanande för en. Sen blev det ju lite som snorkling också då vattnet var så klart så man såg alla koraller och fiskar tydligt uppe från brädan också. Jag stötte på två svenskar där som den ena visade sig vara instruktör i paddleboarding och även blivit trea i SM på detta! Så fick mig några riktiga proffstips;-)

Vi gjorde inte jättemycket grejer tillsammans jag och Steven under semestern. Han var iväg på sitt håll och jag på mitt. Men båda trivdes vi med det! Han gick mig något på nerverna med sitt så amerikanska sätt, amerikaner alltså, de är liksom lite för mkt! Sen är han inte den smartaste personen direkt. Vet inte hur många gånger jag förklarade vissa saker för honom och han kom med dumma frågor hela tiden, han är vad man skulle kalla blond… ;-P Men pengar kan han tjäna så nånstans har han väl sin kunskap.

Efter semestern har jag nu kört en hel rundresa och inne på den andra. Det går som på räls! Och personal lite här och var som tågvärdar, hotellpersonal, moskévärdar, tempelvärdar och andra känner igen en när man kommer.  Väldigt flängande för mig mellan Singapore och Malaysia ju men jag gillar det! Har kommit igång med en hel del shopping nu också… Så lastar av lite grejer på Langkawi hos Apollo tjejerna för att inte väskan ska bli allt för tung. Sen får vi se i slutet av mars om det blir något problem att ta hem allt, men har en hel del som kan slängas då så ska nog gå bra det med. Sen det bästa med min klädsmak är ju att mycket är i tunt och lätt tyg så det väger inte så mycket! Lär nog dock bli något skoinköp också längs vägen bara… Och sen kommer det lite onödiga grejer då och då som en Hello Kitty parfym bara för att flaskan var så söt, den luktar egentligen inte jättegott. Men funkar;-P

Det har också blivit lite killar här och var… Men just nu är där en som är lite extra intressant och som jag trivs väldigt bra med, en singaporian. Han raggade jag upp i baren, han är barmaneger på Mad Men en nyöppnad bar, där jag var på fest med Shayne, min Singapore mentor som drar runt mig på allt. Den var så nyöppnad så där fanns inte ens någon skylt och inte ens alkoholtillståndet hade de fått än… Så denna baren kom man bara till om man visste exakt vilken trappuppgång man skulle gå in i och vilken våning man skulle ta hissen upp till! När man väl kommer ut ur hissen där så öppnar sig en riktigt fin bar för en, det är halvt inomhus och halvt utomhus med utsikt över finansiella distriktet med alla dess skyskrapor. Just denna festen nämnde Shayne så där lite i förbigående när jag kom dit att det var en singelfest! Dvs folk gick runt med band runt handlederna  i olika färger som visade om dem var singlar eller upptagna. Jag skippade dock band, kollade över golvet ett varv och såg inte direkt något att hänga i granen. Sen satt jag och snackade med några av Shaynes gamla bankkollegor samt en italienare som kom med en av hans vänner. De hade hittat varandra på nätet och de hade bara hunnit vara på någon date innan. Såklart pratade vi mat… Det höll dock nästan på att bli slagsmål mellan ena tjejen och italienaren då hon prompt tyckte att franskt mat och vin var godast och han ju helt klart förespråkade det italienska! Men efter timmars prat om ostar, viner, kött, pasta osv så kände jag mig till sist färdig med det. Folk började så sakta dra sig hemåt också då det var en torsdag och många man möter på barerna är bankfolk som jobbar långa dagar, ofta 8.30-minst 19 ibland fram till 22! Kvar blev jag, Shayne och några andra. Det var då jag märkte att det var en rätt snygg kille i baren. Så jag gick fram och började prata med honom och fick även pratat med ägaren där. Trevligt folk, och nu har jag mycket gratisdricka i den baren kan jag intyga!;-P Men efter några timmars prat med den här barmanegern bytade vi nummer och sen lunchade vi någon dag senare. Och därefter har vi fortsatt att ses när jag är i Singapore. (och nej, för er nyfikna. Han är inte med på foto här. ;-P)

 

På Mad Men hade Shayne födelsedagsfest i fredags också! Det var tema Red Hot Party. Det vill säga man skulle ha något rött på sig. Jag fick lånat en assnygg klänning av Josefine på Langkawi som jag nog måste sy upp en likadan av nu för den var så snygg! Och sen fanns där lite utklädnader och grejer som alla kunde piffa upp sig med vid fotografering;-) Skoj fest var det! Det jag aldrig tänker på här är att dem som jag hänger med här ofta är i 30-35 års åldern. Det märker man varken på sättet eller på utseendet!

Annars flyter veckorna på så att när jag är i Singapore hänger jag med Shayne, innan Johanna Elgström men hon har precis flyttat hem, barmanegern och nästa gång har jag två andra bekanta som jag också ska försöka få in att ses med. Denna gången när jag var där fick jag också åkt hem till en svensk tjej och klippt håret. Hon var inte direkt billig men känns skönt att ha en frisör som man vet vet hur svenska hår ska klippas! I KL som är nästa stad jag är lite längre i passar jag på att träffa tre killar som jag mötte första gången på Langkawi Ganesh, Emmanuel och Greg. Tre musiker som är sjukt roliga att hänga med. Senast var vi ute. Och utgång i KL som tjej är gratis dricka (ladies night) måndag-torsdag! Så man har det ganska bekvämt, plus att mitt hotell ligger på krypavstånd från bargatan. Så en gång har vi varit där, och även uppe i Traders hotels takbar där man får sjukt fin utsikt över Petronas Twintowers. Igår chillade vi bara, de kom till mitt hotellrum med film också kollade vi på Dinner for schmucks och The dictator med Borat. Två galet roliga filmer! På Langkawi är det mycket häng med de tre Apollotjejerna Josefine, Johanna och Berit Maria, lite watersportskillar, Tim en skön restaurangägare, lite finska guider, min agent Aswan som jag brukar åka ut och äta med då och då, också riktigt skön kille att hänga med och lite strandkillar och barfolk från Babylon, den sköna reggaebaren som jag bor bredvid när jag är på Langkawi och dit vi ofta går för att ta oss en drink. Så även om jag är ensam guide här så känner man sig aldrig ensam;-)

Med Emmanuel, Ganesh och Greg i KL

Nu börjar det ju närma sig det kinesiska nyåret, i år infaller det 9-10 februari. Vilket gör att de i köpcentrumen och på stan inte riktigt hinner pynta lika mycket här inför Alla Hjärtans Dag eftersom kinesiska nyårspyntet ska gärna kvar nästan ända till dess, jag minns annars den galna Alla Hjärtans Dags pyntningen i Bangkok förra året. Men här är ju fler kineser så det är ju inte så konstigt att Kinesiska nyåret slår högre. I lördags var jag nere i Chinatown i Singapore, då de nu innan nyåret har nattmarknader med massvis med folk. Jag tittade på drakdans där det är människor som är utklädda till drakar och dansar runt. Akrobatiskt och väldigt häftigt är det att se och en stor tradition vid nyåret. Efter ett tag ändrade de låt till Woopa gagnamstyle, o dansade till den också. Vilket var något av det roligaste jag sett på länge! Andra traditioner de har nu är att vuxna ger varandra apelsiner i gåvor, apelsinen är rund och kineser gillar runda saker utan slut. Den symboliserar lycka och välgång. Så Chinatown är fullt med apelsiner och även kuvert i alla de färger och mönster (såklart kan du också hitta med Hello Kitty och Angry birds på..). Kuverten kallar man Aopang och dem fyller man alltid med pengar och ger till barnen som nyårsgåva. Det är väldigt intressant när man sitter på en bar med en kompis som är kines och hon pratar om detta med apelsiner och allt som att det inte är nåt konstigt med det, och det är det ju inte för henne! Men hon tycker ju det är väldigt konstigt när jag kontrar med att berätta om våra påsktraditioner med att måla påskägg och hänga fjädrar i ris! Det är en grej jag verkligen gillar med detta jobbet, få lära sig så mycket om andra religioner och kulturer. Och det gäller att ha ett öppet sinne. Jag brukar försöka bli välsignad i alla de olika religionerna. Så nu tyckte jag det var dags för ett hindutempel, så förra rundresan fick jag en välsignelse där med!

Förra veckan jobbade jag med en av mina största rädslor! HAJAR! Från Langkawi har vi en utflykt där man åker till några öar som ligger en knapp timmes båtfärd söderut och där det är väldigt bra snorklingsvatten. Just runt Langkawi är det nämligen lite grumligt vatten efter regnperioden. Där blir snorklingen bra först i april o framåt. Så jag och Josefine tog en dag och åkte på snorklings/dyknings utflykt. Hon dök och jag snorklade. I början var det ingen fara men jag hade ju hört att där kunde finnas hajar och efter lunchen så dök de upp. Vissa var små bebishajar som kom ända in till kanten och svischade runt ens ben när man stod där. Men där fanns också några som var ca 1,5 meter långa! Dessa såg jag först från uppifrån och tänkte hur i helvete är det tänkt att jag ska våga mig ner där igen nu… Men massor med folk var ju i och snorklade, och hajarna som är där är black tip reef shark, dvs inga man ska behöva vara oroliga för. Så länge man kanske inte simmar med mat i händerna… Och i vattnet stod en av killarna som jobbade på snorkelbåten och försökte locka i mig med erbjudande som att han skulle ta en privat snorklingstur med mig och peka ut alla olika fiskar och koraller där fanns. (Såna har man fått en hel hög i Egypten också på Ras Mohammed utflykt där de gärna ska snorkla med en hållandes ens hand och envisas med att lämna en bit korall till en, trots att det är förbjudet att ta där ifrån…) Men tillsist hängde jag med den här killen ut, jag tänkte där är ju så många människor i vattnet så om en haj skulle få sinne och bli sugen på människa så kunde jag ju hoppas på att den skulle bli sugen på någon annan än mig! Men vi höll oss ändå långt ifrån hajarna, men efterhand lurade han mig närmare och närmare och tillsist har jag en 1,5 meters haj simmandes förbi mig bara ett par meter under!!! Fy fan! Läskigt men ändå så häftigt! Och jag är stolt jag vågade! Första gångerna jag såg dem under mig låg jag blickstill av rädsla, och kollade mig runt omkring väldigt för att hålla koll på var dem var. Men efter ett tag blev jag lite lite lugnare, även om jag var lite smått hypad hela tiden;-P

 
Just nu sitter jag återigen på Hotel Istana i Kuala Lumpur. Istana betyder palats, så jag klagar inte på mitt boende:-) Imorgon ska jag bege mig ut med gruppen mot regnskogen Taman Negara. Var nere på gymmet här på hotellet och tränade igår så min rumpa är något öm idag, tur den har morgondagen på sig att bli bra innan jag på torsdag ska göra den vanliga "bergbestigningen" uppför ett berg i regnskogen. Den brukar man var rätt slut efter varje gång... Men d gillar vi!;-)
Kuala Lumpur med Petronas Twintowers sett från KL Tower.

I'm falling in love with Asia again...

 

Det har varit fullt upp här i Asien nu i början för att lära sig allting!

Det började med att jag kom till Singapore, en söt kines vid namn ”Tä” hämtade mig på flygplatsen och var så pratglad på sin kinesengelska på vägen in så det blev en riktig guidad tur för mig! Fick till och med honom att köra mig en omväg på 20-30 min för att komma förbi Orchard Road för att jag ville se den kända shoppinggatan (där man för övrigt fått panik nu i jultider med de enorma folkmassor som rört sig där!)  Tillsist ringde dock vår agent till Mr Tä och undrade varför jag inte hade checkat in ännu, då jag borde ha ankommit till hotellet för länge sen… Mr Tä och jag fick dra en vals om trafikolycka som gav förseningar i trafiken då han annars var orolig att han skulle få en utskällning för att han kört mer än det var tänkt! Jag checkade sen in på ett modernt inrett hotell, så modernt så jag var nära att ringa till receptionen och fråga var toaletten låg innan jag märkte att det fanns en toalett och duschrum innanför den frostglasade väggen. Härlig start i Singapore;-)

Jag togs sen runt på en stadsrundtur av Mr Charles, en sjuttioårig lokalguide som är underbar fast väldigt överbeskyddande…  Erik som är min agentchef i Singapore tog mig också på en väldigt rask promenad runt de centrala delarna närmast floden. Detta var dagen efter jag ankommit och som tur var hade jag inte någon jetlag, hade till och med lyckats sova till och från några timmar på flyget! Ovanligt när det gäller mig! Så jag tog på mig joggingskorna och han nästan med i lilla Eriks tempo. Asiater har ett helt annat tempo i vardagen än vad vi européer har! Jag skrattade nästan för mig själv några gånger under denna promenaden för det var så komiskt hur mycket det påminde om Buzz, agenten i Thailand som när vi för ett år sen kom till Thailand tog oss på samma springtur genom köpcentrena vid Siam square i Bangkok. Då var vi dock dödströtta av att nästan inte ha sovit på 40 timmar! Så kändes bättre med denna centrum-powerwalken;-)

Efter Singapore åkte jag en studd-tur på rundresan genom Malaysia. Med mig hade jag en Mr Pang som var både min chaufför och guide. Dvs när han körde satt han samtidigt halvt bakåtvänd mot mig i baksätet och gestikulerade hejvilt med händerna. Han var en kinesisk malaysier, kineser är den näststörsta folkgruppen i landet.  Och det var väldigt mycket thailändare över honom i hans sätt att prata. Han slängde nämligen väldigt ofta in ”Ahhhh” efter en mening och sa det på så sätt så det lät som att han hade löst ett världsproblem. Han gjorde också lika mycket reklam för matvarubutiken Tesco som thailändare gör för Seveneleven. Dock fick jag efteråt frågan av Erik när jag kom till Singapore igen ”Hanna, brukar du ofta säga ahhh efter en mening eller är det något du tagit efter här i Asien?” Själv hade jag inte en aning om att jag hade börjat göra det! Den här Mr Pang som visade mig runt i Malaysia är en av de bästa lokalguider jag någonsin haft för en studd. Han hade svar på alla mina frågor. Berättade hur mycket som helst och det enda var väl att det var väldigt svårt att få tyst på honom och få en syl i vädret själv när han var igång…

Ett riktigt häftigt besök vi gjorde var också Batu Caves utanför Kuala Lumpur. Hindutempel som är byggda inuti kalkstensgrottor, en lång trappa på 272 steg tar en upp till toppen men det häftigaste är nästan den guldfärgade statyn av hinduguden Murugan som är världens största sådana på 42,7 meter.

Första gången jag kom ut i regnskogen på rundresan var riktigt häftigt! Regnskogen är svår att beskriva eller att göra den rättvis på fotografier utan det är helt enkelt något som måste upplevas! Det är inte alltid man ser så mycket djur utan det är ju hela grejen med fuktigheten och grönskan. Dock har jag sett massvis med olika spindlar där bland annat tarantella, ormar, insekter, vandrande pinnar, tapirer(ser ut typ som en gris fast med lång nos), olika typer av rådjur, apor och annat. Man kan ju också ha turen att springa på en tiger eller elefant men det är ganska ovanligt, särskilt tiger som oftast lever mycket djupare in än där vi befinner oss i regnskogen… Vi badar också i vattenfall samt är ute och går mycket bland annat på världens längsta hängbrosystem.  En kväll har vi nattvandring i regnskogen, det är spännande! Då går man med ficklampor och kikar efter de olika djuren på trädstammar o marken. Första gången jag såg en tarantella trodde jag att jag skulle bli rädd men jag tyckte bara det var sjukt häftigt! På resorten vi bor på i regnskogen är det en väldigt trevlig man som heter Mr Satey som är manager. Han gillar jag att sitta och dricka vin och snacka lite med efter jobbet. Han har jobbat i Sharm el Sheikh också samt Maldiverna och The Danna som är ett av våra hotell på Langkawi (mitt favorithotell, där man verkligen känner sig som en prinsessa! Sängarna är så höga så man nästan måste klättra upp i dem och man blir som prinsessan på ärten när man lägger sig där. Samt toaletten är jag helt förälskad i och skulle vilja ha en sådan hemma! Man får även Prosecco till frukostbuffén varje morgon om man vill…) Det konstiga är att hans fru och barn inte åker med honom utan de bor alltid på Penang och kommer och hälsar på honom överallt där han jobbar. En otroligt sympatisk och trevlig herre.

Något annat som jag skaffat mig nu när jag jobbar här är Starbucks card! Singapore har ett eget och Malaysia har ett eget, detta laddar man med pengar samt man får lite gratisdrycker eller kakor då och då. Älska Starbucks!<3 Jag hade dock en lokalguide nu på min första rundresa med gäster, Mr Jeevan, han var ett större Starbucksfan än jag! Han kunde vad alla dryckerna innehöll (han ville inte erkänna att han hade jobbat där men det tror jag faktiskt han hade gjort…), han hade såklart Starbuckskortet och när det kommer ny design på korten så byter han ut dem för att få lite omväxling. Han har en Starbuckskalender som man får efter att man köpt ett visst antal drycker, samt han hade köpt sin egen kopp och får då rabatt varje gång han köper en dryck och tar den i sin egen kopp… Här snackar vi nörd liksom!

Nu har jag alltså hunnit köra en rundresa med gäster också, det var en bra grupp med bred åldersskillnad! Från 26-67 år! Det var kul, men också lite svårt ju med informationen osv så att alla olika åldersgrupper ska tycka det är intressant. Vi hade dock lite problem, främst med jultrafik! En buss som krockade, galna trafikköer, fulla hotell i jultider som inte riktigt hinner med. Så min stressnivå under juldagarna var inte den skönaste… Men de var snälla och förstående över att det var mycket turister i omlopp under juldagarna. Julafton gick jag ut själv och åt spansk tapas med ett glas rödvin. Fick även hört på lite julsånger i köpcentrumen i Kuala Lumpur där de hade körer som var och sjöng. Så lite julstämning fick man, hotellen hade ju pyntat upp ordentligt också! Jag köpte en julklapp till mig själv i form av dyra ansiktskrämer som jag dock med min charm lyckades pruta ner 30% (trots det var en affär där man vanligtvis inte prutar) samt jag fick killens telefonnummer så jag bara kunde slå honom en signal ifall jag ville komma in gratis på Singapores populäraste nattklubb. Samt såklart en date om jag hade lust… Gäller att lägga sina kort rätt när man shoppar!  På sina ställen längs rundresan får vi svenskar också ställa upp på foto med asiatiska turister, som tycker det är väldigt exotiskt att få med sig en svenska på bild!

I Singapore har jag hängt mycket med Johanna Elgström som jag spelat fotboll med en gång i tiden. Hennes man jobbar där ett halvår medan hon är mammaledig med deras snart ettåriga Ellie. Så vi har varit i shoppingcenter, åkt över till Sentosa (Singapore äventyrsö) och gått på museum, undervattensland, Singapores Hard Rock Café, åkt Angry birds linbana som vi även fick så fina Angry birds masker till att ha på oss på vägen. En kväll var vi med en annan svensk tjej som Johanna kände på Fullerton hotell och provade på deras chokladbuffet. Choklad i mängder och alla de olika former och konsistenser, helt underbart gott. Vill lätt ta en runda dit en gång till under våren, även om man är något illamående efteråt…  På Fullerton hotell kunde jag också utse den galnaste julgranen denna vintern…

Jag har även genom min kompis Aksel fått en kontakt i Singapore som heter Shayne. Helt underbar kille som har dragit upp mig på Swiss Stanford hotells takbar och med champagne njutit av utsikten. För att därefter äta lokala rätter i en foodcourt för en billig peng.

Langkawi har också blivit ett litet paradis för mig. Här har jag nu firat nyår med lite andra guider som jag träffat här; Apollo och finska bolag. Var mycket trevligt, o slutade med ett nattadopp! Har dock inte festat speciellt mycket sen Bodrum i höstas så idag har man varit lite seg… Kan ju också ha att göra med att jag kom i säng vid sju-halv åtta i morse… På Langkawi bor jag lite enklare än vad jag är van vid på de fina hotellen på rundresan (ett par ggr på rundresan har de ju till och med satt mig i sviten!) men mitt boende nu ligger direkt på stranden och mitt i centrum så jag tycker det är himla mysigt det med! På samma ställe bor 2 Apollo tjejer så på så sätt har jag kommit i kontakt med dem.:-) Det enda som jag hade lite svårt för de första nätterna var att somna till musiken från reggaebaren bredvid, väggarna är ju så tunna samt där är också små lufthål ut från toaletten så det hördes ganska ordentligt. Men det är ju en vanesak har jag märkt.

På torsdag åker min första rundresegrupp hem och därefter får jag hit Steven, en amerikan/italienare som jag lärde känna i Sorrento. Han bor i New York och har aldrig varit i Asien så väntar mig en liten kulturkrock i början;-) Vi ska vi resa runt lite i 10-12 dagars tid. Thailand eller Bali eller båda lutar det mot. Ska bli kul med lite semester, och sen tar jag emot min nästa rundresegrupp igen i Singapore den 18 januari.


Singapore nästa!

Nu har jag varit hemma i nästan fem veckor! Fem bra veckor som avlutades med att jag fick en riktig vinter med snö:-) Men nu är jag färdig med Sverige för denna gången och redo för att åka till Singapore idag. Denna gången kommer jag ju inte ha någon lägenhet att bo i utan jag kommer ju resa runt väldigt nu fram till mars, mellan Singapore och Malaysia. Jag klagar inte på att jag inte ska ha någon riktig fast punkt, jag får ju bli bortskämd med att bo på olika hotell hela tiden istället;-)  Men detta har ju gjort att jag inte tagit med mig alls så mycket packning som jag brukar, en backpackerryggsäck blir det denna gången och den väger långt långt under 20 kg:-) Det är främst skorna jag har skärt ner på...
Eftersom jag itne blir hemma över julafton detta året heller så fick vi firat en svensk jul lite tidigare! Sofia och Lina var hemma förra helgen också gjorde vi julgodis, jag bakade lussebullar, vi drack glögg, gick långpromenad i snön, gjorde värlens minsta snögubbe, pysslade ihop ett pepparkakshus (vilket är väldigt tålamodskrävande men resultatet blev tillsist bra!) kollade på Sound of Music och lyssnade på julmusik. Mys!
 
I veckan har jag firat födelsedag i dagarna tre! Först hos mamma, sen med kompisar hos Emma Persson och sist hemma med släktkalas. Känner mig riktigt bortskämd! :-) Nu har jag ju firat födelsedag utomlands i två år så det var kul att få bli firad på det gamla traditionella viset när man fyllde 25, även om jag älskat mina födelsedagsfirningar de senaste två åren också! En sak jag saknat som jag fick i år var väckning med födelsedagssång på sängen, kvart över sex kom dem in (Per börjar jobba sju...) och då hade jag vaknat till o från sen halv sex redan, som vanligt när man väntar sig födelsedagssång;-)
Nybliven 25-åring!
Jag har för första gången på många år även följt adventskalendern! Mysteriet på Greveholm (2), mysiga morgnar! Men nu får jag nog inte se mer, för minns jag inte fel så funkar inte SVTPlay utomlands...
Men nu ska jag ta min lätta backpackerryggsäck, bylta på mig lite lager på lager av sommarkläder och ta mig ner till tåget i Båstad för vidare färd mot Kastrup, flyg till Amsterdam och vidareflyg till Singapore. Imorgon vid 9-10 på morgonen svensk tid beräknas jag vara framme, om inte snön vill sätta några käppar i hjulet! :-)

Gråa Sverige lyser upp!

 
Brasmys blir det mycket här hemma i Sverige! Nästan varje dag nu i gråa november så tänder Per eller pappa en brasa som vi kan gotta oss vid om kvällarna, varmt och skönt blir det också. Jag vill gärna sitta med fötterna nästan inne i brasan! I fredags hade vi riktigt fredagsmys à la Sverige-style. Lillebror skickade sms till mig på jobbet som löd: "Ikväll blir det fredagsmys med tacos och sen blir det den nya Batman och lösgodis. Passar det damen?:-)" Har jag inte världens underbaraste lillebror eller!? <3 (Batman filmen har jag tjatat om att se sen i somras då vi i Bodrum gick på bio tre gånger med tanken att se Batman men av olika anledningar som att den gick för sent, vi hade sett fel på tid samt den tillsist hade slutat gå så slutade det alltid med att vi fick se andra filmer... Så nu har ajg äntligen sett den!:-))
Veckorna i Sverige börjar snart lida mot sitt slut, och det känns bra. Det börjar nämligen klia i resetarmen ordentligt nu, få komma iväg och se lite nytt, få lite värme, kunna shoppa lite(;-P här hemma går jag ju bara och drar i mysiga vinterkläder som jag inte tillåter mig att köpa då jag väldigt sällan behöver något annat än sommarkläder...)
 
Har haft bra veckor hemma dock, njutit av att träffa familj och vänner, jobbat några dagar i veckan ute på Torekov Hotells spaavdelning och fått återse lite av mina gamla kollegor där samt friskat upp massagefingrarna lite. Älskar det jobbet också så har varit skoj att få göra det en månad nu igen! Man får liksom sån positiv energi och mår bra och blir glad själv när man masserar andra. Det sa faktiskt en gäst till mig! Helt plöstligt mitt under behandlingen tittar han upp på mig och säger "vad tänker du egentligen på när du masserar för du utstrålar en sån positiv energi"? Själv skrattade jag lite och blev lite fundersam, vad tänker man på egentligen. Man jobbar ju sig in i gästens kropp så man tänker inte riktigt på VAD man egentligen tänker på, är så koncentrerad på musklerna och kroppen! Rätt intressant är det! Och jobben skiljer sig väl inte åt så värst mycket egentligen. Både som reseledare och massör träffar man väldigt mycket människor, människor av alla de sorter som gärna öppnar sig och berättar allt mellan himmel och jord för en. Den stora skillnaden blir väl att som massör vågar du alltid fråga gästen om allt är bra, för en gäst som får massage är alltid nöjd. Som reseledare är det frågan du drar dig för att ställa till många. Det är ofta svaret "allt är bra, men..." Där tycker många att det är ofta något som kan bli lite bättre. Inte lika tacksamma gäster där alltid;-P Men ändå får man ofta mycket beröm i båda jobben, och beröm tycker väl alla om att få!;-)
 
För några veckor sen var det riktigt härlig höst här (nu har alla löven ramlat av och det är mer jämngrått ute...). Med löv i alla olika färger och jag fick mig en trevlig promenad med Johanna, som var nere i Ängelholm på besök från Jönköping. Vi gick en långpromenad i Hembygdsparken och efteråt tog vi en fika på Espresso house (jag tog bara en espresso shot i latten, men blev ändå lite darrig under eftermiddagen... ;-P mes!) Sen var Johanna tvungen att åka hemåt och fira Fars Dag medan jag hade tid kvar tills Sofia skulle komma med tåg, så jag tog mig en promenad till i Hembygdsparken;-)
 
Förra veckan var jag nere några dagar hos Lina i Malmö. Det var skoj, innan när jag varit där har jag bott hos Sofia så det var kul att få bo hos andra syrran denna gången. Jag passade på att träffa Ingrid över en middag, fika med den tjejen som varit och kört den rundresan som jag ska ner och köra i Singapore och Malaysia, helt enkelt för att få lite tips och info från henne, var även på vårt huvudkontor i Malmö och fick lite mer info samt lite nya uniformsdelar (de blir ju något äckliga efter ett tag när man använder dem nästan vaje dag...)
Jag, mamma och Lina åkte också ut till Hyllie och Malmö Mässan där dem nu visar en utsälttning om Tutanchamun, en av Egyptens mest kända faraoner bara för att det är endast hans grav man har hittat helt intakt på hans ägodelar (de andra var ju oftast plundrade). Denna utställningen har visats i 12 olika städer i världen hittills och var himla bra gjord! Originalen är ju allt för dyrbara så de lämnar ju inte Egyptiska museet i Kairo (där jag guidat om dem många gånger;-)) men dessa kopiorna och sättet dem byggt upp utställningen på var bra, kan verkligen rekommendera ett besök hit! Gjorde ju så man själv blev sugen på att åka tillbaka och guida lite i Egypten igen också, har ju inte haft äran att guida i Luxor ännu;-P
 Vi gjorde fynd i shoppen efteråt...;-)
Jag och Lina åkte på kvällen tåget till Hjärup ochhälsade på Edde, Kajsa, Mia och Vicki. Sist jag träffade dem var ju i deras hus på Koh Lanta i Thailand i vintras, i år försöker dem ha en svensk vinter (Mia ville ha snö...) så de håller sig hemma i Sverige. Det är alltid kul att träffa dem! Vi blev bjudna på mat, fick leka både monster, dansa, sjunga, tagen och rensa pärlor(!) med barnen och jag som aldrig varit hos dem i Hjärup fick en liten rundvisning av Mia för att se hur dem bodde. Så gosiga barn (och föräldrarna är inte så dåliga dem heller;-))
 
Efter Malmö bar det av med Lina på tåget till Båstad där pappa och Oskar hämtade upp oss med bil och sen vidare till Halmstad. Sofia är nämligen med i en utställning som heter Mjuka Taggs på Halmstads stadsbibliotek nu. Det är med pärlplattor, stängselvävning och annat av pysslet hon pyntar Malmö stad med. Jag försökte ha tålamodet att göra en pärlplatta, kunde dock inte bestämma mig för riktigt vad jag skulle göra men tror det blev en blomma till sist. När jag stod där och tryckte i pärlor kom en tant fram och började fråga ut mig om vad ajg gjorde och varför ajg var där osv. jag svarade lite fjantigt på frågorna men mräkte efter ett tag att hon stod med mikrofon och såg att hon var från radion! Så då fick jag ju försöka svara lite bättre;-) Efter utställningen gick vi på restaurang, där pappa, Lina, Sofia och Oskar skämdes lite för mig då jag började prata med gubbar och gummor vid bordet bredvid om det smakade bra osv. men de var ju så gosigt lika den klientelen jag brukar ha av gäster på rundresor så då fick man lite lust att snacka med dem;-) Maten kom vi billigt undan med, när vi kom hem märkte vi varför. De hade glömt slå in två av de fem huvudrätterna på notan! Their mistake! ;-P
 En av Sofias pärlplattor som pryder ett träd i Halmstad!
 
I lördags var det utgång i Ängelholm! Var inte igår precis jag var där och därför hade de ändrats lite grejer, t ex var det ett nytt nattamatsställe man skulle gå till nu, nån pizzeria jag aldrig hört talas om vilket jag påpekade i taxin hem. Detta tyckte några förslövskillar som jag aldrig träffat förr men som snackat sig in att dela taxi med oss var väldigt konstigt! De tittade på mig med uppspärrade ögon och undrade om jag var från Mars... Jag försökte även pruta lite på taxin hem och tyckte då det var jättekonstigt att han inte gick ner i pris nåt!
Kvällen började med tjejmiddag hos Josse i Ängelholm, där jag råkar kläcka ur mig när jag ser ett gammalt familjekort på kylskåpet "vilken snygg bror hon har, han skulle man ju satsat på!" Varpå Annika tittar på mig, suckar och säger "Hanna, för helvete, du har redan hånglat med honom, för 2-3 år sen på en viss fest..." Och när jag tittar igen förstår jag ju vem det är bara det att jag får faktiskt skylla på att det var ett gammalt kort samt att jag inte hade en aning om att dem var syskon... Det är inte lätt att hålla reda på allt alla gånger;-)
På Bahnhof sen fick vi visa leg för att komma in, där är ju för fan 18! Jag skrattade lite och tyckte det var lite roligt ändå att hon var tvungen att kontrollera så vi inte var sjutton... Bahnhof har jag sen lite minnesluckor efter då en jägerbomb med efterföljande shot åkte ner direkt när vi kommit dit. Men det blev en del dansande, träffade roligt folk, pekade ut en göteborgare på att han var göteborgare på klädstilen (även om jag inte riktigt minns vad han hade på sig nu), blev buren genom Bahnhof av min gamle jobbarkompis på Torekov Hotell, kocken Mange och hängde en hel del med honom. Han tyckte vi skulle festa ihop fler gånger för som han sa "Du är redan lite galen när du är nykter men när du är onykter då är det ju helt galet!" Men sån blir man av att leva och jobba som jag gör, lite galna och mindre "Svensson-aktiga";-P

Rhodos gav mig en kaffechock, spermaskog, en ny fin kollega och ett jobberbjudande för vintern som jag inte kunde tacka nej till!

 
Tre lugna veckor har jag haft på Rhodos tillsammans med min kollega Anna, jag hade aldrig träffat Anna förrut men hon var lika härlig som nästan alla kollegor jag haft, så vi har umågtts dygnets alla vakna timmar. Vi har dock inte haft särskilt mycket jobb utan det kändes mer som tre veckors semester. Första veckan var väldigt varm och fin så då låg vi en del på stranden eller vid grannhotellets pool när vi jobbat klart (jobbet tog typ två timmar om dagen;-P) De andra två veckorna var det dock en del moln, åska o ibalnd regn, vilket jag o Anna som har sommar året urnt faktiskt tyckte var riktigt mysigt! Vi gick och fikade, oftast på Starbucks, där vi satt ett par timmar och surfade, läste och bara latade oss. Dock fick jag en lätt kaffechock på en av fikaturerna, jag tog en caramel macchiato med en extra espressoshot. Starbucks caramel macchiato har redan två espressoshots i sig så kassören tittade spektiskt på mig när ajg ville ha en till och frågade om jag verkligen var riktigt säker. men det var jag:-) Dock låg jag på sängen och hade darrningar och lätt illamående efter nån timme så jag kom fram till att nästa gång, ska jag ta den med något att äta till! Och då gick det lite bättre;-)
Det vi mest gjort på Rhodos var att promenera! Vi har gått o gått o gått o gått... Vi var båda två ganska rastlösa människor som inte bara kunde ligga i sängen o inte göra någonting så därför blev det oftast två promenader om dagen en på eftermiddagen och en på morgonen med uppgång vid kvart i sju(!!), sista veckan tog vi den med frukost på ett grekiskt kaffe som hette Eatery där jag åt en grekisk sesamkringla fylld med ost och en caramel latte på det, mumsfrukost! Våra promenader gick antingen längs med havet in mot hamnen, igenom gamla stan och i "vallgraven" som gick runt murarna i gamla stan. I "vallgraven" väntade man sig varje gång att en riddare från medeltiden skulle komma farandes på häst, och faktiskt sista gången jag gick där så hade några skolbarn eller scouter en medeltidsdag och var klädda som riddare och gjorde lekar. Kändes nästan som jag hamnat i en tidsmaskin... ;-)
Den andra promenaden vi gick var igenom en skog som vi kallade "sperma-skogen"! Detta pågrund av någon slags planta som växte där som gav ifrån sig en väldigt speciell doft...
 
En kväll var vi på bio, en biograf som nog behövde en upprustning för mitt i filmen blev det svart ett tag och på publiken verkade det som att det var ett återkommande inslag... Jag och Anna kollade på nya Bond-filmen Skyfall, på premiären också så där var fullt i biosalongen:-) Och vi var ju på en del bio i Bodrum också och både i Turkiet och Grekland så kör dem med en paus mitt i filmen, så det bara stängs av också får man fem minuters sträcka på benen-paus. Ganska skönt! :-)
 
En annan kväll öppnade vi en flaska rödvin på kontoret och satte på ett program Kär och galen med Lotta Engberg från 1993, mitt favoritprogram när jag var liten och hade Lotta som min stora idol... Vilket galet program det är, gifta sig på bästa sändningstid liksom! Det roligaste var ändå alla kläderna, modet 1993 var inte att leka med. De som vann googlade Anna sen upp och hittade telefonnumret till mannen, vi funderade på att ringa och kolla om de fortfarande var gifta, men innan jag hade gjort det så hade Anna hittat att han delade hushåll med den kvinnan han gifte sig med i Kär och galen 1993 samt att de hade ett barn tillsammans, så kärlek i det programmet kan tydligen vara! (Och vi är inte alls störda som kände oss tvungna att googla på detta....;-P)
 
I början hade jag och Anna en filmkväll och såg gamla hederliga Yrrol! Detta resulterade i att vi hela tiden drog Yrrolskämt samt pratade med lite andra dialekter...
Här är exempel på lite annat vi roade oss med när vi inte hade så mycket jobb att göra:
Med Anna och vår agent Marios när det firades Ochi-dagen (en av Greklands nationaldagar, har att göra med när Grekland sa nej till Italien att dra truppor genom landet och det gjorde att Grekland drogs med in i Andra världskriget). Denna dagen firas den 28 oktober och till det gjorde vi detta fina kort på oss i nationaldräkter ;-P
 
Det som våra dagar också bestod av var all inclusive luncher, middagar samt någon gång även frukost! Man blir lätt otroligt lat på att laga mat i detta jobbet, när man ändå kan ta sig till hotellen och äta av bufféerna gratis, och speciellt på Rhodos är det väldigt lätt hänt att man stsar på hotellmat, nog för att våra lägenheter är ganska slitna och man känner inte riktigt för att laga mat i dem då... Samt har man knappt nåt jobb att göra så var ju matstunderna något av höjdpunkterna på dagen ;-P Få reda på vad som skulle bjudas i dag liksom;-) Så det var tur vi tränade så mycket med tanke på all mat vi åt;-P
Ibland åt vi även på restaurang, då fick jag Anna en kväll att smaka min favorittantdricka att ta efter maten: Amaretto! Och hennes betyg var det bästa jag någonsin hört någon annan människa ge om Amaretto:
"Men Hanna, inget slår ju en amaretto, det öppnades en helt ny värld för mig!"
Så det finns likasinnade (som även är i samma ålder som mig!)
 
I söndags åkte jag till Sverige, Anna åkte i lördags så sista dagen fick jag roa mig själv, kändes väldigt konstigt! Men som tur var var solen framme hela dagen så jag låg på stranden hela eftermiddagen. I söndags åkte jag samma flyg som gästerna hem, fy fan för charterflyg med ungar som inte har föräldrar som säger till dem att hålla käften... Där och då kände jag hur mitt intresse att skaffa barn flyttades fram några år till.
Jag mellanlandade iaf på Arlanda och efter att ha lämnat gästerna kom min underbara  Thailand-kollega Aksel och mötte upp mig för en fika, kramar och pladder. Han hade jag saknat! <3
När jag sen kom ner till Ängelholm möttes jag av pappa, Lina och Per och efter att jag sagt Grattis på Fars dag till pappa fick jag höra att detta bara var nåt han lurat i mig dagen innan, och att Fars dag var först nu på söndag... Det roliga är att jag har nämnt det till väldigt många gäster och andra under dagen och ingen sa emot att Fars dag inte skulle vara i söndags... Vi åkte och åt på restaurang iaf!
 
Nu de första dagarna hemma har det varit fullt upp med olika grejer, har varit hos Polisen för att förnya mitt pass, vilket var något nervöst då mitt förra var det värsta jag varit med om, och hade ju varit skoj och inte behöva skämmas igen i fem år;-P Dock hade de ändrat så man nu inte får visa tänderna, och le utan att visa tänderna är inte riktigt min grej;-P Så vi får väl se hur detta blev... Har även börjat jobba lite på Torekov Hotells spa igen. Är riktigt mysigt att få göra lite behandlingar och mysa på spa igen! Men det är dock bara för en månad. Jag hade ju tänkt ta ledigt denna vintern för italienska studier... Dock blev de framskjutna till nån annan gång nu för jag kunde inte låta bli att tacka ja till ett erbjudande att köra rundresa i Malaysia och Singapore från december till mars istället. Den hade sålt på mer än de trott! Så från 8 december, bär det mot Asien igen:-) Så jag hinner precis fira min 25-årsdag hemma innan!
 
 

The end of a lovely season!<3

Som sista person lämnade jag igår vår underbara säsong i Bodrum! Jag och Challe var kvar till sist, hon åkte i torsdags med de sista gästerna och jag stannade till igår då jag tog båten först till Kos och sen fick en heldag där, var riktigt kulturell och besökte gamla historiska lämningar och kikade runt! Mysigt. Kunde låsa in min mega väska i hamnen också så jag slapp dra runt på den, perfekt! De stora skillnaderna mellan de 20 minuterna som skiljer Bodrum och Kos åt är att på Kos får du lime till allt du beställer, i Bodrum är lime typ fridlyst, omöjligt att hitta! Sen cyklade alla på Kos, verkade som man tog cykeln vart man än skulle, i Bodrum ser du inte så många cyklar... Där åker alla runt i bil, helst en person per bil också... Sen är det ju priserna också, allt är ju så sjukt mycket dyrare i Grekland än i Turkiet!
Efter en dag på Kos hamnade jag på samma båt som hela Rhodos fotbollslag till Rhodos, inte alls fel! Mycket att vila ögonen på;-) Till det kom en gammal grek och bjöd mig på frappe och sen snacka vi om Grekland och Turkiets relation samt Greklands ekonomi. Båten stannade också på Rhodos lilla söta grannö Symi, där jag var på besök förra året. En riktigt pittoresk hamnstad finns där så när vi la till i hamnen gick vi upp och betraktade den vackra utsikten. Påminner om de italienska små byarna längs Amalfikusten!
 
Något väldigt komiskt var en annan man som började snacka med mig på båten. Han var turk och skulle till Rhodos på något affärsmöte. Jag frågade var ifrån i Turkiet han kom från. Och vi har en ort i Turkiet som vi alltid skämtar om, lite som man drar Norgehistorier drar vi Urfa-historier. Och var kommer denna mannen ifrån om inte Urfa. Jag höll på att dö av skratt! Jag frågade om han rekommendera en semester dit men han sa att inte just nu, fem av hans kompisar hade blivit dödade av en bomb från Syrien nu så det var inte riktigt bästa stället att åka till...Men jag har mött en riktig Urfa-man!
 Bästa kollegan Ali!
De sista dagarna i Bodrum blev det mycket fest... Men även lite mys med bowling, biljard och dartkväll! Hängde ihop med en turk där lite islutet, man måste ju ta in landet på alla sätt eller hur är det de säger i Hipphipp;-P En trevlig typ iaf! Men mest av allt kommer man ju sakna våra underbara turkiska kollegor, den agenten är den bästa jag haft! Vi har haft så många roliga dagar och kvällar ihop eftersom vi är i samma ålder. Men jag ska träffa dem igen, antingen för jobb igen eller för semester! 
 Goaste danskan Nadija, Ali samt Challe!
 
Men nu är det tre veckor på Rhodos som gäller, kommer bli lugnare än lugnast med väldigt få gäster samt få hotell! Men jag och Anna som jag ska jobba med här ska nog kunna roa oss ändå;-) Det är väldigt lugn trafik här nu om man jämför med Turkiet. Har knappt använta tutan ens här, och när jag gjort det har folk kollat lite konstigt på mig... Man väntar nog utan att använda tutan här tydligen! Men bra med lite lugnare grekisk trafik för att så sakta kuinna vänja sig sen vid den hederliga regelrätta trafiken i Sverige:-)
Det är dem gamla lägenheterna från förra året som vi bor i här på Rhodos igen, precis vid stranden med underbar havsutsikt, om än att de är slitna! Har även märkt att Jonas, min gamle kollega för Bravotours i Sharm el Sheikh samt Fuerteventura också jobbar här så det blev ett kärt återseende! :-) 4 november bär det hem till Sverige, läskigt känns det... :-S

Tidigare inlägg