Hanna Arvidsson

Jag vet det var ett tag sen, rättare sagt en evighet sen. Men jag har inte riktigt haft lusten att sätta mig och skriva. Men eftersom jag skriver denna lite för att själv komma ihåg vad jag är med om under mina säsonger så kände jag att jag nu fick ta mig i kragen och göra ett långt inlägg. Så redan nu, bered er på att detta kommer vara väldigt långt. Det är några månader vi ska ta oss igenom…

Hela vintern spenderades i Sverige. Jag hade egentligen bestämt mig ganska tidigt för att det bara skulle vara vintern jag spenderade i Sverige, kanske en vinter blandat Sverige/Turkiet och att jag ville ut igen till sommaren som guide. Frågan var bara var. Det var ju en kille som drog i Turkiet, annars kände jag mig rätt färdig med Turkiet. Och efterhand kände jag mig rätt färdig med honom också, även om det var något som inte var lätt alls, och fortfarande vissa dagar inte är. Det där med att bli kär har jag sett till att hålla mig ifrån sen dess;-)  Men då poppade ett väldigt intressant alternativ till sommaren upp, som lät helt underbart. ISTRIEN! Istrien är en halvö i norra Kroatien som har en historia att ha varit under italienskt styre både under venetianerna tid samt under första delen av 1900-talet vilket gör att det är mycket italiensk feeling på mat, vin och alla uppfödda där lär sig än idag italienska i skolorna utöver kroatiska. Istrien skulle vi ha i vårt sommarprogram för första gången. Det lät som en destination helt i Hannas smak, jag hade ju alltid velat prova på Kroatien också och sen utflykter som Venedig, Europas största droppstensgrotta i Slovenien eller världens mest välbevarade amfiteater i Pula lockade ju inte dåligt heller. Så jag bestämde mig för att där ville jag jobba i sommar! Då gav kontoret mig en ännu trevligare kombination, om jag kunde tänka mig att jobba maj-aug i Istrien och sen åka tillbaka till mitt älskade paradis Sorrento och jobba slutet på augusti till slutet på september. Klart man tackar ja till ett sånt erbjudande!

Dock var det mycket som försökte sätta käppar i hjulen under vintern. Min kropp ville inte som jag ville, jag var hos läkaren och kollade upp allt från topp till tå, helcheck på alla mina organ, allergikontroll – rubbet. Frikort inom sjukvården ett år framåt lyckades jag skrapa ihop till men några fel på mig hittade de inte. Så jag antog att jag fick väl räkna mig frisk då även om kroppen betedde sig konstigt. Det var kanske meningen man skulle må lite illa då och då, ha ont i magen, ha huvudvärk nästintill dagligen, vara skitförbannad ibland och vara svintrött ibland. Det var ju inget som hade kommit plötsligt utan lite i etapper under en lång tid på nästan ett år så det var kanske bara något man fick vänta ut på samma vis. Sen började det närma sig pappas 60-årsdag och vi skulle åka familjen till Dubai och fira. Vi skulle åka en tisdag och fredagen innan började jag känna mig väldigt konstigt på jobbet. Rent ut sagt så kände jag mig full! Väggarna röde sig lite och jag kunde inte gå helt rakt. På kvällen blev det värre och morgonen efter kunde jag inte röra mig utan att bli så yr så jag var tvungen att spy. Kul? Nej… Så det blev många besök på akuten, öron-näsa-hals mottagning, neurolog m.m och inställd resa… En halv vecka höll det i sig så pass illa så jag inte kunde göra mycket utan att spy, sen blev det successivt bättre och efter två veckor var det typ bra. Så länge jag lät bli att åka hiss och såna grejer som irriterade balanssinnet. Därefter blev det bara bättre och bättre, en period efteråt kunde jag få slängar då jag kunde känna av det en kort stund, kanske bra någon sekund men nu är det längesen sist. Vad det var då. Ja, det vet ingen än. Men de har gjort test för att kolla allt från virus på balansnerven, kristaller, hjärnblödning, hjärntumör, borrelia och annat roligt… Men som sagt inget svar på vad det var hittades, i vilket fall som försvann det ju och vår resa till Dubai blev av. Bara en månad senare:-)

Sen började våren komma och jag kom iväg ut som guide igen. Och Istrien som ort var så fint som jag trott. Första intrycket av Kroatien fick jag redan på planet ner. Jag hamnade bredvid en kroat som flytt till Sverige under Jugoslavien kriget och nu bott där i 25 år. Han gav mig världens lokalguide introduktion om Kroatien med folkmängd, distanser, viner, tryffelsvamp, mat, natur, kultur och allt möjligt om landet.  Så de få timmarna på planet ner gick fort. Dock var planet lite försenat, vi landade i Zagreb tio minuter EFTER att boardingen på mitt nästa flyg hade börjat… Med ett rusande hjärta och något stressvettande rusade jag ut ur planet, missar nästan transitdisken där jag får mitt nästa boardingkort, rusar till nästa säkerhetskontroll som är århundradets långsammaste. Där blev jag såklart fast för de hade bestämt sig för att de skulle kolla alla elektroniska grejer i mitt handbagage; dator, sladdar, kamera, mobil, hårddisk, högtalare, locktång, när de till och med började plcoka ut solglasögonfodralet började jag bli smått irriterad och försökte förklara att jag skulle med flyget nu, nu, nu!!! Samtidigt gick en snubbe och ropade ut mot Pula, hurry up, hela tiden och där stod jag som ett svettandes nervvrak med alla ”elektroniska” prylar som legat fint nerpackat som ett pussel (för att få plats med allt) nu istället låg huller om buller uppe på bordet. ”

”Ja, pep jag. Ja ska till Pula, håller du planet åt mig?”  Och jag fick i alla fall till svar en blinkning och ”Ja, för dig håller jag det såklart” Och där insåg jag likheten mellan italienare och kroater… ;-) Stor skillnad var dock språket. Första intrycket var att det lät som ryska…inte bra!

Efter att ha rusat ifrån säkerhetskontrollen först en gång, glömt ena väskan, rusat tillbaka, hittat väskan som de nu trodde innehöll en bomb och ville kolla igen, tillsist fått med mig väskan. Kommit till gaten som siste man bara för att komma på planet och inse att det är exakt samma plan jag åkte från Köpenhamn till Zagreb med, samma personal och jag får så när som på en plats samma säte som jag precis lämnat… På köpet hade jag fått en kortisolutsöndring som hette duga!

Detta plan gick sen ner först en gång i en ort som heter Zadar och därefter i Pula. På planet var där en kroatisk tant som underhöll oss alla genom att irra runt i gången båda gångerna vi skulle landa och vägra sitta ner när man MÅSTE sitta ner. Vilket skapade lite kalabalik på planet i form av kroatiska gubbar som rusade upp för att dra ner henne i närmsta säte och hålla henne så hon inte skulle ramla vid landningen. Ja efter en händelserik resa kom jag till lilla flygplatsen i Pula, vid inlandningen såg jag amfiteatern, världens sjätte största och den bäst bevarade!

I Istrien jobbade jag först med Anna, Sophie och Magdalena. Sen slutade Sophie och nya kom Sofia och Madeleine. Finaste kommentaren fick jag en dag av Sophie som sa ”Allt blir en sång när man är med dig, Hanna” då jag svarat Jesus Christ Superstar lätt sjungandes som svar på en fråga. Och då hade hon också upptäckt att jag är en levande liten jukebox.

I början var vi runt och studdade och lärde oss om allt. Vi insåg att Istrien är en vinregion. 120 vingårdar på en yta av ca 3000 kvadratkilometer gjorde att det blev mycket vindrickande. Och framförallt deras vita vin malvazija samt dessertvin muskat kan man dricka ihjäl sig på! Så det blev mycket vindrickande och likördrickande. Norra Italien är ju känt för sin grappa, här gör man också grappa som då istället kallas rakia och som smaksätts på olika vis. Min favorit var rakian terranino som var smaksatt grappa med det röda lokala vinet terran och kryddat med citron ,anis, kanel, kryddpeppar. Smakade lite som glögg!

Inte bara utflykterna gav på vin utan även hade regionen vinfestivaler då och då. Den största var i slutet på maj och hette Vinistra. På den fick vi för strax under hundralappen smaka hur mycket vin vi ville från de olika vingårdarna, och såklart tilltugg på det! Alla var de samlade i en utställningslokal som ligger i Poreč där vi bodde. Och vinet är som sagt av en kvalitet som inte är att leka med, till och med nu när jag sitter i Italien saknar jag vinerna från Istrien!! Det här var den bästa vinfestivalen, en mindre var en malvazija festival i hamnen och sen lyckades jag och Anna också tima in en ledig dag en söndag då det var öppet hus på alla vingårdar i Istrien så vi åkte runt till de olika och bara drack vin, snackade med folk, åt små tilltugg och skaffade nya vänner! Otroligt trevligt:-) Jag blev vän med några gubbar som bodde uppe i norra delarna av Istrien och var musiker, efter några glas vin kunde jag plötsligt snacka flytande italienska med dem och vi bestämde vi skulle komma dit två veckor senare på barbecue! Detta glömde ju jag och två veckor senare får jag ett sms på italienska där det står kort och koncist, ikväll, klockslag, plats och att det blir nyfångade fisk och skaldjur. Som tur är föll detta samma dag som Isabella kommit på semester för att hälsa på så då hade ju jag och Anna med oss en italiensk språkig iaf. Men det gick ändå väldigt bra och var trevligt. Anna var till och med uppe och spelade på nåt konstigt instrument;-)

Som sagt hade jag Isabella på besök en vecka. En utav få veckor då det var riktigt varmt. Vi har nämligen haft en konstig sommar kring medelhavet med sämre väder än vanligt, kallare, mer regn och mycket åska. Hörde till och med hur de sa att de inte regnat så mycket på 200 år en sommar. Det var inget vi nämnde för gäster, de lämnade ju nämligen en otroligt fin sommar bakom sig i Sverige och när de då undrade hur vädret varit hos oss fick man ju säga väldigt varierat, många varma dagar men också några med regn. Allt för att låta så positiv som möjligt;-) En veckas ankomst brakade dock himmelen lös precis när de skulle ut till bussarna, de få meterna de skulle gå mellan ankomsthalen och bussen gjorde dem så blöta så det såg ut som de tagit en dusch… Välkommen liksom! Men Isabellas vecka var jättefin. Vi bodde på hotell en natt och latade oss på stranden, åt gott på restaurangerna, var på båttur, i grottorna i Slovenien, seightsade runt i Pula samt festade järnet. Bland annat var det Rise up festival med både Shaggy (Mr Bombastic som man trodde gått i graven för länge sen) och Inna (en som jag gillar och som är väldigt populär i Turkiet). Inna visade sig bo på ett av våra hotell och vi festade på VIP-delen med managern på det hotellet och när han berättade för mig att Inna bodde hos honom sa jag ju direkt att jag måste få hälsa på henne. Men han förklarade att då får du vara tidigt uppe imorgon för hon ska resa redan tidigt. Detta orkade jag ju inte riktigt så managern lovade istället att ta en selfie med henne. Tror du han vågade det morgonen efter när han inte hade alkohol i kroppen längre? Nej, inte precis. Så ingen selfie blev det heller. Men en trevlig kväll:-)

Utflykterna i Istrien var som jag trott underbara. Venedig är ju ett litet himmelrike att komma över till och att jag denna sommar lyckats åka gondolturer gratis inte mindre än 5 ggr är något som nog kan göra en del gröna av avund. Även fått komma in i Markuskyrkan, Dogepalatset, fått promenera runt samt åka båt och se hela Venedig är något jag är väldigt glad för! Droppstensgrottorna i Slovenien är något som överraskade mig positivt, jag hade inte läst mycket om dem innan men det är alltså ett grottsystem på totalt strax över 2 mil men som man rör sig på ca 5 km. Det häftiga var hur himla bra organiserat besöken där var. Man åker nämligen ett tåg in de första två kilometrarna, sen går man ca 1,5 km och sen ut igen. Tåget gör så man får en helt annan upplevelse då det är lite spännande och ger en känslan av en berg och dalbana. Och sen är ju droppstensformationerna imponerande! I Istrien hade vi en utflykt då vi besökte vingårdar och bara provsmakade vin med tilltugg en hel eftermiddag, inte fel tur att ha! Sen hade vi vackra bergsbyar som låg utplacerade bland tryffelskogarna där vi åkte upp och besökte de vackra byarna samt åt en massa tryffel i olika rätter och matvaror. I allt från ostar, korv, glass, choklad, pastasås, kakor m.m kan man kränga i sig tryffel. En dag föråt jag mig lite på det, sen tog det nog en månad innan jag tyckte om det riktigt igen. Denna utflykten blev mycket populär för att SVT:s  TVprogram Mästarnas Mästare spelade de ju in förra året i detta området och huset dem bodde i vallfärdade våra gäster för att se under dessa utflykterna, helt galet! Lokalguiderna förstod ju inte alls varför de ville se detta vanliga hus! Bästa tryffelupplevelsen fick vi dock då vi blev bjudna på en riktig gourmet restaurang. Restaurang Zigante, mannen som fann världens största tryffelsvamp är ägaren och i varje rätt ingår tryffel på något vis. Himmelskt god mat och till de massvis med fina viner! Då var det en riktig lyxmiddag!;-) Vinerna fick man i enorma glas som såg ut som akvarium. Och jag bestämde att när jag en dag ska ha en riktig lägenhet någonstans då är lyxiga rödvinsglas något av det första som ska inhandlas! Sen hade vi också en utflykt som tog en till Pula, största staden i Istrien. Mycket romarhistoria snackade man då och när både Kroatiens krångliga historia, romarhistorian och Istrien historia satt som ett rinnande vatten en bit in på säsongen då kände man sig som en kung på utflykterna och vi fick också betyg där efter:-) En utflykt vi sålde med engelsktalande guider var till Kroatiens största nationalpark, Plitvice. Där var vi en gång för att ha sett den, väldigt vacker natur med flera vattenfall och sjöar, dock var jag lite bakis, hungrig och inte riktigt rätt klädd när jag var där men upplevelsen var ändå trevlig. Det galnaste som hände en utflykt denna säsongen var nog när mina glasögon gick sönder… Det var i början på säsongen och jag var tvungen att ha glasögon för linserna krånglade pga allergi (tror jag, det var flera av oss som hade problem med ögonen där) och jag har ju aldrig mina glasögon och de är ju inte direkt de nyaste vilket märktes på limmet på dem denna dag. Det var en av de första utflykterna så jag tog fortfarande en del hjälp utav manualen, kunde inte allt utantill. Efter bara en halvtimme på morgonen trillar ena glasögat plötsligt ner i knäet när jag sitter och drar Istriens historia på bussen. Hoppsan, sa ja. Hoppsan, sa lokalguiden. Genom att hålla glasögat uppe lyckades jag dra klart Istriens historia ganska någorlunda, sen fick jag leta efter något att limma med. Det enda jag hittade i väskan som kunde funka var bagagetaggarna vi lämnar till gäster att ha på sina väskor. Två såna satte jag på varsitt håll och på så vis hölls glaset fast och jag fick fin gul reklam på ögat… Vid första stoppet som som tur var var en konstnärsby gick jag till en av ateljeerna och bad henne fixa det, kvittade hur, bara fixa det! Så hon limmade det med så hårt lim så att inte ens optikerna kan få bort det utan en snyggare lagning än hennes halvdanna kan jag inte göra förrän glaset väljer att ramla av igen, om det nu nånsin gör det igen… Men men, lagade blev de iaf och nu har limmet skavts bort lite så nu ser de ut ungefär som förrut! Om gästerna skrattade, jo det kan man säg. Samt några snygga foton hamnade man på också. Samtidigt hade min andra kollega en annan buss med gäster som samma morgon hade haft andra problem, lokalguiden hade råkat hämta upp några engelska gäster också och det hade tagit ett tag innan de förstått att de var på en svensktalande utflykt, så de hade också haft lite problem. Spännande morgon helt enkelt!

I Istrien träffade jag många nya vänner. Kroaterna är ett väldigt trevligt folk och pratar väldigt bra engelska. De flesta yngre lika bra engelska som vi svenskar. Det sköna med killarna där var också att det gick att bara bli kompis med dem, de förväntade sig inte alltid något annat vilket många killar i medelhavsområdena annars gör, utan det gick att umgås ensam med en kille och han såg en som bara en vän. Underbart! En jag umgicks väldigt mycket med var Jurica, han och jag åkte bland annat till Italien och Trieste så jag fick se den staden en ledig dag, shoppade i Slovenien i Koppar (då blev vi dock lätt ovänner då han inte riktigt insett hur lång tid jag kan ta på mig att gå runt och bara titta i butiker…), var ofta ute och åt, tog nåt kvällsdopp då och då, gick ut och drack vin och hängde. Många trevliga stunderJ Sen av någon anledning lyckades jag och min kollega Anna (det var hon och jag som var partydjuren) bli vän med ägarna på nästan varenda bar i Poreč. Min favorit var Michél, ägaren av kaffe- och drinkbaren Epoca. Han var en riktig gosman, över 2 meter lång så syntes överallt och så jäkla skön snubbe. Det första han satill oss när vi träffade han och hans vänner första gången var att han jobbade på Konsum. Jaha sa ja, det stora eller lilla Konsum i Poreč. Det stora svarade han. Ok, så var det inte mer med det. När vi var där nästa gång stod jag åter i baren och pratade med honom och hans kompis, detta var samtidigt som Isabella var där och hon och Anna satt bredvid och pratade med varandra. Vi beställer några drinkar och när Isabella ska betala säger bartendern, nej ägaren bjuder och pekar bort mot Michél. Isabella blir väldigt fundersam och säger till mig Hanna jag tror du pratar med ägaren! Nej nej, förklarar jag. Han här jobbar ju på Konsum, kanske han här nya kille bredvid som är ägaren säger vi då. Varpå man skulle kunna tro den nya killen som för övrigt var Andre, Tom Jones look-a-liken vi också blev bra vän med, förstod vad vi sa på svenska för han säger precis något som gör det helt klart för mig att Michél inte är Konsumkillen utan ägaren på stället! Jag börjar ju gapskratta och låter honom få ge svar på tal direkt på sitt lilla skämt;-) Sen dess gick han alltid under Konsumkillen som smeknamn för oss. En annan kille som hängde på Epoca och som vi blev bra vänner med där var Davor, Davor the Dolphin som vi kallade honom då han jobbade på ett hotell som hette Delfin. Han var snubben som alltid sjöng på sommardängan ”When I met you in the summer”, vilket gör att jag nu inte kan höra den utan att tänka på vår käre Davor. Davor drog jag och Anna också ut på en ordentlig barrunda en natt då han skulle jobba dagen efter vilket gjorde att sen vågade han aldrig riktigt festa ensam med oss igen;-)

I Poreč fick jag också fyra favoritbartendrar! Ok, man hör att jag var ute och hängde i en del barer men det var helt enkelt en sommar i festandets tecken, det blir lätt så när man är i en vinregion och kulturen är ju lite annorlunda där mot hemma vad det är att dricka vin, här ska man helst dricka vin till lunch annars får man lite konstiga blickar!;-P Som bartendrar hade vi hade vår lille goding med tänderna som stod åt alla håll och som hade en kropp som såg ut att vara trettio år äldre än honom och som var hopplöst kär i Anna. Han ville aldrig berätta för oss vad han hette så han gick under namnet No name. Sen var där en favorit på Epoca som alltid sa att jag var tvungen att berätta för honom när det kom in en beställning på en Mojito eller Capirissima (som var två av mina vanliga beställningar) att de var från mig för då skulle han lägga lite extra kärlek i görandet av drinkarna. Den tredje jobbade på baren där vi inte var så ofta för där hängde mest yngre folk samt halvnakna brudar som underhöll… Men någon gång då och då trillade man in där också. Den fjärde råkade jag dock hitta som favorit först i slutet av min tid i Istrien, det var en liten kille som gjorde den mest underbara kaffe man kan tänka sig och som jag hann få några stunder att sitta och snacka med vilket var trevligt för han visade sig vara en riktigt hygglig prick! Ja som sagt, en sommar med en hel del alkohol har det blivit. Men nu har det lugnat ner sig ordentligt och även i sommar var det lugnare perioder ibland, samt jag hann med en del träning också då Istrien har väldigt fina vägar för jogging och promenader!

Något väldigt trevligt (såklart med alkohol inkluderat) jag, Anna och Jurica var på denna sommaren var champagneprovning. Såklart hade vi turen att Jurica skulle bo granne med de som ägde en utav de få vingårdar som är specialiserade på champagne eller mousserande vin i Istrien! Så vi fick en gratis champagne provning på tio olika sorters champagner och fick se hur tillverkandet av champagnen går till. Aldrig hade jag kunnat ana att det ska vara så svårt att göra champagne jämfört med att göra vin! Riktigt intressant och kul var det och faktiskt en utav höjdpunkterna på sommaren!

En annan höjdpunkt var de 24 timmarna som jag och Anna kom iväg på en liten minisemester till Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Två timmar bort från oss låg den, och är en stad jag rekommenderar alla att besöka! Sjukt fin! Jag hade bokat in oss på ett hostel mitt i stan och sen hade jag någon vecka innan träffat en kille från Ljubljana som jag hängt med och som bara snackat gott om Ljubljana så vi bestämde träff med honom när vi kom dit och fick en seightseing och en utgång. Han hängde bara med på festandet en runda för han skulle jobba men såklart (det var ju mig och Anna vi snackar om) så blev vi vänner med ägaren på bästa utestället där så vi hade en riktig trevlig kväll, även om jag var lite sur för att Ljubljana snubben stuckit då det var en av de snyggaste killar jag mött (men ändå inte fått ihop det med!) Samt han var farligt trevlig också, vilket gör det lätt att bli lite småförälskad. Jaja, det finns chans än, en dag;-) I Ljubljana tog vi lilla turisttåget upp till slottet som ligger på kullen i mitten av staden, pussade en av de medeltidsklädda riddarna på kinden, shoppade på H&M, strosade runt, åkte upp i högsta byggnaden (efter lite problem att hitta var man egentligen skulle gå in, vi såg ju toppen från gatan men fattade inte hur vi skulle komma upp där) och bara njöt av atmosfären i denna pittoreska stad.

Tillsist kom slutet utav min Istrien period, men jag rekommenderar alla jag känner att besöka denna vackra del av Kroatien! Äta sjukt god mat, dricka ännu godare vin och roas av alla trevliga människor! För min del har sommaren fortsatt i Sorrento, här sitter jag nu och tänkte ge er en uppdatering på livet här också. Bara vänta ni det kommer:-)