Hanna Arvidsson

Nu är det slut på två månaders näst intill semester, eller? Fuerteventura är verkligen en lugn ö, har blivit mycket solande och badande så man lämnade ön brun som en pepparkaka! Innan jag åkte hann jag förra torsdagen bestiga Pico de la Zarza, tävlingsmänniska som jag är bestämde jag ju att jag skulle klå den rekommenderade tiden som faktiskt bara var 3 timmar och 20 minuter! Därför tog det 3 timmar exakt för mig att ta mig upp o ner för Fuerteventuras högsta berg! Och då stannade jag ändå sammanlagt typ 20 minuter på toppen och för foto längs vägen! Tråkigt nog fick jag vandra själv för de andra jobbade... Men jag hade sällskap av getterna så vi gick och filosoferade över allt möjligt, jag rabblade lite muskler och ben på latin som jag kände jag hade börjat glömma bort lite! Vad getterna filosoferade över vet jag inte riktigt, de tuggade mest gräs... Jag började gå när solen gick upp och var helt ensam (förutom getterna då) på toppen! Så jag sträckte armarna i skyn i blåsten och skrek "I'm the king of the world"! Sen vandrade jag neråt igen innan jag blåste bort... Härlig start på dagen, på vägen ner började jag möta några människor. På flygplatsen dagen efter pratade jag med en gäst som också hade varit uppe, han frågade hur lång tid det tagit för mig, när jag sa 1½ timme upp blev han förvånad och sa lite blygt att så snabbt hade inte han gått... hehehe jag njöt i fulla drag över att vara den snabbaste! ;-D
 
I lördags hade vi vår sista festnatt i Corralejo, som fin present köpte Sara mikrofonen som jag förälskat mig i när vi var ute för ett tag sen! Den både låter, vibrerar och lyser i olika färger! Såklart tog jag med den till Italien, den mikrofonen kan jag aldrig göra mig av med... Festnatten blev lika lång som alltid i Corralejo... Flicks - Mofaska - Kiwi - Waikiki, den vanliga barrundan! Plus lite karaokesång på nån annan bar... Till Waikiki fick jag och Alex en oväntad skjuts, när vi går längs havet kommer Guardia Civil, den farliga polisen på Fuerteventura som man inte ens får fotografera! De vevar ner rutan och börjar snacka med oss, varken jag eller Alex kan ju spanska så vi förstod inte riktigt vad de ville men de var två unga killar och vi såg vår chans att få skjuts till Waikiki så vi frågade helt enkelt om det kunde gå för sig... Poliserna flinade lite o vi hoppade in i bilen. Där skrev de sen på dens ena mobiltelefon på halvdan engelska "if someone come, say you stolen"som tur var blev vi inte stoppade av någon av deras kollegor på vägen, vi fick prompt inte fotografera poliserna heller och de vågade inte köra ända fram till baren och släppa av oss, hade ju annars varit snyggt att komma utspringande ur polisbilen rätt in i baren... Oväntad gratistur var det! Men skoj, visar att Guardia Civil är inte så hårda och stela som de alltid ser ut som! :-)
 Man kunde köpa allt av hon som sålde min älskade mikrofon! De här fejkglasögonen blev en annan favorit!

Igår packade jag ihop mitt pick och pack och gav mig ut på en lång reguljärflygning igen, först till Madrid där jag fick sällskap av en hel hög med kostymnissar som skulle med till Barcelona. I Barcelona har jag sen sovit på ett riktigt flott hotell inatt, checkade in först vid 21.30 och sen saknade jag redan FUE-tjejerna lite så jag var tvungen och ringa dem en runda men vid 22.30 upptäckte jag att hotellet hade ett nice gym så då gick jag upp och sprang och styrketränade lite med utsikt över ett upplyst Barcelona! Så först närmare midnatt kom jag i säng... Sen upp halv sju i morse, så känner mig lite småseg ändå! Men det var en riktigt skön träningsrunda. :-) När jag landade i Neapel såg man direkt på flyget vilka som var italienare... De slängde på sig solglasögonen (trots det var grått ute och vi var inne i ett flygplan..) och sprutade på sig parfym! De måste köpa en ny parfym på varje taxfree eller har de en miniflaska som går förbi säkerhetskontrollen... roliga är dem iaf! När jag fått tag i min väska och kom ut stod där femtio olika kostymklädda italienare med bakåtslickat svart, lockigt hår och skyltar med olika namn på i händerna! När jag hittat mitt namn och hälsat på min chaufför Angelo (eller "for you it´s angel") som han presenterade sig så gick vi ut till värsta snygga bilen där han tryckte på en knapp så att jag fick inbyggd massage på mitt säte... Sen fick jag en lättare guidning ut ur Neapel av honom och han visade att han hade sina tre viktigaste grejer med sig i bilen eftersom han körde folk fram och tillbaka hela dagen; hårgelé, kam och parfym... Dem är för fåfänga, som jag by the way precis lärde mig att de heter vanitoso på italienska! ;-) Innan jag steg av gav jag honom en stor kram och de obligatoriska kindpussarna, han blev överlycklig och gav mig både sitt visitkort och en turisttidning så jag kan träna min italienska, jag kunde ringa honom för skjuts när som helst... ;-P

Vår lägenhet som vi ska bo i nu ca tre veckor tills vi flyttar till ett av våra hotell är enorm! Den ligger mitt i centrum av Sorrento, och när man kommer in i den känns det som att komma hem till gamla människor! Där är nämligen många gamla tavlor, mycket glasdörrar och glasbord och andra "gamla" möblemang som får en att tänka till förr i tiden :-P Där är som sagt många rum; tre sovrum, en toalett som går otroligt mycket i brun och som är så ful så jag skrattade länge åt den när jag kom in i den!, ett kök, vardagsrum, hall och ett typ "finrum"
sen tror jag inte där finns fler, men det kan vara någon dörr jag inte upptäckt än... ;-P

Än så länge har jag hunnit smaka en äkta napolitansk pizza och sett vårt kontor. Imorgon ska vi börja med visning av våra hotell. Mycket nytt att lära sig framöver, men det ser jag fram emot! :-)

Ciao bella!
Arrivederci :-)