Hanna Arvidsson

De senaste tre månaderna i Sri Lanka har bara sprungit i väg! Detta för att mycket tid har lagts på att träffa en viss person... Som vanligt när jag är ute och flänger så kärar jag ner mig lite. Det är i och för sig ganska bra att göra när man är guide för man får väldigt mycket inside information, samt testa på lite mer hur det är att leva i landet. Denna någon som blev väldigt intressant jobbar på det hotellet som jag mest är på under rundresans gång. Vilket gjorde det hela lite komplicerat (eller mer spännande;-P) Hotellen har nämligen som policy att de som arbetar där INTE får träffa gästerna utanför hotellet. Och det är inte så att personalen håller varandra om ryggen utan de tjallar på varandra om de får reda på något. Och kommer det minsta lilla fram så blir de avskedade. Så hårda bud och därför var det mycket smygande. Men vi har lyckats i tre månader att ses utanför hotellet, hemma hos honom, samt att han kommit på lite rumsbesök till mitt rum också. Visst har det funnits dem som haft sina onda aningar men inget mer och allt har lyckats hållas hemligt väldigt smidigt. :-) 

 

Denna någon gjorde min tid i Sri Lanka ändå bättre. Många människor här är väldigt vänliga men det är svårt att verkligen bli vän med dem. Där är några jag har lyckats med men denna är en man som verkligen har ett fint hjärta! Han har gjort så att jag gått långt utanför min bekvämlighetströskel. Han är från landsbyn, och där lever de lite enklare än i städerna. Jag som har sovit hos honom många gånger den veckan jag varit på detta hotellet de senaste tre månaderna har vant mig vid att inte alltid ha five star-hotell bekvämlighet. Toalett som är ett hål i marken, utomhusdusch som har vatten som värms upp av solen, dvs har det regnat så blir det en kall dusch, samt man måste duscha i bikini med tre kor och ibland lite varaner som stirrar på en samt grannens ungar som skrattar och ropar "titta vilken vit tjej", toaletten är utanför hans föräldrars hus, hans hus ligger bredvid och det gäller att planera in sina toalettbesök för att mitt i natten kan du inte gå till toaletten, då föräldrarna sköter lampan till toaletten... Samma med tandborstning, det får oftast göras ganska tidigt på kvällen, många gånger innan kvällsmaten, samma anledning - lampan. Hans hus är halvfärdigt (dem bygger efterhand pengar kommer in) så nedervåningen är färdig, men trappan till ovanvåningen slutar vid ett hål som är halvt täckt med en presenning. Då och då får man in en katt på besök genom hålet... Ovanvåningen är sen inte alls påbörjad, bara avgränsad i olika rum. På nedervåningen har han sovrum och vardagsrum, fin TV från Dubai då han jobbat i Dubai och Doha i sju år, gamla nersuttna soffor och endast fläkt, ingen AC. Ja, inget prinsesshem direkt men han är så stolt över det, för det är hans eget. Och man märker när man går i hans föräldrars hem också hur annorlunda vi ser på inredning och vad vi tycker är fint. Det är inte direkt den skandinaviska stilen om man säger så;-) Men även om jag har blivit smått galen ibland av att bli för varm om natten, eller inte kunna gå på toaletten när jag vill osv så har jag ändå trivts väldigt bra när jag varit hos honom. Och jag skäms lite också över hur bekväma vi är i Sverige med att många har pengarna till det mesta, man ser inte samma lycka i Sverige när någon får presenter som här. Och vi har egentligen för mycket av det mesta, och ändå fortsätter vi alla att köpa, köpa och köpa... Jag är ju likadan själv, men man får en tankeställare ibland när man ser andra delar av världen. Många gånger kan de också vara lyckligare än vad vi ibland är hemma, man märker att lycka inte kan köpas för pengar!

Hans familj är så söta och bjuder mig på mat och hämtar och lämnar mig med sin tuktuk. De har haft jättesöta kattungar där den senaste månaden som jag gosat lite för mycket med så jag fått lätt allergiska anfall, men man kan ju inte låta bli när det gäller söta kattungar! Hela byn livnär sig främst på kanelplantage och jag har fått se hur de gör när de tar fram sin kanel, samt jag har fått en stor hög med stora kanelstänger att ta med hem. Jag har också gett byn något att snacka om... När där helt plöstligt började dyka upp en vit kvinna så blev de ju något nyfikna, första dagen jag var där stod folket längs med vägarna när jag, han, hans bror, hans systers man samt systers son åkte runt i byn. Vi klättrade upp på ett berg och promenerade längs med en flod med en svans av 12-17 åriga killar efter oss som kom med famnen fulla av lotusblommor och kokosnötter för mig att dricka. När vi körde hade vi en moped med tre killar på efter oss som ville följa med på allt också. 

Efter att månaderna har gått har de börjat vänja sig lite mer, de ler alltid stort när jag kommer, men den stackars killen jag besöker får frågor på frågor att besvara vem jag egentligen är. Till hans mamma säger han att vi sover i olika rum samt är vi ute får man knappt visa några känslor för varandra, det gör man inte i Sri Lanka. Jag höll på att skratta ihjäl mig när han berättade efter kanske två månader att han sa till sin mamma att en av oss sov i vardagsrummet och en i sängen. Jag frågade om han tror att hon verkligen tror på det, då flinade han lite och sa att nja, hon gjorde nog inte det helt längre... Men hon hade redan godkänt mig ändå ;-) Senast blev det till och med lite cricket spelande i byn, tjejer fick tyvärr inte vara med dock även om jag förklarade att jag skulle varit väldigt grym och faktiskt lärt mig reglerna (det har varit VM i cricket de senaste nästan två månaderna och Sri Lanka är ett land med enormt cricket intresse, så jag fick min lokalguide jag hade några veckor: Chandima, att lära mig reglerna. Och det är faktiskt en riktigt rolig sport!) Han trodde på mig för han har sett mig spela badminton;-) Men byns regler ruckar man inte på och enligt dem sklle inte tjejer spela cricket... Så jag fick titta på, men det var riktigt trevligt det också, roade mig med att kolla in skolan lite eftersom vi var på skolans område, men det var söndag så det var utan skolbarn. 

Under våren har jag också haft besökt. både av Ulla och Bertil Hervén som följde med på min rundresa två veckor i februari, samt av min gamle guidekollega Nadija som var ute och backpackade och gjorde ett stopp hos mig i Sri Lanka också. Riktigt trevligt med båda två besöken! Kul och få visa Ulla och Bertil min vardag, samt gött att få en lite mer jämnårig tok på besök. Jag och Nadija skämde bort oss en vecka på Cinnamon Bey, fick båda guiderabatt så vi drack mojitos för 15 kr stycket, njöt av god mat samt svenskt godis (Hervéns hade haft med till mig:-)), badade i rummets utebadkar på balkongen och snackade skit. Hon fick också följa med mig ut till denna "någon" på landsbygden och se hur man levde där. Vi spelade badminton på hotellet, senare har jag fortsatt med detta flera gånger varje vecka med personal från hotellet, ibland gymkillen, ibland någon av väskbärarna. De ställer upp när Hanna är rastlös;-) Nu planerar vi semester för fullt efter att jag kommit hem till Sverige, två veckor Schweiz och Italien ska det bli!

Jobbet har också flytit på bra. En snabb släng av matförgiftning, samt en lång seg förkylning med hostan från helvetet har stört lite bara. Förkylningen fick jag tillsist ta till antibiotika för att bli av med. Min lokalguide Ananda är ju annars den som kommer med råd på råd med hur man ska bli frisk med olika typer av mat, kryddor, frukter osv. Men efter en vecka med feber till och från, samt en hosta som gjort så jag knaprat 100 halstabletter på en vecka (ja, det blev lite lätt laxerande verkan på det), var tvungen att ha en halstablett inne hela tiden för att kunna guida och berätta för gästerna utan att hostan skulle avbryta, samt fått halvsitta upp för att kunna sova. Så sa Ananda tillsist, nu stannar vi till på apoteket och köper antibiotika till dig, det brukar gå bra utan recept. Och det gick finemang, fyra dagars antibiotika som ännu mer tog knäcken på min mage men också på hostan och febern och därefter blev jag frisk:-) Har varit tungt med träningen därefter dock, antibiotikan slog nog ut det mesta tror jag. För gästerna har det också varit lite smågrejer som slått ut. En vecka fick vi maginfluensa... Något virus som gick som gav antingen maginfluensa eller feber och förkylning. Jag fick en mix med huvudvärk och illamående;-P En annan vecka var det en gäst som ramlade och bröt lårbenshalsen och armen. Resulterade i en natt på statligt sjukhus innan vi kunde ta henne till ett privat. Statliga sjukhusen här var också en upplevelse att besöka. Kändes som att komma tillbaka till 1800-talet och hälsa på. Alla var i samma sal och det kändes mer som att alla skulle smitta varandra än att någon skulle bli frisk! Man var också tvungen att ta med sina egna lakan... De ger gratis behandling för alla dock, även turister! Min gäst fick gratis ligga där en natt, få konsultation av läkare samt röntgen! Sen den privata kliniken som hon fick opereras på och ligga på en och en halv vecka var som ett femstjärnigt hotell. Hon hade sin privata sjuksköterska hos sig hela tiden och en dag när hon var extra nere för att hon fått sin semesterresa förstörd med en skada och sa hon ville ligga under ett parasoll på stranden med en drink i handen så muntrade de upp henne med att komma in med ett parasoll och en drink, det var bara stranden som fattades! 

 

Nu börjar tyvärr tiden i Sri Lanka verkligen att leda mot sitt slut. Sista rundresan fick jag presenter från både busschaufförer, lokalguide, hotell, personal som jobbar på tempel och jag vet inte allt! Befinner mig nu i Colombo, mina sista dagar, jag lämnade gästerna på flygplatsen i måndags och natten till fredag åker jag hem till Sverige. Tyvärr åker jag dagarna innan de firar sitt hinduiska och buddhistiska nyår här 13-14 april, vilket ska vara väldigt festligt, så det är lite tråkigt. Sen kommer jag sakna väldigt mycket folk på olika hotell, lokalguider och busschaufförer, TJ - en kompis jag hängt mycket med i Colombo, Rasitha som jag hängt en del med på Cinnamon Bey och som nu ska bege sig till Doha och jobba. Och såklart min lilla kärlekspojke <3 Han var här i Colombo och hälsade på mig igår och idag lyxade vi till det med att beställa frukost till rummet. Kommer sakna honom, men på samma sätt kändes det lättare att lämna honom idag än sist. Kändes som vi fick ett fint avsked:-) Och man vet ju aldrig vad som händer till nästa vinter, vi får väl se vad som lockar;-)