Har studerat de italienska männen, restaurangerna och våra utflykter!
Första tiden nu i Italien har vi varit runt och kollat på alla våra olika utflykter och njutit av den vackra omgivningen som är här längs Sorrentokusten! Vi har gått i det skitiga, men mysiga Neapel, besökt de häftiga utgrävningarna efter Vesuvius utbrott i Pompeji, strosat på Capri med besök på Axel Munthes Villa San Michele och skön promenad nerför den Feniciska Trappan. Jag har gått mina vandringar då jag ska ha gäster som kommer hit för att göra en vandringsresa med vandringar på upp mot en mil flera dagar i veckan, och jag kan säga att det är sannerligen tur jag ska röra så mycket på mig för jäklar vad de äter här!! Första kvällen blev jag nästan rädd, det är antipasto å antipasto, primo piatto och secondo piatto och dolce och småkakor och limoncello och kaffe... Förstår ni att man höll på att spricka! Det är heller inte så att förrätterna är speciellt mycket mindre än huvudrätterna utan det är ordentliga rätter allihopa. Till det har vi druckit mycket vin, man har nog varit lite smålullig dygnet runt första veckan då du tvunget ska provsmaka alla grejer som är typiskt för Sorrento för att lära känna orten innan gästerna kommer! Så det har ju varit nån limoncello varje dag... Mina kollegor har också tvingat mig till att lära mig dricka kaffe! Och det är espresso som gäller! Jag har märkt att den kan smaka väldigt olika beroende på vilket ställe du får den. Det godaste stället var helt klart ett litet fik i Neapel, jag får ju dock hälla i minst en halv påse socker, vilket jag tycker känns onyttigt. Men sen visar det sig att alla italienare använder en påse socker och de kan ju dricka flera espresso varje dag! Sockerkonsumtion alltså... Jag har väl blivit okej på att dricka det, ibland kan det nästan vara gott, men ibland kan det också vara en pina! Men lite världsvan känner man sig, ungefär som när jag låtsas kunna dricka öl och står med en ölflaska i handen, som sagt lite småcool! ;-P
Varje kväll har vi ätit på restaurang här, men vi behöver ju aldrig betala! Isabella som kan italienska säger till ägaren att vi är från en svensk resebyrå och är ute och provar lite restauranger som vi kan rekommendera till våra gäster, under tiden står jag och Amanda bredvid och ler och blinkar med ögonen. Sen slutar det med att vi blir bjudna på massor med mat! Inte alls fel... ;-) Hoppas det håller i sig hela säsongen! ;-P
Vi har även blivit bjudna på en äkta italiensk hemlagad middag! Han som är chef för företaget där vi hyrt in oss för att ha kontor bjöd hem oss, tre tjejer och tre äldre ungkarlar... Men det var trevligt, och gott! :-) En rik man, som bor ovanför Sorrento med världens utsikt och som lagar fantastisk mat! Kan det bli bättre? Jobbigt att han nog är runt 55 år... Men det gör inget, jag har redan hittat snyggingar i yngre ålder! Här blir man uppraggad innan man ens hunnit komma in på baren, och sen frågar dem till och med en om lov att få kyssa en! Väluppfostrade män! En liten funderare har jag fått dok på det där med "pappa, jag vill ha en italienare"... har nämligen märkt att många av de unga snygga italienarna har en förkärlek för dem små speedos-badbyxorna! Men som tur är verkar det inte gälla alla! Och hittar jag någon kommer jag nog se till så han inte väljer några små tajta speedos kan jag lova!! Ett annat litet problem kan ibalnd vara språket, alla kan inte snacka engelska... Blir i o f s bra övning för mig på språket då... ;-)
Adios Fuerteventura, Ciao la bella Sorrento!
Nu är det slut på två månaders näst intill semester, eller? Fuerteventura är verkligen en lugn ö, har blivit mycket solande och badande så man lämnade ön brun som en pepparkaka! Innan jag åkte hann jag förra torsdagen bestiga Pico de la Zarza, tävlingsmänniska som jag är bestämde jag ju att jag skulle klå den rekommenderade tiden som faktiskt bara var 3 timmar och 20 minuter! Därför tog det 3 timmar exakt för mig att ta mig upp o ner för Fuerteventuras högsta berg! Och då stannade jag ändå sammanlagt typ 20 minuter på toppen och för foto längs vägen! Tråkigt nog fick jag vandra själv för de andra jobbade... Men jag hade sällskap av getterna så vi gick och filosoferade över allt möjligt, jag rabblade lite muskler och ben på latin som jag kände jag hade börjat glömma bort lite! Vad getterna filosoferade över vet jag inte riktigt, de tuggade mest gräs... Jag började gå när solen gick upp och var helt ensam (förutom getterna då) på toppen! Så jag sträckte armarna i skyn i blåsten och skrek "I'm the king of the world"! Sen vandrade jag neråt igen innan jag blåste bort... Härlig start på dagen, på vägen ner började jag möta några människor. På flygplatsen dagen efter pratade jag med en gäst som också hade varit uppe, han frågade hur lång tid det tagit för mig, när jag sa 1½ timme upp blev han förvånad och sa lite blygt att så snabbt hade inte han gått... hehehe jag njöt i fulla drag över att vara den snabbaste! ;-D
I lördags hade vi vår sista festnatt i Corralejo, som fin present köpte Sara mikrofonen som jag förälskat mig i när vi var ute för ett tag sen! Den både låter, vibrerar och lyser i olika färger! Såklart tog jag med den till Italien, den mikrofonen kan jag aldrig göra mig av med... Festnatten blev lika lång som alltid i Corralejo... Flicks - Mofaska - Kiwi - Waikiki, den vanliga barrundan! Plus lite karaokesång på nån annan bar... Till Waikiki fick jag och Alex en oväntad skjuts, när vi går längs havet kommer Guardia Civil, den farliga polisen på Fuerteventura som man inte ens får fotografera! De vevar ner rutan och börjar snacka med oss, varken jag eller Alex kan ju spanska så vi förstod inte riktigt vad de ville men de var två unga killar och vi såg vår chans att få skjuts till Waikiki så vi frågade helt enkelt om det kunde gå för sig... Poliserna flinade lite o vi hoppade in i bilen. Där skrev de sen på dens ena mobiltelefon på halvdan engelska "if someone come, say you stolen"som tur var blev vi inte stoppade av någon av deras kollegor på vägen, vi fick prompt inte fotografera poliserna heller och de vågade inte köra ända fram till baren och släppa av oss, hade ju annars varit snyggt att komma utspringande ur polisbilen rätt in i baren... Oväntad gratistur var det! Men skoj, visar att Guardia Civil är inte så hårda och stela som de alltid ser ut som! :-)
Man kunde köpa allt av hon som sålde min älskade mikrofon! De här fejkglasögonen blev en annan favorit!
Igår packade jag ihop mitt pick och pack och gav mig ut på en lång reguljärflygning igen, först till Madrid där jag fick sällskap av en hel hög med kostymnissar som skulle med till Barcelona. I Barcelona har jag sen sovit på ett riktigt flott hotell inatt, checkade in först vid 21.30 och sen saknade jag redan FUE-tjejerna lite så jag var tvungen och ringa dem en runda men vid 22.30 upptäckte jag att hotellet hade ett nice gym så då gick jag upp och sprang och styrketränade lite med utsikt över ett upplyst Barcelona! Så först närmare midnatt kom jag i säng... Sen upp halv sju i morse, så känner mig lite småseg ändå! Men det var en riktigt skön träningsrunda. :-) När jag landade i Neapel såg man direkt på flyget vilka som var italienare... De slängde på sig solglasögonen (trots det var grått ute och vi var inne i ett flygplan..) och sprutade på sig parfym! De måste köpa en ny parfym på varje taxfree eller har de en miniflaska som går förbi säkerhetskontrollen... roliga är dem iaf! När jag fått tag i min väska och kom ut stod där femtio olika kostymklädda italienare med bakåtslickat svart, lockigt hår och skyltar med olika namn på i händerna! När jag hittat mitt namn och hälsat på min chaufför Angelo (eller "for you it´s angel") som han presenterade sig så gick vi ut till värsta snygga bilen där han tryckte på en knapp så att jag fick inbyggd massage på mitt säte... Sen fick jag en lättare guidning ut ur Neapel av honom och han visade att han hade sina tre viktigaste grejer med sig i bilen eftersom han körde folk fram och tillbaka hela dagen; hårgelé, kam och parfym... Dem är för fåfänga, som jag by the way precis lärde mig att de heter vanitoso på italienska! ;-) Innan jag steg av gav jag honom en stor kram och de obligatoriska kindpussarna, han blev överlycklig och gav mig både sitt visitkort och en turisttidning så jag kan träna min italienska, jag kunde ringa honom för skjuts när som helst... ;-P
Vår lägenhet som vi ska bo i nu ca tre veckor tills vi flyttar till ett av våra hotell är enorm! Den ligger mitt i centrum av Sorrento, och när man kommer in i den känns det som att komma hem till gamla människor! Där är nämligen många gamla tavlor, mycket glasdörrar och glasbord och andra "gamla" möblemang som får en att tänka till förr i tiden :-P Där är som sagt många rum; tre sovrum, en toalett som går otroligt mycket i brun och som är så ful så jag skrattade länge åt den när jag kom in i den!, ett kök, vardagsrum, hall och ett typ "finrum"
sen tror jag inte där finns fler, men det kan vara någon dörr jag inte upptäckt än... ;-P
Än så länge har jag hunnit smaka en äkta napolitansk pizza och sett vårt kontor. Imorgon ska vi börja med visning av våra hotell. Mycket nytt att lära sig framöver, men det ser jag fram emot! :-)
Ciao bella!
Arrivederci :-)