Hanna Arvidsson

Ja, förra torsdagen började det då tidigt på morgonen då jag och Madde gav oss iväg till flygplatsen, i taxin kommer Madde på en viktig grej som hon glömt... Men det var ju bara att se till så denna lilla petitess som bara kan vara utanför kylskåp 12 timmar fraktades ner till Koh Chang, där det under förklaring med enormt tålamod fick en av våra hotellreceptioner att förstå att de skulle förvara den i kylskåpet till guiden kom och hämtade den! Är grymt imponerad över att de lyckades...

På flygplatsen tog vi oss en dyr (fast i svenska ögon sett normalpris..) frukost. God var den iaf! Sen mötte vi upp våra pensionärer, ibland när tålamodet tryter över deras alla möjliga konstiga frågor och när de är för långsamma så undrar man varför man väljer att umgås med såna gamlingar varje dag:-P Fast sen är dem ofta rätt söta ändå! Det mest komiska är att alla gamlingar alltid lägger så stort intresse över logistiken. De undrar hur länge de ska ha denna bussen, om bussen kommer stå kvar och vänta medan vi är inne någonstans eller om den kommer köra iväg, vad de kan lämna kvar i bussen, var de kan slänga skräpet, om busschauffören äger bussen eller han kör för ett bussbolag m.m. Och detta sitter de och diskuterar fram och tillbaka länge, verkar nästan mer intressant än själva sevärdheterna ibland. Hur kan DET vara så intressant undrar man ju...

När vi landat i Phnom Penh, var det första som roade mig bussens söta små gardiner, det andra var 4 kambodjaner som lastade en buss med paket. De använde sig av tekniken att kasta in paketen till höger och vänster och i slutet trycka på medan de pressade in de sista paketen. Det där med att vara försiktig med innehållet och stapla fint funderade dem aldrig på...

I Phnom Penh kan jag lista tre höjdpunkter:

1. Nattmarknaden!!!! Ojojoj, det finns så mycket bra grejer på dessa marknader. Och pruta, jag älskar ju det! Även om jag blev sjukt sur på en kambodjanska som kör med fulingen att när hon sagt 3 dollar hur länge som helst (och jag två) plötsligt går upp till 6 dollar för att hon ser en annan som börjar rycka i samma kläder och tänkte att hon nog kunde få mer då. INTE OK! Så hon ville jag slå lite på, men jag lugnade ner mig och var nöjd med mina örhängen, två klänningar och en kofta som jag fått med mig hem. Det mest spännande är provningen av kläderna. I en affär orkade jag inte ens prova utan köpte en klänning bara genom att hålla upp den framför mig och se lite av den i den minimala spegel på 20*20 cm som hon hade! (Obs. kom ihåg att det var fröken Hanna Arvidsson, drottningen av beslutsångest som gjorde detta!) Ibland har dem "ombytesklänningar", det ser ut som ett tält du kränger på ovanpå klänningen/tröjan du har på dig och sen tar du av din egen tröja där under och sätter på den andra. Förstå hur mycket man börjar svettas i denna värmen när man ska till att lyckas med det...

2. Ett annat intressant men hemskt besök var Toul Sleng (S21) och Killing Fields. S21 är en gammal skola som blev fängelse åren efter inbördeskriget (1975-1979) då De röda khmererna tog makten och mördade tusentals kambodjaner utan att omvärlden var medvetna om det. På S21 fick vi se hur fångarna tvingats bo, leva och torteras då de inte gav rätt svar till ledarna, inte hade de synpunkter på hur ett land skulle ledas som de hade. Vi fick se hemska bilder på hur de torterats, på tredje våningen hade de satt upp stängsel då en fånge hade försökt hoppa ut därifrån och ta självmord för att slippa ifrån fängelset. Under dessa fyra åren mördades 1,5 miljoner människor i Kambodja och många grävdes ner i stora massgravar. En av dem är då Killing Fields som vi besökte och fick se kranium, benrester, tänder och kläder. Det kommer bara upp mer och mer utav detta varje gång det regnar... Hemskt. Och närmre 20 000 massgravar tros finnas runt om i Kambodja.

3. Italienaren! Tror ni inte att en av de restauranger vi använder oss av i Phnom Penh ägs av en som är halvitalienare! Hur lycklig kan man inte bli... Så jag hamnade med honom och snackade om allt mellan himmel och jord över en espresso (såklart hann han klämma in att han var singel, han är ju italienare!) Men det var underbart att känna italienarpersonligheten hos honom. Med hur han kollar in en, vad han säger och hans ögon. ;-) Nä det var roligt. Madde märkte hur jag blev lite till mig, trots att han inte var särskilt snygg. Men han var ju italienare...

Förutom att vara i Phnom Penh åkte vi ett spännande inrikesflyg (propellerplan) upp till Siem Reap för att besöka Kambodjas stolthet, Angkor området och såklart Angkor Wat. Det var häftigt! Vi cyklade även runt på området, vilket jag gillade. Flera tempel fick vi se, och vi var inne i Angkor Wat, Bayon templet som var inrett med en massa ansikten, mitt favorittempel av de tre vi besökte! Och sist även Taphrom templet, mer känt som Tomb Raider templet efter att filmen med Angelina Jolie spelades in här i början av 2000-talet. I Siem Reap gjorde jag och Madde även ett riktigt fynd! "Vietnamhattar" som vi lyckades pruta ner till 2 dollar! Kan det blir bättre? Skitnöjda har vi sen gått runt i dessa hattar under resan, perfekta solhattar! Man måste dock alltid ha på sig dem när man är på resande fot, går inte att packa ner i väskan direkt...

I Siem Reap besökte vi även de flytande byarna som (tycker jag) konstigt nog får vara med på UNESCO:s världsarvslista trots att folket som bor där både dricker vattnet och kissar och bajsar i denna enorma sjö, hur äckligt är inte det! Och på ett världsarv liksom... De som levde där jagade turistbåtarna för allt vad de var värda för att visa upp när deras barn höll i ormar, och ville man ta ett kort på de gulliga barnen som höll ormarna så kostade det 1 dollar. Och barnen var ju inte ett dugg rädda för dessa ormar, de pussade och hade dem om sig överallt till och med ner i byxorna... Jag tog ett foto, men i smyg så jag slapp betala. Mina pengar skänkte jag till SOS-barnbyn vi besökte istället!

Vi åkte nämligen buss genom en stor del av Kambodja, och då besökte vi lite olika ställen, en hantverksby, silkestillverkning där man kunde få smaka kokta silkesmaskar om man ville... jag ville inte! Ett stopp kunde man även få smaka på specialiteter som friterade spindlar, och inte vilka spindlar som helst utan tarantellor! Jag kan säg att jag skippade att smaka på detta också, även om en liten försäljare på 11 år som hette Weeboo, verkligen ville ajg skulle testa. "It tastes like chicken" körde han ju förstås med... Men får väl säga såhär, om Madde blir sjuk så jag måste köra rundresani Kambodja någongång så ska jag lova att smaka friterad tarantella då! :-S

Men SOS-barnbyn var en favorit! Gud, man vill bara ta med sig alla dessa sötnosar hem. Men förutom de söta dagisbarnen besökte vi ju även äldre barn, ända upp till 25-åringar! Riktigt skoj, de tyckte ju det var jätteroligt. Tittade på oss som apor på zoo ;-) Vi såg ju konstiga ut och pratade konstigt, 18-åringarna hade lite svårt att peka ut Sverige åt oss på kartan, men lyckades tillsist! På dagiset hittade jag en liten kille som älskade att posera för mig. Han stod blickstilla i konstiga ställningar så länge han kunde... :-) Sån sötnos...

Sist på vår rundresa hade vi ju party! Och såklart tequilarace... I Sihanukville, besökte vi fina stränder (en som tyvärr hade en massa sandflugor som gillade mig vilket gett mig bett som kliar femtio ggr värre än myggbett... men det försvinner nog snart!) Men höjdpunkten var ju tequilarace, Madde hade ju tjatat på gästerna om detta hela rundresan. Dock var det bara sju tappra som följde med oss på detta. Det var på Monkey Republic, backpackers favoritplace. Där man dels får en bägare med hur mycket öl som helst i för 10 dollar, men jag som fortfarande inte lärt mig dricka öl var ju mer glad för tequilashotarna för 1 dollar stycket...

Öl för pengarna!

Gästerna våra klarade bara 2 eller 3 tequila sen smet de hemåt. Men jag och Madde och Joe, Maddes gamla kollega från Dubrovnik i somras och lite nyfunna vänner tog desto fler... Också lite drinkar på det. Kan säga att sitta på en båt dagen efter i en och en halvtimme med blagande solsken var inte det underbaraste... Men kvällen var sjukt kul! Hann med lite av varje och jag som alltid får för mig att ta nattdopp när jag festar gjorde ju såklart det. Kl. 4 på morgonen åkte vi hem, då stod Maddes ögon fortfarande åt alla håll och jag var som en dränkt katt med inte världens bästa koll på min väska... Dagen efter kollade jag igenom om något var borta då jag inte hade haft världens bästa koll på min väska under kvällen, det enda som var borta var en tuggummiburk! Då blir man glad! Kameran, plånboken, nycklar och dyrt smink låg fint kvar :-)

Tillsist tog vi bussen tillbaka över gränsen in till Thailand, tydligen lyckades jag missa en stor kobra på vägen. Irriterande! I Thailand nu myser jag och Madde i vår dubbelsäng med rosentäcke :-) Efter att bott ihop nu ett längre tag har vi lärt känna varandra allt för väl... Men man vet iaf vad den andra har i tankarna då o då! ;-) Vi passar på att hänga ltie på Koh Chang nu, bättra på brännan och värma upp inför mitt födelsedagsfirande. Jag älskar ju att fylla år, så nu har jag tjatat på dem om detta ett tag. Aksels uppgift är nu att i Bangkok ragga ihop lite folk som vi kan bjuda hem på födelsedagsfirande, och sen ska vi ju avsluta med en brakutgång! Några svenskar, en från Singapore och tjugo "nödfalls-thailändare" ifall vi inte lyckats få ihop tillräckligt många har vi än så länge... ;-) Blir nog ett nytt tequilarace...

Bra dag på jobbet? ;-)