Hanna Arvidsson

 Vår gata!

Och vad gör man då i Ankara, ja vissa dagar har jag mest varit sjukt rastlös då min och Agahs energinivå på att vilja aktivera sig kanske inte alltid är riktigt den samma... Men jag har varit runt en del själv istället. Vår lägenhet ligger mitt i centrum och jag som gillar att gå har ju gått så fort jag velat någonstans. Så jag kan stan ganska bra nu! Vi har Tunali området som bara ligger några minuters promenad på ena hållet från vår lägenhet, där har jag hängt en del på Café Stockholm, det svenska caféet man kan hitta i Ankara! De har väldigt god cappuccino, men de svenska bakverken som de utlovar på sin hemsida har jag inte sett röken av... Starbucks har ju också besökts lite, deras vinteredition är gingerbread latte, flytande pepparkaka!:-)

Sen har jag tillbringt en del tid framför datorn, med jobbsökande och allmänt sökande efter tips på vad jag kan bli sugen på att hitta på i framtiden! Vi får se vad det blir, jag känner ingen stress utan vi får se vad man kan tänkas bli sugen på och framförallt var man hamnar! Sen har vi haft en hel del filmtittande, kollat på nästan alla säsonger av Heroes, myst och umgåtts. När jag har klättrat på väggarna förmycket av rastlöshet har jag tvingat honom på lekar som "vem som kan svälja en sked kanel och sen vara den förste som visslar" (Jag dog halvt när vi lekte den leken, hostade kanel i en evighet efteråt) Jag har lyckats att både låsa in mig själv i sovrummet i fem timmar samt låsa mig själv ute i fem timmar... Dem två dagarna var inte de bästa här! När Agah sover är han som han gått i ide, omöjlig att väcka, så där var jag utelåst i fem timmar när han låg inne o sussa, humöret på mig när jag kom in var så Agah fick hålla på o gulla med mig lika lång tid.

 

Sen måste jag ju erkänna att det har blivit lite hemmafru varning på mig (som Emely sa innan jag åkte hit;-P), men jag blir lätt sån när jag inte har annat inbokat. Dvs jag har gjort turkfrukostar, bakat, laga mat har vi skiftats lite med för det tycker jag väl inte är det roligaste medan Agah är mer intresserad av just matlagning. Jag har bjudit han och hans syster på utländska specialiteter, ni ska veta turkar är väldigt kräsna och äter hest bara äkta turkisk mat, helst hemlagad samt det ska alltid ätas bröd till varje måltid, och då ska det vara dagsfärskt bröd. Efter ett tag tyckte jag att vi behövde ju kanske inte gå ut och köpa bröd varje dag, vi kunde ju baka. Och det enkalste brödet att baka är ju scones, så det blev det. De här två turkarna hade ju ingen aning om vad scones var och hade aldrig smakat det förr trodde de, tills de stoppade det i munnen och utbrast "aha, Starbucks-bakverk". Hahaha... Starbucks ger dem iaf lite smak på utlandet;-) Men de gillade det iaf så sen dess har det blivit mycket sconesbakande här! En av mina favoriträtter är ju tacospaj så det har jag också gjort, vilket Agah åt galet mycket av, trodde inte ens man kunde få i sig så mycket mat, dvs. han gillade det. Både tacosmix kryddor och dipmixar hade tjejerna i Side som dem lämnade till oss som var sist kvar när de åkte. Så chips med dip har han också fått smak för;-) Det mest otroliga var när jag gjorde thaimat! En av kollegorna i Side var nämligen i Thailand i somras och hade köpt med sig kryddmixar hem, så jag fick en Green curry kryddmix. Chicken green curry med ris tyckte Agah var riktigt gott! Om ni inte förstår det här med kräsna turkar kan jag nämna två kollegor i Bodrum som var två veckor i Thailand i vintras och inte åt någon thaimat alls, med förklaringen de tyckte den luktade illa... Så en turk som ändå kan gilla så här många utländska grejer är häpnadsväckande;-)